 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Var
går gränsen mellan uppgivenhet och hopplöshet? Jag tror jag märkt var den
gränsen går. När uppgivenheten kan formuleras i ord är den fortfarande
hanterbar. Den kan då bli en motståndshandling, ett sätt att markera avvikande
ståndpunkter. Men när orden tryter och insikten om att det är för sent infinner
sig, då har jag passerat gränsen till hopplösheten. Det är där jag befinner mig
nu.
Nej, jag är inte en politisk aktivist som man kan möta på demonstrationer
eller i våldsamt uppror. Jag skulle inte ens dela ut flygblad eller hålla i
några plakat. Hade jag varit det skulle jag kanske inte ens ha gått in i
uppgivenheten, men det gjorde jag för många år sedan. Det sägs att när fan blir
gammal blir han religiös. Det sägs att den unga vänsteraktivisten blir högersinnad
på gamla dagar.
Jag vet att det ligger mycket i dessa två talesätt, men jag
avvisar ändå dem. Innerst inne tror jag att det handlar om något annat: det
handlar om att man som åldrande människa har en livserfarenhet bakom sig. Den
hade jag inte som ung. Denna erfarenhet skiljer sig förstås mycket människor
emellan. Man behöver inte vara bitter för att se sammanhang som tidigare har
legat dolda. Den egna blicken och erfarenheten formar de slutsatser jag drar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar