Tankar inför helgen

En tänkbar frizon. Sanden, havet, friheten, den illusoriska. Foto: Astrid Nydahl

Det har varit en dramatisk vecka. Och dramatiken avtar förstås inte för att det går mot helg. Det bedrägeri som presenterades som "gränskontroller" lät sig snabbt belysas. Skånska och danska jobbpendlare över Öresundsbron och traditionella turare i Helsingborg fick stå i kö med sina legitimationer. Poliser skakade på huvudet och på direkta frågor svarade de: "Ja, och dessutom är det helt verkningslöst". De 1.600 som - lågt räknat - kom till Malmö igår fick skjuts i bussar från Hyllie station, vänligt dirigerade av poliser som frågade "Vill du söka asyl?" - det ville de förstås, och nu slapp de ligga på Centralstationens kalla golv.

För Skånskan blev det några sanningens ord från Gränspolisens John Lamberth: "Avsikten med gränskontrollen är inte att minska antalet asylsökanden, utan att få en registrering av dem som kommer." Sådant säger inte politiker, det ska en ärlig polis till det.

Jag går inte djupare ner i min inre exil. Kunskap om skeendet vill jag ha. Försöken att isolera sig har alltid misslyckats. Jag söker inte ens, mer än temporärt, en viloplats. Det behövs inte när man redan låtit sig krossas av fakta. Det som pågår i min egen stad och i mitt eget skånska landskap är bara en spegelbild av det som händer i hela landet, och det i sin tur av vad som händer i Europa. Krönikörerna lägger sina pannor i djupa veck och på landets alla ledar- och kultursidor upprepas mantrat från den politiska klassen: Omförhandla! Omfördela! Men inget mäktar de göra. Inte ett vettigt förslag hittills från någon. Schengenavtalet var förstås den förlösande kraften. Nu började vi tala om yttre och inre gränser.

Den nationella självbestämmanderätten kunde inte stå mer avklädd. Borta! Väck! Men de som använder ordet "solidaritet" som en snygg slipsnål bryr sig förstås inte om realiteterna. De sjunger med i mantrat. De tror fortfarande att deras "recept" kan fungera. Ändå finns det människor med betydande makt som i olika europeiska medier säger ungefär detsamma: det här är början på slutet, avtalen kommer att spricka, sägas upp, begravas och på sikt kanske också den europeiska unionen gör det. Eller så blir det en miniunion kvar med Merkel som ledare för Moldavien, Rumänien, Albanien, Kosova och andra "nationer" som redan plundrats av sin egen nomenklatura.