Qerim Kryeziu recenserar Skanderbegs ättlingar

 

För en tid sedan publicerades en annan viktig bok för albaner på svenska. Det handlar om boken "Skanderbegs ättlingar", skriven av Thomas Nydahl. Med denna publikation fortsätter Nydahl den svenska studietraditionen om den albanska frågan. Många känner till den passion som akademikern Johann Erich Thunmann hade för tvåhundratrettio år sedan för det albanska språket och albanernas roll som ursprungsbefolkning på den Illyriska halvön. Vid den tiden föreläste Thunman på universitet I Halles i Tyskland, där han med säkerhet försvarade resultaten av sitt forskningsarbete. 

 

"Skanderbegs ättlingar" är en krönika skriven med kärlek till albaner i Albanien, Kosovo och Sverige.

 

Man blir förvånad när man förstår orsakerna som drev en tjugoårig svensk att bli så passionerat kär i lilla Albanien i västra Sydosteuropa. Hur blev det möjligt för en nordisk pojke att se albansk kommunism som ett möjligt alternativ vid den tiden? Var det som hände denna statsmodell senare det som gjorde honom så besviken att det tvingade honom att för evigt glömma både Albaniens Arbetarparti och dess kommunism? 

Ullmar Qvick var en mycket viktig person för arbetet med Skanderbegs ättlingar. Här samtalar han med Kosovas första demokratisk valda president, Ibrahim Rugova. Lägg märke till bilden på väggen, där Rugova träffar påven. Bilden visas med tillstånd av Ullmar.

Boken "Skanderbegs ättlingar", Occident förlag 2020

 

Denna bok med undertexten, En krönika för albaner i Albanien, Kosovo och Sverige, börjar med författarens engagemang för de personligheter som uppmuntrade honom att skriva. 

 

Sedan fortsätter författaren med förordet. I förordet förklarar Nydahl sitt intresse för albaner och anledningen till att skriva om dem. ”Mitt intresse för Kosovo och Albanien, säger Nydahl, var stort och djupt. Det var faktiskt ett kulturellt intresse med ett uttalat fokus på albanernas historia och deras statspolitik vid den tiden.” 

 

Nydahl har länge visat intresse för små nationer och folk, till exempel israelerna. Genom att bläddra i historien om israeliskt lidande avslöjar han att det endast var i Albanien som judarna hade ett särskilt skydd under nazisttiden. För att generalisera den albansk-israeliska vänskapen på den tiden använder Nydahl ett albanskt forntida ordspråk "Vännen är Guds skugga på jorden". Med samma ordspråk förklarar han också poetens Fatos Arapis vänskap med den svenska poeten Per Helge. I förordet förklarar han också att Nydahl på 70-talet besökte det kommunistiska Albanien flera gånger. Albanien vid den tiden (”Vid den tiden var vi unga och naiva”, säger Nydahl) var det enda alternativet framför det kommunistiska blocket som leddes av Moskva.

 

Senaste gången Nydahl besökte Albanien var sommaren 1978. Skuggan, i detta fall inte av Gud utan den albanska diktaturens tunga skugga, märks tydligt i Nydahls verk. Det var den tid då perioden av "broderskap" med Kina slutade. Diktaturens tunga skugga hade förstört allt i den albanska världen på den tiden. Nydahls politiska intresse för arbetarpartier dog det också. Ny började Nydahls intresse att fokusera för den albanska litteraturen och kulturen i stället.  

 

”För att skriva denna bok hade jag två inspirerande källor”, säger Nydahl. Båda källorna handlade om albanernas uppoffringar för friheten. Det första landet var Albanien - offret av albanerna i Albanien för frihet som allvarligt kränkts av Hoxhas diktatur. Det andra landet var Kosovo - offret av Kosovoalbaner för den frihet som Tito och Milosevic förnekade.

 

Boken består av fyra delar. Dessa delar följer den kronologiska ordningen genom att plocka upp de viktigaste händelserna. Den tid som författaren berättar om sträcker sig ett halvt sekel bakåt. Det börjar på 70-talet under förra seklet och slutar i vår tid, i tiden då Kosovoalbanernas offer upphör med Kosovos självständighet. Historiska reflektioner och politiska paralleller fångar ännu tidigare händelser och går så långt tillbaka som till slutet av andra världskriget. En samling foton, som tagits vid olika tidpunkter kompletterar publikationen som en visuell komponent.  Skriften innehåller 200 sidor.

 

Den första delen

 

 

Den första delen (1981 - 2007) börjar med beskrivningen av studentrevolten i Prishtina 1981, som en avgörande händelse i Kosovos historia. I detta avsnitt läser vi om Nydahls texter som publicerades under åren 2001–2007 i dagstidningen "Tempus". I denna tidning publicerade Nydahl alla artiklar om Kosovo och Albanien vid den tiden. Av de sju artiklarna handlar två om Albanien och de andra fem behandlar Kosovos problem. I artikeln "Låt Kosovo bli oberoende" betonar han skandinavernas roll för att presentera Kosovo i internationella institutioner. Börjar med den danska administratören Søren Jessen Petersen; fortsätter med chefen för internationella polisen i Kosovo, dansken Kai Vitrup; Därefter nämner han norrmannen Kai Eide (Norges ambassadör i Nato-Bryssel), som arbetade med säkerhetsrådets beslut om Kosovo och slutligen Finlands Martti Ahtisaari som chefsförhandlare för Kosovos slutliga författning. Enligt Nydahl var det skandinaverna som hade rättvisa i hjärtat och makten i händerna att avgöra Kosovos öde under 2000-talet. I alla dessa skrifter ser man Nydahls exakta kunskap om den politiska, sociala och historiska situationen i Kosovo under den tiden. 

 

Den andra delen 1999 – 2019

 

 

Om ankomsten till Sverige för de albanska flyktingar som kom från Kosovo till Sverige 1999, ägnas den andra delen av detta arbete. Till författarens glädje och förvåning var kontakterna med de albanska flyktingarna i Markaryd, Sverige mycket lätta, även om deras ögon och själar uttryckte allvarliga sorger. Nydahl fascineras av albanernas neutralitet i förhållande till deras religiösa tillhörigheter. Deras svaga koppling till religion (i betydelsen av en icke-fanatisk, icke-extrem koppling) liknade Nydahls egen, ännu svagare, koppling till kristendomen. ”Jag vet att de flesta albaner betraktade religion som en onödig fråga som skulle diskuteras ”, säger författaren. Albanien och Kosovo var de två länderna som starkt påverkade bildandet av Nydahls attityd till den speciella kulturen i Sydosteuropa. 

 

I denna del analyserar han den albanska frågan utifrån stora historiska händelser, såsom Prizrenförbundet eller från andra utländska författares världssyn som har skrivit om albaner. Här talar han mycket realistiskt om det albanska samfundet i Sverige. 

 

Del tre, 1970-talet och framåt

 

 

Den tredje delen innehåller 39 texter om olika frågor analyserade ur ett svenskt och albanskt perspektiv. Det är korta texter med stor inlevelse, skrivna under påverkan av den skönhet han såg när han besökte Albanien. Trots att de är korta, är de fulla av känslor. I text nr. 27 ställer han frågan: Kunde man skicka Beatlesskivor till albanska vänner under Enver Hoxhas tid? Det var någon som försökte, skriver Nydahl, men skivfodralen kom fram, skivorna aldrig.

Nydahls småtexter, ibland sett med svenska ögon och ibland med albanska ögon, läses nästan som poetisk prosa och får dig att skratta med ditt hjärta och fälla dina tårar. 

 

Del fyra, Appendix (bilaga)

 

 

Del fyra har två bilagor (appendixen) som lätt smälter i innehållet. Det första appendixet är en engelsk artikel av albanologen Ullmar Qvick om ett historiskt verk skrivet på albanska. Det handlar om boken "Den sista korsfararen" av den albanska ambassadören i Sverige; Virgjil Kule. "The Last Crusader" är en signumpublikation som visar på ett helt annat sätt Gjergj Kastriotis liv och arbete. I den andra delen påminner Nydahl om sitt engagemang som journalist under femtio år. Ett aktivt liv med ett otal skrifter och publikationer. Här ser vi den unga Thomas full av entusiasm, hans vänsterpolitiska intressen, hans kontakter med tidens kulturella personligheter i Sverige (Hägglund, Pettersson, Myrdal, Lars-Åke Augustssons) som kände och skrev om Albanien. I andra appendixet kommer han ihåg den tid då han var ordförande för den svenske delegationen som reste i Albanien. Den sista bilagan kommer också som en slags andlig katarsis för författaren och påminner om en period av revolutionär avgudadyrkan. Den avgudadyrkan som en gång var levande men obefintlig idag. ”Mitt samvete”, säger Nydahl, ” fick mig att skriva i många år i pressen om vad som hände i Kosovo.” Denna bok kan betraktas som en sammanfattning av det hängivna arbetet, även om inte alla Nydahls skrifter ingår här.

 

Thomas Nydahls verk "Skanderbegs ättlingar" är en krestomati för albaner i Albanien, Kosovo och Sverige.

 

Qerim Kryeziu