Mordet och mördaren, vad lär vi av Jo Cox och Thomas Mair

Foto: Astrid Nydahl

Idag haglar både privatlivet och medierna av kommentarer kring mordet på Jo Cox, den unga, därtill vackra och lovande, därtill varmhjärtade, duktiga och av alla i parlamentet älskade politikern. 

Nej, jag försöker inte göra mig rolig. Detta mord bör nämligen betraktas som ett tidens tecken. I hela Europa - såväl västra som östra - finns det hundratusentals förbittrade, mörkerfyllda, pessimistiska, uppgivna människor som känner sig grundlurade av sina respektive politiker. Människor som förlorat allt det de var trygga med: bostadskvarter, grannar, miljöer, oändligt många som sedan hukar i sina hyreslägenheter med allt lägre pensioner och ett liv bortom det som de hade drömt om medan de slet i fabriker, butiker, gruvor, på sjukhusen, daghemmen och i åldringsvården. 

Det är inte många som går från förbittringsstadiet till att bli mördare, som Thomas Mair, eller massmördare som Breivik. De flesta kastar en stol i väggen, dricker sig redlöst berusade på vad den egna kulturen erbjuder av öl, vin och sprit och somnar i tv-soffan eller bara gråter sig igenom livet med kvällstidningar och fotboll som enda glädjeämnen. Det är i brittiska medier nu omvittnat att denne Mair är ett psykiskt vrak, en tungt medicinerad ensamvarg. 

Förändrar det någonting i sak? Nej, det gör det inte, ty han ansåg sig ha ett motiv. Anna Lindhs mördare är också ett psykiskt vrak, men han hade, i egna ögon, ett tungt motiv: NATO:s bombningar av hans mytologiskt älskade Serbien. 

Europa skälver av den allt djupare kris som slår mot hela kontinenten. 1989 års drömmar om friheten var en chimär. 2016 års verklighet har mycket litet med frihet att göra. Fördämningar har brustit såväl socialt som demografiskt. EU:s medlemsländer träter sig in i meningslösheten om hur man ska hantera detta. Ingen tycks förmögen i verklig mening. Varje nya dag vittnar om hjälplöshet och blommande retorik, men också av cynism och uppenbara lögner. 

Mordet på Jo Cox är ett memento för oss alla.