måndag 25 oktober 2010

Bellevuegården förr och nu.

Så såg det ut hemma hos oss på
Delsjögatan 8, Bellevuegården i Malmö.

Innan jag gav upp allt hopp om min födelsestad Malmö hyrde jag och min familj en lägenhet i bostadsområdet Bellevuegården. Huset var nybyggt, vi blev första hyresgäst i lägenheten. Det var vi lyckliga för. Vi hade tre barn och behövde en modern trerumslägenhet. Dessutom ville jag av sentimentala skäl bo nära barndomskvarteret på Lorensborg, bara ett stenkast bort.

Vi kom dit 1976. Vi stod ut till 1981, sedan flydde vi för alltid. På de fem åren hade Bellevuegården börjat förvandlas till normal-getto. Brottsligheten, knarket, de ständiga stölderna av våra cyklar och mopeder, liv och larm i husen och på gårdarna, knivslagsmålet i trapphuset, blottaren på lekplatsen, heroinisterna i grannlägenheten, den stigande känslan av oro och vantrivsel drev oss därifrån. Vi hamnade i en mycket liten by utanför Tollarp. Och vi har blivit den här trakten trogna, också våra barn och barnbarn.

Bellevuegården var ett område som skapades som motvikt till allt som som Rosengård och Kroksbäck stod för. Idag är Bellevuegården samma elände, sedan många år.