Brexit från vänster

London med tydligt angiven plats. Foto: Astrid Nydahl

Vill man ta del av ett vänsterresonemang kring Brexit kan jag rekommendera Knut Lindelöfs text som bland annat innehåller detta:

Alla statsledare talar plötsligt om att nu reformera EU för att gå mer i takt med sina medborgare. Lite sent påtänkt skulle man kunna svara.Ett resultat är att Storbritannien kan falla sönder. Skottland kan bryta sig loss och bakvägen söka sig in i EU. Kanske vore inte heller det den katastrof många talar om. Samarbetsformerna kan säkert utvecklas om demokrati och folkinflytande tas på allvar. Nordirland kan välja att ansluta sig till Irland, vilket faktiskt skulle kunna bli ett framsteg. Äntligen ett enat Irland efter alla år av meningslösa strider mellan katoliker och protestanter på ön – för att tillfredsställa herrarna i London.Vad blir USA/Natos motdrag? Det är svårt att förutse. EU var ju ett kärt barn till USA redan från början. Å ena sidan är Storbritannien USAs närmaste allierade inom Nato, men å andra sidan är Storbritannien traditionellt en stolt nation, som knappast låter sig styras som en marionett.Vad blir då reaktionerna i andra EU-länder? Fler kan falla ur. Opinionerna i många länder är starka för att även hemma kräva folkomröstningar.Och vad kan man vänta från bank- och finanseliten med starka egenintressen i den globaliserade världsekonomin och dess svansande EU-elit? Vad som helst svarar jag. Inget är för dem heligt. Folkinflytande och demokrati kommer lätt att offras för att hålla vinstnivåerna uppe.

Jag tror att Lindelöf sätter fingret på några väsentliga punkter. När det gäller Skottland vet vi att de inom kort kommer att föra direkta samtal med EU och eget medlemskap. Mindre troligt, i alla fall på kort sikt, är att Nordirland och Irland skulle förenas. Risken för nytt förödande krig mellan protestanter och katoliker är alltför stor för det. Jag kan ha fel, men det är en stark känsla jag har att den konflikten hela tiden bara är latent vilande.

Under midsommardagen har det varit mycket spännande att ta del av europeisk press. Texterna pekar inte entydigt i samma riktning. Även om vissa höjer rösten till paniknivå tycker jag att de flesta resonerar rätt så sansat och klokt inför den helt nya situationen.

Under midsommarfirandet frågade flera personer mig: ”Vad händer nu med britterna?” På den frågan finns det ju bara ett svar: ingen av oss har en aning ty inget land har tidigare lämnat EU.