Liv och död, nationers och människors

Propagandan manade albanerna att arbeta och vara vaksamma. På 1970-talet härskade ännu Enver Hoxhas kommunistparti. Det var då jag tog bilden. Idag är Albanien ett land som sakta återhämtar sig men där ett civilt liv hela tiden hotas av maffia och korrumperade klaner. Vid dess gräns finns Kosova som trots sin självständighet i själva verket är ett territorium som hålls under armarna av globala institutioner.

Läste idag att J.K. Rowling skänkt en miljon pund till organisationen Better together som driver kampanj för att Skottland inte ska bli självständigt. Hon är själv född i England men bor sedan många år i Skottland. Hela hennes brev kan man läsa här på hennes hemsida. Bland annat skriver hon att de skotska nationalisterna:

"like to demonise anyone who is not blindly and unquestionably pro-independence".

När jag tänker på kampanjen för ett lösrivande av Skottland hamnar jag förstås - som alltid - i frågan om nationalismen, dess historiska roll och dess nutida effekter på de moderna nationalstaterna. Vi har ett gigantiskt problem i Ukraina och det som gör mig mest förbryllad med svenska nationalisters ställningstagande ges det frekventa exempel på; man betraktar Ukrainas regering och nya president som skyldiga till det som sker i landets östra regioner och samtycker till Putins agerande. Jag såg senast idag ett helt uppslag på det temat i nationalistiska veckotidningen Nya Tider. Enda undantaget jag sett är aktivisterna i Svenskarnas Parti (före detta Nationalsocialistisk Front) som på Motgift värvat frivilliga till Maidan (också just nu skriver en av dem dagbok från Kiev).

Men vi ser nationella lösrivningsförsök sedan länge i Baskien, Katalonien, Flandern, Korsika och norra Italien (studera en rörelse som Lega Nord!) - vi vet dessutom att Putin i sin strävan efter en ny sovjetliknande union också underblåser och stödjer ryska separatister i andra länder än Ukraina, och vi vet att nationella minoriteter som ungrarna i Serbien och Rumänien vill ha "oberoende" - och lever i skuggan av den upplösta sydslaviska federationen och alla de nya nationalstaternas stora problem. Det räcker väl att nämna Kosova för att problematiken ska åskådliggöras. Den nya republiken kan ju inte sägas stå på egna ben. Någon annan håller ordning, någon annan betalar för de hundratusentals arbetslösa. Hur ska ett framtida självständigt Skottland finansiera sina problem? Ska de också lämna EU? Är skottarnas initiativ också en uppmuntran för walesiska nationalister? Kan dessa verkligen bli bärkraftiga nationer eller skulle de kunna samarbeta i lösare former än den nuvarande brittiska? Vad tänker irländarna? Jag tror att Rowling har rätt i sitt motstånd och jag finner hennes starka ställningstagande idag mer än intressant. Om man inte har tid att läsa hela hennes egen text finns det en saklig presentation här i Telegraph.

Att nationer splittras och dör hör till historien. Vi ser det ske i alla epoker. Krigen drar fram, nya gränser ritas, människor fördrivs, nya flyttar in. Nationalsångerna skrivs som om de vore evigt giltiga.

Men också människor dör. Runtom oss dör människor. Den 12 juni skulle mitt barnbarn Alfons ha fyllt 12 år. Samma datum, samma ålder. Han fick bara smaka på livet, sedan tog cancern honom. Hans två största drömmar, att lära sig cykla och att få börja skolan, skulle aldrig förverkligas.

Den 12 juni är också ett annat datum som påminner mig om döden. Den 12 juni 2008 dog min pappa. Hans död var väntad, med tanke på både cancer och andra sjukdomar. Men den starkaste känsla som infann sig efter dödsbudet var att det nu var jag, då 58 år ung, som var äldst i familjen! Alla mina syskon är yngre än jag.

Liv och död, nationers och människors.

***

PS: Jag tror att Sverigedemokraternas första dam i EU-parlamentet, Kristina Winberg, kommer att bli en lysande politik. Idag har vi sett ett utomordentligt åskådligt exempel på att hon redan nu ljuger lika bra som alla de andra svenska politikerna. Hennes SIDA-arbete i Moçambique var naturligtvis ett rent påhitt (ungefär som Åkessons barndomsmotsättningar i sandlådan trots den totala avsaknaden av invandrarbarn just där och då!) Jag medger att jag skrattat åt Winberg alltsedan den första intervjun med henne som jag såg i ett svenskt nyhetsprogram. Då stod hon med nervöst flackande blick och besvarade frågan vad hon kunde göra som ingen annan svensk politiker redan tagit sig an, och hon sa: "Ja, ta nu bara detta med vårt snus..." - på den nivån befinner sig den sverigedemokratiska versionen av nationalism. Inte mycket att hänga i julgranen, men heller inte mycket att orda om. Betrakta detta ps som ett undantag.