måndag 23 november 2015

Tredje världskriget. Agrell intervjuas

Foto: Astrid Nydahl
Wilhelm Agrell har alltid varit en klarsynt analytiker av världens olika konflikter. Under Balkankrigen var han en av få intellektuella som klart och redigt skildrade både de militära förloppen och konkret berättade om människors lidanden och nöd. Sedan en tid tillbaka hävdar Agrell att det tredje världskrig alla fruktar de facto redan pågår. I en intervju utvecklar han idag dessa tankar:
Ett tredje världskrig kan vara mycket olikt det första och andra och växa fram gradvis. Därför kan det vara svårt att upptäcka, anser Wilhelm Agrell. Men konflikten mellan olika islamistiska terrororganisationer på ena sidan och västvärlden och andra stater på andra sidan förstås bäst om det ses som ett världskrig, menar han.
– Bakom Parisdåden har vi en aktör som väldigt aktivt spelar på den här konfliktutvecklingen. Genom sitt agerande vill Islamiska staten provocera fram en större väpnad konflikt. De lyckas ganska väl med det. Man får Frankrike att säga att detta är en krigshandling. Det är precis vad IS vill. Och vad ska man kalla det när fyra av säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar befinner sig i krig? Vad vi nu bevittnar är en internationell ordning som stegvis brister sönder. Det är fel att tro att ett tredje världskrig nödvändigtvis måste se ut som det första och det andra, menar Agrell.
– Vi kanske är mitt inne i process som är så annorlunda jämfört med 1900-talets världskrig att vi inte ser den. Uttrycket eller liknelsen tredje världskriget kan vara ett hjälpmedel för att få syn på helheten i en konfliktprocess som är så disparat.
Agrell belyser också situationen utifrån det som händer med och inom den europeiska unionen:
– Det är oerhörda påfrestningar vi ser inom EU, med konsekvenser som ingen kan överblicka och ingen kan styra.
Och till alla världens naiva muntergökar säger han, efter att ha fått standardfrågan som utgår ifrån att realism är detsamma som pessimism:
Kritiker av din tes menar att den spelar mörkermännen i händerna — att det bekräftar deras apokalyptiska synsätt. Vad säger du om den kritiken?
– Den kritiken är ett recept för att avskärma sig och inte förstå innebörden i utvecklingen. Ängslan för att vissa tolkningar inte får framföras för att de blir självuppfyllande blockerar en meningsfull analys och försvårar möjligheterna att tolka varningssignaler och förstå vad som ännu kan komma.
Men, invänder vän av ordning, är det inte i själva verket så att världen på det stora hela blir allt fredligare och att det som ser blodigt och hopplöst ut just nu är mindre och geografiskt begränsade konflikter. Agrell:
– Man ska också komma ihåg att förspelen till de stora världskrigen bestod av vad man då såg som småkrig med jämförelsevis begränsade strider. Som Balkankrigen på 1910-talet och Spanska inbördeskriget på 30-talet.
– Vi vet inte var det här slutar. Det går inte att göra prognoser ens på några veckors sikt. Att säga något om hur det ser ut i Mellersta Östern och EU om något eller några år framstår idag som omöjligt. Men det finns en mycket påtaglig risk för att konflikten kan få mycket större och mer destruktiva effekter än vad den har idag.





1 kommentar:

Cello Jr sa...

Innan jag läste din artikel så talade jag med min dotter om mina barnbarns framtid. Folkutbytet berördes och hennes planer på att sälja parhus p g a "flyktingboende" rakt över gatan, på grund av oro för barnbarnens säkerhet, utmynnade i ett samtal om bostadssituationen i allmänhet.

Äldsta barnbarnet skulle normalt (som min dotter) flytta hemifrån och ihop med partner vid ca 18, men med tanke på 10 000 asylsökande per vecka (480 000 per år) så kommer inga bostäder att finnas - knappt ens åt de "nya svenskarna". Redan nu får de sova utomhus.

Min dotter sa att - hon refererade ett samtal med barnbarnets puckade farmor - att äldsta barnbarnet kommer tvingas bo kvar tills hans är minst 25.

Det var då jag sade det där som påminner om Wilhelm Agrells:
"Vi vet inte var det här slutar. Det går inte att göra prognoser ens på några veckors sikt."

Nej, för inget är normalt, och hela samhället är i gungning på grund av en politik som
samtliga riksdagspartier utom SD bär ansvar för.

Och tyvärr väljarnas majoritet. Det är lite falskt att frånta medborgarmajoriteten i en demokrati medansvar för parlamentets politik. Hur medveten desinformationen än är från ledningen, myndigheter och media.

Kan du och jag genomskåda bluffen, så bör väl en stor minoritet det också.

Joakim Andersen - en annan intressant bloggare vid sidan av dig - träffar verkligen huvudet på spiken med analysen om politisk korrekthet som statusmarkör inom medelklassen. Att det viktigaste än något annat - till och med de egna barnens liv, hälsa och framtid - är att vara emot allt som SD är för, eftersom SD är proletärparti med låg status.

Medelklassen har förresten, enligt mitt förmenande, blivit alldeles för stor. Samhällspyramiden har svällt på mitten och basen har blivit lika spetsig som toppen, varför den håller på att tippa och krossas i fallet.

Det fanns inte, menar jag, de intellektuella förutsättningarna för den ansvällning av medelklassen som ägt rum. Att fler fick möjlighet till universitetsstudier ledde till sänkta krav.

Ja, sedan tillstötte hedonism och narcissism, flärdfeminism, infotainment och allt annat anti-intellektuellt och känslobejakande som fört fram till dagens situation. Der Untergang, för det är vad som pågår. Inte ens chans att européerna reser sig och skakar av sig sina fiender - och då tänker jag främst på makteliten.

Eventuellt överlever demokratierna i Polen och Ungern, men, nej, de har redan för mäktiga fiender i väst. Till exempel George Soros, som konspirerar mot sitt fädernesland.

Jag är medveten om att länkar ogärna accepteras här så ang. Joakim Andersens artikel så kan jag bara nämna att ni hittar den på motpol.nu