Tågstrejken - en regional angelägenhet

Varför stödja den pågående tågstrejken? Jag trodde först att det skulle vara omständligt och besvärligt att skriva i ämnet. Rakt tvärtom! Det företag som nu driver Öresundstågen har följande affärsprincip: Sparka alla fast anställda och låt dem söka sina jobb på nytt, nu som timanställda. Är det konstigt att Skåne-Danmarkpendlarna ger de anställda sitt stöd? Denna strejk slår mycket hårt mot dagliga jobbpendlare, men också mot alla som ska ut och flyga från Kastrup. Människor borde vara heligt förbannade. Är de? Besök en station, vilken som helst i Skåne och du ska se vilken fin sympati som uttrycks med de strejkande. Jag har sett det med egna ögon. Vad finns för resenärer idag? Svaret är enkelt: det finns några Pågatåg som trafikerar Malmö-Kristianstad. Det finns ordinarie busslinjer mellan de två städerna. Och så finns det danska bussbolag som kör i pendel dygnet runt mellan Hyllie (Malmö alldeles i närheten av bron) och Kastrup. De kan inte på minsta sätt tillfredsställa behoven.

A. är i Italien. Det var svårt för henne och ressällskapet att komma till Kastrup förra söndagen. Imorgon kommer de tillbaka. De får svårt att komma hem.

Nå, poängen är, att människor stödjer denna strejk. Varför? Jag tror att varje tänkande människa kan sätta sig in i situationen: avskedas och uppmanas söka samma jobb igen på betydligt sämre villkor. Så ser Vilda Västern-kapitalismen ut. Så ser den socialliberala modellen ut: företagen ska tjäna pengar, de anställda ska, om de alls blir anställda, hålla käften och arbeta.

Det är trots allt väldigt befriande när människor säger nej, när de säger stopp, när de vägrar godta villkoren.

Ändå är jag djupt pessimistisk. Sedan Öresundsbron byggdes och sedan Öresundstågen började trafikera Skåne, bron och kustlinjen på Själland, har det varit mängder med konflikter. Det som jag tyckt vara mest plågsamt är det faktum att de s.k. "tågvärdarna" fått arbeta ensamma. De har utsatts för värsta sortens förnedring av passagerare som varit berusade eller bara översittartyper. De har misshandlats och bespottats.

Och rent tekniskt är vi på den här sträckan lika drabbade av tågeländet som alla andra, är det inte nedfallna ledningar så är det något annat. Men just nu handlar det om de anställdas villkor. Jag ger dem mitt oreserverade stöd. Det handlar inte om löner. Det handlar om människovärdiga arbetsvillkor och en grundläggande respekt för de människor som sköter den dagliga trafiken; lokförare, tågvärdar, serveringspersonal... alla ombord som försöker få det att fungera mot alla odds.