You get pie in the sky when you die!

Med posten kom idag Pensionsmyndighetens beslut på hur mycket jag, utöver hundralappen i premiepension, får i halv inkomst- och tilläggspension i månaden. Före skatt blir den sammanlagda summan 3.070:- varje månad. Under posten utgående kan jag bokföra de årliga tandläkarbesöken, som innebär undersökning, borttagande av tandsten och röntgenbilder. Gjorde ett sådant just idag. Kostnad 950:-. Hur en människas budget ska fungera utifrån detta finns det väl ingen som förstår. Nu är jag i den lyckliga situationen att jag är gift och att jag har några små frilansuppdrag kvar. Jag har bestämt mig för att försöka vara rädd om de tänder jag har kvar i munnen. Många är utdragna sedan länge, jag har inte haft pengar nog att få in kronor och bryggor. Men de som pekar ensamma ut i munnen ska vårdas och därför går jag två gånger om året till min tandläkare (vi har känt varandra i snart 30 år). När jag fyller 65 om fyra år kan jag få något högre tack vare garantipension (men om något sådant finns kvar kan man ju inte vara säker på) och det faktum att Sveriges Författarfond bidrar med pensionstillägg till författare med lägsta pensioner. Så jag kommer i allt högre grad att tillämpa Lars Vilks råd för fattiga konstnärer. Sparsamhet i ena änden och tillvaratagande av det redan befintliga. Det var ingen tillfällighet när jag de senaste åren köpte på mig flera par ortopediska skor för att ha livet ut, inte heller att jag köpte fem par byxor på rea (och jag har hittills bara använt ett av dem). Vi får sjunga som Joe Hill: You get pie in the sky when you die! Här sjunger Pete Seeger och andra den: