Tidöavtal, tidernas avfall och Anne Frank på SD-vis

Foto: Astrid Nydahl

 

Om jag skulle fortsätta i bloggen med det tema jag grubblade kring under sommaren, skulle jag nu ha närläst och kommenterat Tidöavtalet.

Men nej, det tänker jag inte göra. Det enda jag ska säga är: allt som står i avtalet är svensk normalverklighet. Ingenting av det kommer att förändras i positiv riktning eftersom kriminalpolitiken och invandringspolitiken - för att nöja mig med två exempel - är stenhårt cementerade i det Sverige där varken lagar eller domstolar har någon påvisbar inverkan. Fallet är fritt. Fallet fortsätter. 

Det är många år sedan jag insåg att SD är två olika saker. Dels är det SD-ledningen och dess riksdagsgrupp. Dels är det SD-flocken som omfattar allt från käcka bloggare och twittrare, till grupper knutna till partiet, mediala organ, sidor på nätet och andra.

Vi fick under lördagen förfärliga bevis på vad det kan vara för avskum. Ta nu bara Rebecka Fallenkvist – nyligen invald i Stockholms regionfullmäktige och frontfigur för SD:s tv-satsning ”Riks”. Hennes uttalande om Anne Frank som "sedeslös. Kåtheten själv" ligger i rännstenens infekterade vatten som ett exempel på politisk dumhet, cynism och allt annat att förakta. Att Anne Frank som tonårsflicka hade funderingar om allt - inklusive könets mystik - är en självklarhet. Men det som Fallenkvist ropar ut är något helt annat, nämligen ett försök att göra hennes vittnesbörd till något som är oberoende av hennes öde i nazisternas Europa.

Med sådana i sina officiella kanaler har SD en lång väg att gå för att kunna behålla sina 20% i svenska folket. Men de har en annan mediaman som kunde stå som ett exempel på motsatsen: Dick Erixon på Samtiden. Det absurda är att Riks - som förestods av Fallenkvist - ligger på samma hemsida.

Tidernas avfall är inte alltid lätt att identifiera, särskilt inte när det skvalpar runt i partipolitikens värld.

"Fallenkvist uttrycker en anmärkningsvärd respektlöshet för Anne Frank som Förintelseoffer. Normaliserande av ett förråat språkbruk och skamlös trivialisering av Förintelseoffers lidande är oanständigt och ovärdigt, desto allvarligare från en folkvald politiker som åtnjuter stort inflytande", skriver Judiska Centralrådet i ett uttalande.

Jag vill tillägga att det dessutom är ett av många tecken på hur Förintelsens alla offer görs till dockor i den offentliga scenens allt råare skådespel. Till slut har verkligheten försvunnit och med bara symboler kvar ligger scenen öppen för vulgariteter, förolämpningar och det välkända förnekandet av fakta. Fallenkvist är ett exempel på hur den processen ser ut.