söndag 8 november 2015

Stormen. Lågvattnet. Livsskugga

Foto: Astrid Nydahl
I stormen ute vid Landön. Svårt stå rak. Extremt lågvatten. Märkligt promenera ut på havsbottnen.

Foto: Astrid Nydahl


Nu kommer de första reaktionerna på Malmöboken. Ett par av dem längre brev med utförliga synpunkter. Hittills är de alla positiva, på ett för mig överraskande sätt. Fler och helt andra människor än jag trodde ser vad som pågår och instämmer i mina slutsatser. En stor förändring som skett på bara några år. Det är inte längre tabu att diskutera m-ordet, i-ordet och de andra. Den öppenheten är förstås ett självklart svar på den katastrofala utvecklingen. Malmö kan möjligen vara ett övertydligt exempel, men staden är bara en av tusentals som sjunker ner i det postmoderna kaosträsket.

Foto: Astrid Nydahl


Stupade efter bokarbetet med feber och halsont. Kroppen säger att det räcker nu. Men jag har i tre dagar distribuerat 70% av de förköpta böckerna. Imorgon postas de sista.

Varje dag har sina skuggor. I Sveriges Radio P2 hör jag sittande i bilen med en kopp kaffe under söndagen musik av förfäder till Bach. Ett körstycke av Johann Bach heter, fritt översatt "Vårt liv är en skugga". Så känns det onekligen oftare numera. Att man alls kastar en skugga förundrar mig. Det streck ett liv utgör ter sig försumbart när det flyter samman med massan. Men varje streck är ett liv - och en skugga.

Skånekrönika för onsdagen är levererad till Snaphanen, och då kommer den förstås här med. Annars bara en stilla vecka.




4 kommentarer:

Marie sa...

Dina inlagg ar som vanligt mycket intressanta och lasvarda och bilderna som Astrid har tagit ar hjarteljuvliga (nytt uttryck?) j

I den tid vi lever I ar bilderna en Lisa for sjalen. Halsa Astrid att jag ar djupt berord av hennes bilder.

Sjalv ar jag fodd I huset som beskrivs i Lyckliga gatan. Hon som skrev den svenska texten ska ha bott i Gamla Hagalund i Solna pa Sodra Langgatan I det huset dar jag foddes och som sedermera blev bostadsomradet Blakulla I Solna.

Det var 1958 och framtiden stod for dorren. Idag trettio ar senare tyngs jag av skuldkanslor av att jag ens skaffade barn. Jag har ju sett det komma de senate fyrtio aren.

Ga gärna in och las pa bloggen "ledarsidorna.se" eller pa "peterkrabbe.wordpress.com.

(Ursakta stavfel och annat. Jag skriver fran andra sidan Atlanten.)




Anonym sa...

till Thomas:
Din bok anlände till Halland i dag.
Måste bara först läsa Max Tegmarks "Ett matematiskt universum" = svindlande.
Till Marie: Är det inte blött därnere vid den här årstiden?
Lars-Erik Eriksson

Marie sa...

Nu sitter jag vid en svensk dator istället för vid en amerikansk Ipad:)

Det blev en del konstigheter i mitt inlägg ovan där jag bl.a. skrev: "Idag trettio ar senare tyngs jag av skuldkanslor av att jag ens skaffade barn."

Ett litet förtydligande: Mitt äldsta barn är runt trettio år. Det är alltså inte trettio år efter mitt födelseår, vilket kanske även framgår av att jag nämner att jag insåg redan för fyrtio år sedan att politiken i Sverige var ohållbar i långa loppet.

Till anonym Lars-Erik:
Vad i mitt inlägg ovan fick dig att dra slutsatsen att jag befinner mig "därnere"?

Med vänlig hälsning



Anonym sa...

Eeeh Marie.
Det var ett skämt alltså.
Alla skämt som kräver en definition är per definition misslyckade, alright.
Men jag tänkte skoja till det och låtsas som att ditt "från andra sidan Atlanten" ju kunde betyda på botten av densamma.
Med vänlig hälsning
LEE