Jag läser idag att tonsättaren (komponisten?)
Anders Eliasson har avlidit. Han föddes 1947 och blev bara 66 år gammal. Förutom att lyssna till hans musik tycker jag att man ska läsa Mikael Strömbergs ord från 2010:
"Eliasson & Ängeln", därför att han där citerar ur sin egen, då femton år gamla text:
"Jag minns mitt första möte med Anders Eliasson väldigt väl. Hur stark
musiken gjorde honom och hur hjälplös han föreföll utanför musiken.
Såhär skrev jag då, för femton år sedan: 'Uppsluppen moll. Ett harmoniskt tillstånd bortom dur och moll. Det förekommer ibland i östeuropeisk och nordisk, särskilt finsk, musik. Och det finns ofta i Anders Eliassons musik. Låt det genast bli sagt: Anders Eliasson är komponist och inte
tonsättare. En komponist sammanställer musik och ägnar resten av tiden
åt att vara konstnär, medan en tonsättare sätter sig ner vid pianot från
första stund och fäster noter på papper i realtid – i ett skede då
många av landets kulturinstitutioner vacklar i besluten om det är
ungdomen, pensionärerna, abonnenterna, dåtiden, nutiden eller framtiden
man bör satsa på – och P1 bestämmer sig för att spela såpopera i 340
avsnitt. Just då, bör man lyssna till något så otrendigt som Anders
Eliassons musik."
Det som särskilt fascinerade mig i denna text var följande:
"Hemmet i Gamla stan är garanterat datorfritt. Utan telefonsvarare. I
rent uppror skaffade Eliasson nyligen den tyngsta skrivmaskin han kunde
hitta, en Remington."
Det där är ju drömmen. Jag var sist i hela kretsen att skaffa dator. De sista åren före datorn hade jag gått över från Facit privat till en elektrisk skrivmaskin av samma märke. Det blev jag aldrig vän med.
 |
| I Svenska Rikskonserters fantastiska skivserie Caprice - som jag samlade i många år - utkom den här skivan med musik av Eliasson. Den bestod av 1970-talsverk av honom och släpptes som CD 1990. De fyra verken på skivan är Canto del Vagabondo, Canti in Lontananza, La Fièvre och Disegno per Quartetto D´Archi. |
"Jag längtar till bysantinska Finland. Bort från den svenska nepotismen. Till ett annat land – som kanske inte existerar – men där tystnad och öppenhet råder."
Eliassons världsbild är ålderdomlig. Han är en av dessa tvärstubbar i åkern som vägrar spela med i rollspelet som uppstår så snart fler än en människa är församlade. Särskilt i ett litet land som Sverige.
"Roller är hyckleri. För egentligen bär alla människor omkring på samma identitet. Objektivitet uppstår först när du är så subjektiv som möjligt!"
Han är gammalmodig nog att fördöma 60-talets modernister för att ha plottrat sönder musiken. En gammalmodig humanist som tror på ödet och en osynlig makt. En antik tragöd som fortfarande filar på sina kära ackordtyper, den doriska (gudomliga) och den lydiska (mänskliga). Han gillar till och med föreställande måleri.
"Jo, ytterst handlar det om exil. Har jag någon talang så är det att inte passa in någonstans."
I denna exil kunde Eliasson komponera musik som denna:
6 kommentarer:
Vilken fantastisk människa! Tack, Thomas, för denna text.
Jag måste helt klart lära mig mer om denne humanist.
En lisa för oss som så ofta blir stämplade som "bakåtsträvare".
Den som ändå hade en skrivmaskin...
Tack Thomas för dessa ord och länken till Mikael Strömbergs fina presentation.
Det blir väl nu som det brukar bli, när han väl dött får musiken ökad aktualitet och spridning. Förhoppningsvis så, och det ska bli intressant att se kommande värderingar av denne "omodernist".
Frederick, din reaktion gladde mig mycket, tack ska du ha. Vi som är bakåtsträvande behöver våra konstnärer.
Einar, det enda man positivt kan säga om människors bortgång är att det visar på deras eventuella konstnärskap. Jag vill inte att du uppfattar det cyniskt, för det är ju inte så jag menar. Men jag ser det med mig själv, då jag nu lyssnar till hans verk igen. Sorgligt att han skulle dö av cancer så pass ung.
PS till Einar: jag tänker för egen del att jag måste lära mig mer om honom.
Antar att också du följde den fina skivutgivningen hos Caprice. Undrar om den är helt borta nu, vet du det?
Thomas, jag har inte varit särskilt uppmärksam på utgivningen på Caprice på senare tid, men vad jag kan förstå finns fortfarande både skivbolaget och några av Eliasson verk på detta märke. Det finns verk av honom på cpo-etiketten också. Och Spotify har några av inspelningarna, som jag själv lyssnat till idag.
Live har jag bara hört ett par av hans verk på konserter i Berwaldhallen, och jag såg honom där i samband med ett uruppförande för några år sedan också. Sorgligt att han inte fick längre tid på sig.
Tack Einar, sådana saker som Spotify har jag inte. Men jag är glad för det som finns i skivsamlingen.
Skicka en kommentar