måndag 25 oktober 2010

Rizah Sheqiri: Sorgesånger.

Rizah Sheqiris nya bok, Sorgesånger, innehåller ett förord som jag skrivit:

Människans känsla av hemlöshet är ett klassiskt filosofiskt problem. Den franska filosofen Simone Weil försökte avfärda det, med att säga att människor, till skillnad från träd, saknar rötter. Det avgörande felet i hennes resonemang är, att varje människa bär sitt ursprung, sina rötter, med sig var hon än hamnar i livet. Att ha rötter är ju inte detsamma som att vara fastväxt, och oförmögen till förändring eller utveckling.

Många människor i den moderna världen har mer än ett rotsystem, mer än ett hem. Det kan bero på en känsla eller en rent fysisk och praktisk omständighet. I en tid av globalisering, med allt vad det innebär av ekonomiskt och politiskt förtryck, försöker några av oss gömma oss på den egna lilla plätten. I Voltaires anda odlar vi vår trädgård. Men att försöka blunda för de ständigt pågående katastroferna i världen är en mycket dålig strategi för överlevnad. Rizah Sheqiri visar i sina dikter, att världen istället måste få blåsa igenom våra tillfälliga vistelseorter, våra nya eller gamla rotsystem, så att en medvetenhet om de egna villkoren kan födas. Sheqiri är en man med två hemkänslor: en albansk och en svensk. Det genomsyrar allt han skriver. Han står med båda fötterna på jorden i sitt svenska nu, men han befinner sig lika ofta i ett albanskt förflutet och i en dröm om en bättre framtid för den kosova-albanska nationens folk. Det ligger något djupt sympatiskt i detta, eftersom det är ett dubbelt seende, som om inte annat kan visa hur lika vi människor är.

Våra drömmar och förhoppningar, liksom våra nederlag och sorger, liknar varandra till förväxling. Och som om inte dessa två hem vore nog för Sheqiri visar han på ett tredje: skriften, litteraturen. I poesin har han också ett hem: ”I biblioteket fann du bröder”, konstaterar han i en dikt, och i en annan säger han att doften av en gran och minnet av en platan är lika viktiga för honom. Så förbinds skogen, växtligheten, med det språk där en hemkänsla kan förankras.

Bild: Jacob Collins.

(Rizah Sheqiri når du på rsheqiri@yahoo.se)

Inga kommentarer: