 |
| Foto: Astrid Nydahl |
När Per Helge och jag gav ut en brevväxling i skuggan av Balkankrigen, "Som om hopp funnes", var det ännu 1990-tal. I DN:s recension (man fick sådana på den tiden) påpekades att vi förmedlade "en vantrivsel så djup att den gränsar till misantropi".
Vår bok utkom 1995 men skrevs medan dessa barbariska krig fortfarande pågick (Bosnien, Kosovo).
Nå, så många år sedan, så vad ska man säga att man gör i dag? "Vantrivas" är ju en grov underdrift! Misantropin är en av de anklagelser som sedan många år riktas mot mig. En annan är misogynin. Och som avslutning på det gångna året fick jag "gubbigt" i ett mail.
Jag har aldrig låtit mig beröras av så ytliga små nålstick. Sitt kön kan man inte fly ifrån (vilken tid vi lever i påverkar inte faktum). Sin förståelse av världen och de mänskliga villkoren kan inte ens med partipolitisk terapi arbetas bort.
Det är en välsignad tur att man i sitt minimala umgänge inte befinner sig nära människor som fastnat i samtidens dy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar