 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Minnet saknar en övningslokal
för alla nya möten,
för sorgen och
glädjen …
Men framtidens folk,
de ansiktslösa,
rör sig i skuggorna …
Byggnaderna i staden
var redan upplysta
långt innan du föddes
och stjärnorna föll som aldrig förr
medan du sysslade med annat
Gränskontrollerna har upprättats;
jag kommer inte längre
självklart in i mitt eget land
Det finns en hemlighet,
men den är som att falla
Allt lever som i en stor sömn,
framtiden är ett inbördeskrig
Att tala med mig
är som att tala med dig;
en arktisk frost
bränner löv, träd och tankar
Europa föddes ur sig själv
långt innan jag steg in i texten;
Europa är inte längre
en sanning men en lögn,
en främling omgiven av hundflockar
som skäller på tomma skuggor –
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar