|
Foto: Astrid Nydahl |
Det var en sådan dag, därför att ingen annan dag vore möjlig:
Frøken Nielsens Sommersnaps stod på bordet igen, hemhämtad från Köpenhamn, till glädje för de mat- och dryckesglada. När jag steg upp fram emot lunchtid var det alldeles tyst, inte en bil, inte en motor av något slag hördes. Vi dukade med sill och snaps, vi såg de röda jordbären lysa emot oss i den vita skålen, vispad grädde blandades med vaniljglass och för några timmar var det ingen som talade om sjukdomar, syndrom eller betalningsanmärkningar. Vissa kallar den
dagen efter, jag kallar den
midsommardagen och det är en av de bästa dagarna på hela året, just för att de flesta sover ruset av sig och så få levande människor visar sig ute. Då, just då, kan jag känna friheten under vingarna. Vi avslutade med ännu en av de milda, danska snapsarna, satte oss i frid och för att samtala om barnen, barnbarnen, fosterbarnen, gudbarnen; de utgör nu en mycket stor skara som vi är två familjer att sörja för, och vi gör det också när kontot är tomt och börsen lutar inåt. Det är den 21 juni och inom kort blir jag ett år äldre. Jag strävar själv bara efter
ett nu, vad som kommer därefter står skrivet i stjärnorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar