tisdag 7 maj 2013

»Guds fred med vore døde i Danmarks rosengård« Till minne av befrielsedagen i Danmark, från minneslunden i Ryvangen

Den fjärde maj är en viktig dag i Danmark. Som åren gått har jag allt bättre förstått varför danskarna har en helt annan syn på nationen och friheten än vi. De har en erfarenhet av att förlora båda delarna. Så man minns högtidligt befrielsedagen, då den nazityska ockupationen tog slut.

Här följer en liten text från danska Snaphanen. Samtliga bilder är tagna av Steen R. som driver den bloggen. Och här en länk till sången (med Grundtvigs ord) som citeras i rubriken och här inledningsvis i Snaphanens text:
"Guds fred med dem, som bløde af dybe hjertesår! vor kærlighed med alle, de store og de små, som ville stå og falde med løven askegrå!"
Tilstrømningen til Mindelunden i Ryvangen er så stor, at jeg kunne forestille mig, der var mange ude i landet, som ville være kommet, hvis de kunne. Der var ikke en parkeringsplads i en kilometers omkreds. Min gamle Volvo 850 på svenske plader kom kun ind til kantstenen på et afbud. Derfor er disse billeder til dem, der ikke kunne være tilstede.

Der er stadig en del veteraner, nu er det mest overlevende kvinder, der var meget unge dengang, og der er mange unge samt selvfølgelig folketingsmedlemmer og ping’er, samt visse internationalt kendte islamofobiske forfattere og journalister, som man må se i dagspressen og Se og Hør efter, skønt de selvfølgelig ikke opdagede mere end én. Gæt engang hvem, som en læser af en tabloid fangede på sin mobiltelefon. The horror! The horror! Det nye for mig siden sidst er, at der bagefter synges ved henrettelsespladsen og foran monumentet for de mange døde, danske søfolk i allieret krigstjeneste. Henrik Gade Jensen: Menneskene er som de bør være, men de har så mange sære ting for.



2 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Minns inte var jag fick de här siffrorna: uppskattat aktiva i danska motståndsrörelsen 2000, danska sjömän på allierade fartyg 2000 - summa 4000. Antalet danska frivilliga i SS 8000. Det gick 50 år, till jubileet 1995, innan danska historiker började ge en bättre bild av Danmark under kriget. En intressant bok om "stikkerdrapen" (morden på misstänkta angivare mot krigets slut) är Peter Övig Knudsen After drapet, Gyldendal 2004. Verkar som danskarna lade locket på direkt efter kriget och utnämnde alla, utom de mest uppenbara tyskvännerna, till motståndsmän/kvinnor, och det var nog ett misstag. Det betydde att man fick tillbaka en massa otrevligheter femtio år senare när en ny generation började studera vad som verkligen hände under kriget, gamla riktiga motståndskämpar som riskerat livet kände sig trampade på tårna, etc.

Inre exil sa...

Björn, jag har läst Øvig Knudsen bok. Det gjorde jag sedan jag funnit hans två böcker om Blekingegadebanden utomordentligt bra.
Jag kan själv inga siffror på antal motståndsmän eller sjömän. Men två saker vill jag framhålla:

Varje nation som befrias från en ockupant kan av naturliga - och flera olika - skäl gå in i en period där just motståndets omfattning uppförstoras och heroiseras.

Och jag finner det mycket sympatiskt att man varje år hedrar alla de kategorier man hedrar i just Mindelunden i Ryvangen, eftersom det handlar om fler kategorier, här enligt deras egen hemsida:

Det Store Gravfelt: Gravene hvor de henrettede blev fundet efter krigen.

Mindemuren: Pergola med mindetavler for frihedskæmpere som blev henrettet, døde i KZ-lejre/arbejdslejre, under tortur eller flugt og hvis jordiske rester aldrig er fundet.

KZ Gravene: Rotunde med grave for omkomne i KZ-lejre/arbejdslejre.

Henrettelsespladsen: Med bronzeafstøbninger af de oprindelige pæle de dødsdømte blev bundet til.

Pistolskydebanerne: Stedet hvor de første henrettelser fandt sted.