Den kinesiska författaren Yiyun Li föddes
i Beijing 1972 och kom redan 1996 till USA. Hon skriver på engelska,
och hon gör det riktigt bra. Hennes första roman översatt till svenska,
De hemlösa, missade jag dessvärre, och det är synd, för det här är en
kvinna som verkligen kan fånga sin läsare. Li har ett
säreget, kaxigt språk, som inte tycks väja för några tabun. Hon visar
hur djup klyftan blivit mellan den generation som ännu minns den
maoistiska diktaturen, och de ungdomar som idag saknar varje form av
förståelse för den tidens kvardröjande skuggor. Mödrar offrar allt för
sina söner och döttrar, men dessa är inte intresserade. De tycks inte
ens villiga att dela med sig av sanningen om varför de inte är
intresserade av att gifta sig med kvinnor och män som redan står i kö.
Homosexualiteten lever för det mesta underjordiskt i det nya Kina, men
Li visar också hur denna underjord här och var vågar sig fram i
dagsljuset.
Prinsessan av Nebraska och Son
är två noveller på detta tema. I den första möter vi en ung, gravid
kinesisk kvinna, Sasha, som tagit sig till USA för ett skenäktenskap och
för att föda det barn hon bär efter en kärleksnatt hemma i Beijing. Hon
får hjälp till allt detta av den äldre mannen Boshen i Chicago, mannen
som försökt arbeta med upplysning om AIDS hemma i Kina. Li fångar hela
denna motsägelsefulla och svåra situation på pricken. Man kan se både
den unga Sasha (sitt namn har hon fått för att en rysk roman mamman läst
hade en karaktär som hette just Sasha) och Boshen där i den stressade,
hetsiga och folkrika amerikanska staden. “Att bli mamma måste vara det
sorgligaste och mest hoppfulla i världen…” skriver Li.
Son
handlar om bögen Han, som flyttat till Amerika men håller sitt samvete
rent med att skicka pengar hem till modern i Kina. Han besöker henne som
“neutraliserad amerikansk medborgare” med ett “urgammalt kinesiskt
bekymmer”. Modern vill helt enkelt gifta bort honom. Hon är nyfrälst
kristen och går i kyrkan med samma övertygelse som hon tidigare ropat
med i de maoistiska manifestationerna. Han är vad man i Kina kallar en
diamant-ungkarl. Han har ett yrke och han tjänar bra. Vem som helst hade
valt honom till make. Saken är bara den att han är totalt ointresserad
av kvinnor. Modern sväljer sanningen med orden: “Gud älskar dig för den
du är, inte för vad andra väntar sig att du ska vara.”
I novellen Kärleken på marknaden,
som nog är bokens bästa, lär vi känna Sansan, lärarinnan som kallas
Miss Casablanca, därför att hon flera gånger varje termin visar filmen
Casablanca för eleverna. Hon närmar sig medelåldern men är ogift - och
med sina egna ord också en kvinna som en man aldrig haft -
det innebär att hon saknar all sexuell erfarenhet. Hennes mamma, som i
fyrtio år sålt hårdkokta ägg på järnvägsstationen, ser inte detta som
ett problem. Tvärtom, nu kan hon vara riktigt attraktiv som tänkt brud.
Berättelsen utvecklas raskt på ett fullkomligt oväntat sätt, och de
sista sidornas bilder från perrongen på stationen är både surrealistiska
och dramatiska, på ett sätt som skulle göra sig bra på film. Sansans
fysiska angrepp på en man som ber om det, tycks stå som en symbol för
allt det som Kina idag är: söndertrasat, förvirrat, på gränsen mellan
det urgamla och det västerländskt konsumtionsfixerade. Sansan visar sig
vara en kvinna, som också när hon skär i kött, kan vara ytterst ömsint
och kärleksfull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar