En ursäkt och lite om politiskt omdöme

Foto: Astrid Nydahl

Först vill jag be några av mina läsare om ursäkt. Anna, Sixten, Markus, Rune, Johanna, Lasse O och några anonyma hade lämnat kommentarer för ett bra tag sedan som fastnade i ett spamfilter (mitt fel). Först idag när Firefox gjorde en uppdatering upptäckte jag era kommentarer och de är nu alla publicerade. När sådant händer vet jag ju från mig själv att man tror sig vara censurerad. Det var ni alltså inte.

Har funderat mycket på politisk omdömesförmåga och hur bevara oberoendet. Jag började skriva för Dispatch därför att jag inbillade mig att den kunde bli ett organ för viktiga diskussioner i samtidsfrågorna: hotet från islamismen, nedrustningen av välfärdssystemet, utförsäljningen av våra pensioner, getto- och parallellsamhällena, de imperialistiska krigen... Jag bidrog med vad jag kunde. Men det fanns hela tiden något som skorrade illa. Därför anmälde jag mina invändningar rätt så snabbt. Konkret anmärkte jag på det faktum att den hemska SD-sidan Avpixlat publicerade artiklar från Dispatch (i ett formaliserat samarbete, dock aldrig mina för det skulle jag inte ha tillåtit), samt att fokuseringen på islam blev allt större och rubrikerna alltmer lika slaskpressens. Det luktade Kvällsposten/Expressen/Aftonbladet från förstasidan som skrek åt läsaren. Det som fick mig att fatta beslutet att lämna var dock att de båda chefredaktörerna - som är läskunniga människor med en bakgrund i journalistiken, och i Lars Hedegaards fall luttrad när det gäller europeisk och amerikansk politik - ställde upp för ett två timmar långt radioprogram med den i Chicago belägna kanalen Republic Broadcasting Network. Kanalen har intima band med American Freedom Party och har bland annat gjort hyllningsprogram om Adolf Hitler. En av mina vänner och läsare sände mig bakgrundsmaterialet som varit lätt att ta fram. Hedegaard och Carlqvist tyckte sig väl inte ha behövt någon sådan kontroll. Men de fastnade i fällan och det spelar ingen roll att de i programmets andra halva driver med programledarens djupa judehat. De deltog, de var med.

Jag har lärt mig ännu en av livets hårda läxor. Mitt oberoende är förstås inte till salu. Jag samarbetar med enskilda individer och eventuellt med mindre grupper om jag finner det lämpligt. Med Dispatch gjorde jag ett misstag, men jag kan försäkra att jag inte publicerat ett enda ord där som jag inte skulle ha skrivit i min egen blogg eller i mina böcker.