 |
”De skal huske, at det er Fjenden der ejer Mikrofonen, at han netop ønsker, den skal være tilforladelig, saa den overlister Folk.” (Martin A. Hansen i Folk og Frihed, augusti 1944)
När beslutar sig en intellektuellt arbetande människa för att det inte räcker att skriva skönlitterärt och därmed ansluta sig till en motståndsrörelse när hemlandet är ockuperat av främmande makt?
För den danska författaren Martin A. Hansen kom beslutet efter att den danska regeringen den 29 augusti 1943 upphört att fungera, sedan den vägrat verkställa den tyska ockupationsmaktens krav på undantagstillstånd och hård politik gentemot befolkningen. Den tyska ockupanten grep i det ögonblicket också formellt makten i landet. Martin A. Hansen såg det som både ett klargörande och en lättnad. I september samma år grundades Danmarks Frihedsråd och motståndsrörelsen blev också för Hansen ett realistiskt och effektivt alternativ till samarbetspolitik och underkastelse. I oktober gömde han två judar i sitt hem. Nu stod han ansikte mot ansikte med tysk förintelsepolitik och tvingades/valde att gå under jorden. Han hade hustru och två barn men hade inget val. Mordet på Kaj Munk den 4 januari 1944 gör situationen allt mer akut och Hansen börjar medarbeta i den illegala tidningen Folk og Frihed.
Här kom han att skriva ett stort antal texter, de finns alla med i denna viktiga bok. Hans hållning blir glasklar, han har ingenting till övers för vare sig samarbetspolitiker eller människor som givit upp under det tyska trycket och det allt sämre världsläget, dem beskriver han som ”Folk, der gaar rundt og giver deres Medmennesker Gift i smaa Doser, tapper dem for Mod” då de också fördömer motstånd och sabotage. Han beundrar norrmännens aktiva motstånd och har bara förakt till övers för dem som pekar finger åt norrmännen som anses förvärra situationen med sin aktivism. Tvärtom efterfrågar han allvar och sorg i Danmark. ”Vi er som et sløvet og vildført Folk, der gennem Slægtled er opdraget til at gaa udenom at betale Prisen for vor Frihed og vor Selvstendighed” skriver han i sin allra första krönika, ”Dømt til Døden”. Han talar om vikten av personliga offer, friheten har vi inte gratis och absolut inte självklart.
Det är mot den bakgrunden man läser hans både vackra och gripande runor över stupade eller avrättade kamrater. Han blir en varm förespråkare av sabotagearbete och understryker att man som dansk inte ger de allierade minsta stöd ”Ved passivt Had til Tyskerne”, utan att sabotagen var det enda som betydde något.
Han talar om komplicerade ting som avrättningar av samarbetsmän, om behovet av dödsstraff efter kriget, han menar att dansken i gemen har lagen i sitt hjärta men att den också måste praktiseras med förnuft och principfasthet. I slutet av augusti 1945 skriver han om ”Sejrens Spøgelse”, djupt tagen och chockad av beskedet om atombomben över Nagasaki. Han tar med sig Niels Bohrs uppfinning och den långt ifrån neutrala tekniken in i ett mörker som bara kan skingras av förnuftet och han avvisar både optimistens och pessimistens reaktioner. De segrar optimisten vinner finns bara i inbillningen, medan pessimisten odlar nederlagets svärta.
I bokens sista tredjedel finns det essäer och artiklar om Martin A. Hansen under ockupationen. Bland de medverkande finns den förre danske utrikesministern Per Stig Møller, teologer som Ole Juul, Bo Rasmussen och David Bugge, samt en mycket intressant historiker och författare som tidigare bland annat skrivit om och utgivit verk av Grundtvig och Ingeman, han heter Knud Bjarne Gjesing. Flera andra medverkar med intressanta belysningar av Martin A. Hansens motståndsgärning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar