 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Jag har en ansenlig hög med böcker som just nu mest ger mig dåligt samvete. Men i samma stund jag drar i bromsen återkommer frågan om jag verkligen måste skriva om allt som sänds till mig. Nej, det finns inget sådant tvång. Jag får ta de riktiga pärlorna, som igår med den portugisiska lyrikantologin. För övrigt är plikterna gentemot de nära vännerna och familjen viktigast. Det kände jag starkt under lördagskvällen då vi var på fest hos ett av barnbarnen som fyllde arton. Många människor, härligt fria diskussioner, många skratt och en värme man bäst kan känna hos och med de sina.
Läsandet får aldrig vara ett tvång. Ändå såg det ut att bli det igen.
Bara jag själv kan skruva tillbaka tiden till det ögonblick då jag först bestämde mig. Det kan vara tre år sedan.
6 kommentarer:
Känner igen mig i mycket. Det man vill läsa, och det man måste. Även jag fick Madame Bovary, har börjat läsa, och då är det svårt att börja läsa något annat minsann!
Måste man läsa allt som man får sig tillsänt? Nä, men det är ju som du säger, ett dåligt samvete ändå. Någon som är besviken, kanske.
Kanske är det svårt att alls komma ifrån pendelrörelsen mellan lustläsningen och det dåliga samvetet?
När jag var yngre beordrade min inre korpral mig alltid att läsa ut boken, även om jag inte hade någon större lust. Den befallningen struntar jag numera med stor lust i att följa.
TJ
TJ - precis så gör jag med. Livet är för kort för tråkiga eller illa skrivna böcker. Och tillgången till motsatsen är så pass stor att man ändå inte hinner med.
Madame Bovary - en underbar bok! Kanske jag skulle införskaffa nyöversättningen; översättningen spelar ju en otroligt stor roll.
Jag undrar därför givetvis över vad som är skillnaden i den nya översättningen, gentemot den tidigare. Är det bara språkbruket som är moderniserat - eller skiljer sig annat åt?
Jag har inte läst den tidigare, och kan därför inte jämföra. Men den här är lysande med Bodegårds rekonstruktion av ett äldre svenskt språk som fungerar mycket bra
Skicka en kommentar