Firandet av Lars Vilks

Lars Vilks i samtal med Flemming Rose från Jyllands-Posten. Det var han som publicerade de första karikatyrerna.

Som ni vet firades Lars Vilks på sin 70-årsdag i Köpenhamn igår. Den danska pressen var på plats, förstås (enda svenska tidning så vitt jag vet var Kvällsposten, men deras artikel finns inte på nätet) och den danska Forfatterforening hade ställt sina lokaler till förfogande. Nedanstående text är hämtad ur Bent Blüdnikows artikel i Berlingske. Bilderna är förstås tagna av vår vän och ständige sekreterare i den danska huvudstaden, Steen på Snaphanen.

Lars visar en av presenterna, denna gjord av Dan Park. T.v. ser vi kommitténs ordförande Helle Merete Brix.

Festen foregik i god orden. Lars Vilks blev hyldet af en række talere, herunder folketingsmedlem Henrik Dahl (LA), der understregede, at Lars Vilks er en alsidig kunstner, der har lavet meget andet kunst end den kendte tegning af Muhammed, og han tilføjede:»Hvis ikke alle er frie, så er ingen frie. Derfor skal du, Lars Vilks, også være fri. Spørgsmålet er, hvordan vi doserer modstanden mod angrebet på vor frihed. Vi må stå vagt om ytrings- og forsamlingsfriheden, og staten må beskytte borgerne og borgernes rettigheder. Vi vil tage fløjlshandskerne af, hvis det er nødvendigt. Nogle mener, at vi allerede har taget dem af.

Lars gratuleras. Mannen i rutig skjorta är Bo Björnvig från Weekend-Avisen. Hans far hette Thorkild Björnvig, kanske mest känd för den omfattande biografin över Martin A. Hansen och för sina Karen Blixen-förbindelser (boken Pakten om detta finns också på svenska). Ursäkta bristen på danska ö-bokstäver. Vet ju att det är fel med de svenska, men hoppas på överseende.

Forkvinden for Trykkefrihedsseldskabet, Katrine Winkel Holm, lykønskede Lars Vilks og fremhævede hans ro, selv om han er ramt af en fatwa, mordplaner og må have beskyttelse døgnet rundt. Hun refererede til Lars Vilks, der under angrebet på Krudttønden i februar 2015, lå på gulvet i Krudttønden og sagde til andre af de angrebne: »De siger, livet er forbi, når man fylder 60. Jeg synes ikke rigtig, det passer.«Lars Vilks tog selv ordet og takkede for opmærksomheden og forklarede, at han havde erfaret, at man bedst hidser gemytterne op ved at tage alt roligt, og at han som kunstner har til opgave ikke at hidse sig op, men beskrive tingene:

»Jeg vil beskrive situationen for det, den er, for det er det, som vil blive bevaret af historien. Jeg vil beskrive, hvor hunden ligger begravet.« 

 Mer information och video av talen finns hos Snaphanen.