Malmöboken skickas ut

Idag har jag börjat distributionen av Malmöboken.

Förutom alla privatpersoner har också några bibliotek beställt, och så går det ut böcker till mottagare i Danmark, Norge, Finland, Frankrike, Tyskland och Indien! För ovanlighetens skull har jag också skickat ut ett antal recensionsexemplar till dagstidningar och andra (och det kommer nog inte att ge något i Malmöpressen, men ett försök ville jag göra).

Distributionen innefattar i många fall att jag ska skriva dedikationer i böckerna och det tar sin lilla tid. Men hälften räknar jag med att få iväg idag, och resten imorgon, med reservation för att jag kanske får göra en del också på måndag.

Utskicket sker i den ordning ni beställt, så de som var ute redan i september med förköp får sina böcker först.

Jag tar sedan tacksamt emot synpunkter från er läsare. En brist har boken, den berättar ingenting om de senaste månadernas katastrofala utveckling i Malmö. Å andra sidan belyser min bok problematiken under en längre tidsperiod. Berättelsen börjar på Sevedsplan 1952. Sista skildringarna berättar om sommaren 2015.

Nya beställningar tar jag emot med ett mail till thomas.nydahl@gmail.com


Presentation av boken:

Ett barn är fött på

Sevedsplan

Självbiografiska berättelser, reflektioner 

och fragment om barndom och liv i Malmö

När boken kommer från trycket - och det har den alltså gjort nu - kommer den att kosta 300:- inklusive frakt (från och med onsdagen den 4 november). Den är på 327 sidor och linnetrådsbunden.

”Grubbla på frågan vem som har strukit hemort ur vårt ordförråd (…) Avstånd från människorna, händelserna och tingen gör att en plats inte ägnar sig för drömmar. En stad blir allt mindre hemort ju fler tionde våningar den får.” 

(Ur Guntram Vespers Norr om kärleken, söder om hatet, svensk översättning av Eva Liljegren 1982)

"Den som lever till ålderdomen dör i en värld som har blivit honom främmande."

(Ur Peter Lutherssons Förlorare Noteringar om 1800-talets etos)

"Forna tiders gamla människor var mindre olyckliga och isolerade än de som lever i dag. Dröjde de sig kvar länge här på jorden hade de förlorat sina vänner, men i övrigt hade få saker förändrats runtomkring dem. De blev främlingar för ungdomen, dock inte för samhället. I våra dagar har en eftersläntrare inte bara fått se människorna dö utan också idéerna: levnadsregler, seder, smak, nöjen, sorger, känslor, ingenting liknar det han känt. Han är av en annan ras i människosläktet inom vilket han avslutar sina dagar."

François-René de Chateaubriand, Mémoires d’outre-tombe (översättning av Ervin Rosenberg)

Det är förstås svårt att beskriva en tjock bok. Så därför kan ni här läsa bokens förord som kanske ger en liten bild av den:

Hur fånga en barndom och en stad? Jag har i denna bok valt att lägga pussel med fristående texter. Det är alltså inte fråga om kapitel i en roman. Varje text står för sig själv, men liksom ett lagt pussel ger en hel bild är det min förhoppning att dessa texter färdiglästa ger en bild av barndomen, växandet in i vuxenlivet, Malmö som stad, kultur och politik under dessa drygt sextio år. Utöver att vara fristående texter kan de också överlappa varandra, i och med att jag berättar om samma personer, platser och sammanhang mer än en gång i boken. Det finns ingen tids- eller ämnesmässig kronologi. Den har jag undvikit, inte för att förbrylla vid läsningen, utan för att jag just betraktar berättelserna som bitar i ett pussel.

Sent 50-tal på Lorensborg

Malmö är unikt i många avseenden. Såväl historiskt som nutida har staden varit en självklar magnet i den region som varit dansk, är svensk men framför allt är skånsk till sitt kynne och sin grundläggande identitet. Men det unika är också dess problem. Få nordeuropeiska städer har en så stor andel invandrare som Malmö. Och jag syftar då sannerligen inte på att där bor många danskar. Malmö har allt sedan den stora arbetskraftsinvandringen under 1960- och 1970-talen haft detta drag. Den tidens jugoslaver, greker och turkar arbetade framför allt i industrin, på varvet och andra arbetsplatser som krävde många friska och starka armar, men inte nödvändigtvis utbildning och erfarenhet. Många av den tidens invandrare var bondbarn från de nämnda nationerna. Sedan 1980-talet – inte minst med den stora flykten från de palestinska samhällena i Syrien, Jordanien, Gaza och Libanon - och framåt har en helt annan sorts invandring blivit Malmös. I och med Balkankrigen på 1990-talet kom en mycket stor grupp flyktingar, de flesta från Bosnien. Och de krig som sedan kommit att prägla den muslimska världen, inte minst sedan den så kallade ”arabiska våren” har också fungerat som en spegelbild i Malmö. Irakier, syrier och många minoritetsfolk som drabbats hårt av inbördeskrigen, har blivit allt större folkgrupper i staden.

Tidigt 60-tal på Stadiongatan 53 B

Detta är en självklar beståndsdel av min berättelse om Malmö. Men det är inte för det en bok som specifikt handlar om invandringen till Malmö. Det är en bok som speglar mina upplevelser och erfarenheter sedan jag såg dagens ljus på Sevedsplan. Det är därför en i högsta grad subjektiv bok som bär det självbiografiska stoffets prägel. 

Jag har egentligen följt väldigt enkla principer för detta arbete: att vara trogen mina minnen, att inte sopa under mattan sådant som kan störa känsliga själar, och att i varje detalj också leva upp till vad jag lovade mig själv för mer än 35 år sedan: att stå det totalitära emot, oavsett om det klär sig i politiska eller religiösa dräkter, och att frihetligt ta mig an det som både präglar, plågar och sedan många årtionden är kännetecknande för Malmö.

Men det övergripande målet för mig är att skildra staden utifrån en erfarenhet som sträcker sig från födelse- och barndomsåren på Rasmusgatan, denna idag så ökända och laddade adress i ett område, Seved, där kriminaliteten skapar rubrikerna och dit ingen i onödan beger sig. På vägen därifrån – jag föddes i juni 1952 – passerar jag alla de övriga Malmömiljöer som gjort mig till den jag är. Det handlar både om förorter som Lorensborg, Lindängen, Nydala och Bellevuegården, och om centrala stadsmiljöer som Gamla Väster, Sevedsplan och Dalaplan. Det handlar om skolgång och arbetsplatser, butiker såväl som fabriker. Och som en röd tråd genom boken går berättelsen om en liten påg som vid sju års ålder förälskad sig i en av klassens flickor och som trånade efter henne fram till skolavslutningen i nionde klass då deras vägar för alltid skildes. Också det är en Malmöberättelse.