Michéle Lesbre: Nina av en slump (Sekwa förlag, översättning av Lotta Riad)

Michéle Lesbre. Foto från förlaget

”Romaner är alternativa liv” säger Orhan Pamuk i En naiv och sentimental prosaist som snart utges på svenska (och som jag återkommer till senare här i bloggen).

Jag funderar på det när jag nu tillbringar det mesta av min tid i sjuksängen. Under fredagskvällen, innan jag slocknade för andra och sista gången, läste jag ut Madame Bovary i Anders Bodegårds lysande nyöversättning (och som jag recenserar här den 27 november som är utgivningsdag). Under lördagen, några fina timmars alternativt liv med läsningen av Michéle Lesbres Nina av en slump, ännu en fin och övertygande roman från Sekwa förlag. Av Michéle Lesbre har jag tidigare läst Den röda soffan som jag tyckte mycket om.

Nina är en fransk tonårsflicka som tycks besluten att närma sig vuxenlivet på egen hand. Hon lever tillsammans med sin mamma Suzy som är fabriksarbetare. Det är fabriken som ska komma att bli scen för ett drama i romanen. Ett drama som har förgreningar in i hennes familj och in i fabrikschefens konkreta liv. Kvinnorna på fabriken planerar strejk. En av dem har råkat ut för en mycket allvarlig olycka på grund av en opålitlig maskin. I Ninas hem samlas kvinnorna. Under en tid bor där också partnern till mamman, Ricco. Nina har väl i och för sig något som kan påminna om en pojkvän, men allra helst hänger hon hos Arnold, vars fågelfyllda butik låter henne vistas i en vacker fantasi.

I kursiv i slutet av nästan alla kapitel får vi sakta förstå att Nina är på väg hem till den tämligen motbjudande fabrikschefen Delplat. Efter fyrtio sidor kände jag hur det hotande och farliga kom allt närmare. I fantasin föreställde jag mig att unga Nina skulle hamna i klorna på en äldre man med pedofila böjelser. Den tanken förstärktes när hon kom in i hans hus och det fanns spetsunderkläder utlagda på mannens säng. Men den kursiva berättelsen tar en helt annan vändning. Den tiger jag om.

Låt mig bara säga att det här är en både vacker och engagerande roman om livet för vuxna kvinnor som försörjer sig med fabriksarbete, och den kämpande solidaritet som föds hos dem, och om den helt unga kvinnans spirande längtan och drömmar. Några av de scener som skildrar hennes erotiska uppvaknande är så avskalat enkla och vackra att jag sparat dem i minnet, som bilder från ”ett alternativt liv”. Jag läser med största glädje mer av Michéle Lesbre.