Måndagsrundan

Foto: Astrid Nydahl

Så, nu är allt färdigt. Sista rundan med bokutskick gick idag. Nu har samtliga förköpare och andra en bok på väg, eller har redan fått den.

Efter postterminalen och ett antal brevlådor i kommunen gick färden till Åhus och en bänk vid Östersjön. Kaffe och rågmacka smakade som bäst i den kalla vinden som smög in mellan kragen och nacken.

Jag kunde ha skrivit så mycket mer, men nöjer mig med detta just nu. Det kommer andra tider. Man anar att de är på väg.

Inspirerad av Lennart söndagspoesi repriserar jag här en text:

Joseph Brodsky skriver om att hoppa av, att lämna sammanhang, i Att behaga en skugga, då han berättar om hur han helt enkelt vandrar ut ur klassrummet och för alltid lämnar skolan: 

”Det var en instinktiv handling, ett avhopp. Förnuftet hade väldigt litet med det att göra. Jag vet det, för jag har fortsatt att hoppa av alltsedan dess, och allt oftare.” 

Han talar också om avhoppen som upphov till ”den vaga men lyckliga känslan av flykt, av en solig gata utan slut”. 

Jag tänker på hur Brodsky hanterar ”den plats man råkar inneha” och kopplar till mina få, men livsuppehållande ”platser” som kulturjournalist och kritiker. Allteftersom jag utvecklats (avvecklats) och förändrats (förtärts) har dessa platser tyckts mig otillräckliga, ja ibland rentav förnedrande. Min omgivning har manat mig att stanna kvar, argumentera för förändring. 

Brodsky igen: 

”Hur anspråkslös den plats man råkar inneha än är, kan man, om den är någorlunda anständig, vara säker på att någon en vacker dag klampar in och kräver den åt sig själv eller, än värre, föreslår att man skall dela den. Då måste man antingen slåss för den där platsen eller lämna den. Jag råkade föredra det senare.” 

***

Till detta vill jag bara lägga: Tack gode gud för att jag fick bli pensionär, fattig men fågelfri och endast sysselsatt med det jag håller allra kärast. Brodsky kan alltid vara en källa till inspiration, både i sin prosa och i sin poesi.