Först bara tystnaden. En plats i lä. Morgonfika. Två svanar seglar förbi över oss. Fortsatt tystnad. Så kommer ännu en bil. En man och en kvinna går ur, dricker också de sitt morgonkaffe, sedan byter de om och går sida vid sida ut i havet med sina spön. Tystnaden återvänder. Sakta stiger jag in i söndagen. När jag kommer hem möter jag de politiska ironierna i kommentarfältet. Jag säger emot men ångrar mig genast. Att diskutera antisemitism är alltid ett sätt att dra till sig de oönskade kommentarer. Som Hans Rustad säger: "Mye rart kommer flyvende". Jag går tillbaka in i kusttystnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar