tisdag 17 juni 2014

Tågstrejken - en regional angelägenhet

Varför stödja den pågående tågstrejken? Jag trodde först att det skulle vara omständligt och besvärligt att skriva i ämnet. Rakt tvärtom! Det företag som nu driver Öresundstågen har följande affärsprincip: Sparka alla fast anställda och låt dem söka sina jobb på nytt, nu som timanställda. Är det konstigt att Skåne-Danmarkpendlarna ger de anställda sitt stöd? Denna strejk slår mycket hårt mot dagliga jobbpendlare, men också mot alla som ska ut och flyga från Kastrup. Människor borde vara heligt förbannade. Är de? Besök en station, vilken som helst i Skåne och du ska se vilken fin sympati som uttrycks med de strejkande. Jag har sett det med egna ögon. Vad finns för resenärer idag? Svaret är enkelt: det finns några Pågatåg som trafikerar Malmö-Kristianstad. Det finns ordinarie busslinjer mellan de två städerna. Och så finns det danska bussbolag som kör i pendel dygnet runt mellan Hyllie (Malmö alldeles i närheten av bron) och Kastrup. De kan inte på minsta sätt tillfredsställa behoven.

A. är i Italien. Det var svårt för henne och ressällskapet att komma till Kastrup förra söndagen. Imorgon kommer de tillbaka. De får svårt att komma hem.

Nå, poängen är, att människor stödjer denna strejk. Varför? Jag tror att varje tänkande människa kan sätta sig in i situationen: avskedas och uppmanas söka samma jobb igen på betydligt sämre villkor. Så ser Vilda Västern-kapitalismen ut. Så ser den socialliberala modellen ut: företagen ska tjäna pengar, de anställda ska, om de alls blir anställda, hålla käften och arbeta.

Det är trots allt väldigt befriande när människor säger nej, när de säger stopp, när de vägrar godta villkoren.

Ändå är jag djupt pessimistisk. Sedan Öresundsbron byggdes och sedan Öresundstågen började trafikera Skåne, bron och kustlinjen på Själland, har det varit mängder med konflikter. Det som jag tyckt vara mest plågsamt är det faktum att de s.k. "tågvärdarna" fått arbeta ensamma. De har utsatts för värsta sortens förnedring av passagerare som varit berusade eller bara översittartyper. De har misshandlats och bespottats.

Och rent tekniskt är vi på den här sträckan lika drabbade av tågeländet som alla andra, är det inte nedfallna ledningar så är det något annat. Men just nu handlar det om de anställdas villkor. Jag ger dem mitt oreserverade stöd. Det handlar inte om löner. Det handlar om människovärdiga arbetsvillkor och en grundläggande respekt för de människor som sköter den dagliga trafiken; lokförare, tågvärdar, serveringspersonal... alla ombord som försöker få det att fungera mot alla odds.


3 kommentarer:

Karin sa...

Just precis och alldeles riktigt.

Jag vet inte riktigt hur jag hittade hit, men det spelar ingen roll. Jag lägger en länk hit på min sida så hittar jag tillbaka!

Karin sa...

Ja hur skulle man kunna annat än stödja denna strejk? När tågen inte går på grund av avreglering och bristande underhåll kan man bli irriterad, men här handlar det om något annat.

(Och hur hittade jag hit? Ingen aning, men jag lägger upp en länk på min blogg, så att jag hittar hit igen.)

Björn Nilsson sa...

Om pendeltågen i Storstockholm tas ut i strejk blir det mer av riksangelägenhet.

Hela jäkla tågväsendet, inklusive tågen själva, underhåll av anläggningar och spår, borde samlas ihop i en övergripande offentlig organisation igen. En där man vet var ansvaret ligger i varje led och det finns tillräckligt med kunnigt folk för att hålla driften på allra högsta och bästa nivå. Och gärna att det görs innan det inträffar en jättekrasch någonstans på grund av bristande underhåll eller fel i organisationen.