Paris, fredag kväll. Godnatt Europa

Jag sover snart. Klockan är 23:34 och bBC rapporterar om minst 40 döda i flera separata terrorattentat i Paris. Dessutom sitter 100 personer gisslan. Fredens religion. Mångkulturen. Toleransen. Tvi fan. Som ni vet kommer jag att bevaka detta. Hårt, intensivt, medvetet. Och jag kommer aldrig mer att kompromissa en millimeter med alla relativister som klagar på Sveriges "intolerans". Aldrig mer.

Ska jag denna helg diskutera islam? Så var det tänkt men jag avstår och hoppar av. Det finns inte mer att diskutera. Så som unga män reste till Spanien för att försvara republiken mot fascismen - med vapen i hand - så måste också den europeiska ungdomen idag resa sig mot islamismen. Om så inte sker väntar bara katastrofen för Europa. Jag tänker inte ens kompromissa med alla dessa importvänner, de som antingen står vid gränserna eller sitter vid sina datorer och uppmanar vårt arma land att ta in fler vapenföra, unga muslimer. Jag tror att det är nu eller aldrig. Vi står vid stupet och måste bestämma oss: stanna kvar, leva som stolta folk eller störtas i avgrunden av en primitiv medeltida religion. Så står frågan. Punkt.

Lördag nu. Jag har inget annat att tillägga än att det var mycket värre än vad det såg ut vid midnatt. Jag står vid mitt ord. Det har varit nog länge. Det har räckt länge. Men om jag säger att det får vara nog och att det räcker nu blir det bara tomma patetiska ord. Vi befinner oss i krig.

Jag skrev igår att jag kommer att bevaka detta. Nu tänker jag att alla världens medier är fulla med rapporter, analyser, diskussioner. Vi vet att IS låg bakom. Det räcker. Jag behöver inte säga mer, i alla fall inte just nu, denna lördagsförmiddag.