Vinterväntan. Höstfärger. Blå jazztrumpet

Landön 3 november. Foto: Astrid Nydahl

Igår upptäckte jag att vinterväntan fötts i mig. Jag väntar och längtar. När vintern kommit - om den kommer den här gången - förändras alla förutsättningar. Jag kan med gott samvete stanna inne. Ägna mig uteslutande åt läsandet och skrivandet. Igår var vi tvingade att ta en tur till ett varuhus. Det första som mötte oss var jultomtar. Den 3 november stod de där och plingade och ljög.

Jag började mitt yrkesliv som dekoratör på Ohlssons herrekipering i Malmö. Det var sent 1960-tal och tidigt 1970-tal. Nog minns jag att vi började julförberedelserna direkt efter sommarsemestern. Men inte att vi började skylta med tomtar i oktober-november.

Dårskapen tvingar mig att stanna hemma. Att befinna mig inomhus. Min vinterväntan är mitt enda hopp.

Kongens Have, Köpenhamn 4 november. Foto: Snaphanen

När jag idag fick en serie bilder från min danske vän Snaphanen föddes också en annan längtan. Köpenhamn är i alla avseenden min stad. Där kan jag trivas, och just idag hade jag gärna promenerat där i höstfärgerna. Men mest av allt längtar jag efter ett nytt besök på Copenhagen Jazzhouse. Minnena därifrån är så starka och så varma, att jag vet hur väl den musiken gör mig. Den enskilde artist som givit mig mest är Jens Winther, som dessvärre avled alldeles för ung. Hans blå trumpet var inte alldeles olik Chet Bakers.