Mission Impossible bland stadens hemlösa

St Patricks Cathedral, New York. Foto: Astrid Nydahl

En runda i centrum idag bjöd på ett socialt drama. Mitt emot den sista provisoriska busshållplatsen vid Domus - där bara Vibybussen och Åhusbussen stannar numera - finns de gamla busshållplatsernas små sittutrymmen kvar. Det är två minuters väg till Systemet. Där sitter de, de hemlösa, de alkoholiserade, narkomanerna och andra vinddrivna existenser, mest män men ibland en och annan kvinna, och så deras hundar förstås.

Idag kom två kvinnor från LP-stiftelsen förbi, dragandes på sin kliniskt rena träkärra. På kärran står det "Beroendevård på kristen grund". De närmade sig gänget. Ingen av dem reagerade. Så började de hälla upp Fanta i vita plastmuggar och öppnade en kasse med godis. Så gick de från vänster till höger. Alla utom den siste skakade på huvudet, han fick en kopp kaffe i plastkopp. Framför dem stod ryggsäckar, påsar och systembolagskassar. De hade vad de behövde för dagen. Fanta och godis hade inte gjort saken bättre.

Jag skulle aldrig komma på tanken att säga något elakt om människor som vill bistå andra. Men jag ser denna dag en scen som kunde symbolisera hela välgörenhetsindustrin och dess klienter (eller de kallas kanske också kunder, som man gör när man går till Arbetsförmedlingen). Det är inte alltid den kan möta ett behov.