 |
| I det här fiket - Fernando Pessoas för övrigt, har jag aldrig betalat med euro. Lavering: TN |
Klart jag vet vem Lafontaine är. Men finns det fog att lyssna på honom? Jag är öppen för alla förslag, från ekonomiskt kunniga i Wien och intresserade i Helsingfors, Köpenhamn, Paris och Lissabon till amatörer i Thailand, England, Yngsjö och Eslöv, ge mig era tankar. Nej, detta är inte menat som en lat eller skenhelig bloggpost, men jag funderar utan resultat själv. När jag slungat ut denna fråga känner jag mig genuint okunnig. Visserligen röstade jag ja till euron, men på vilka grunder? Var det, som så ofta i svenska valbås, grundat på känsla och instinkt istället för på kunskap. Samma år hörde jag på radio - i bussen på väg hem - en människa som inte kunde svara på frågan vem som var statsminister i Sverige. Men hon hade förstås rösträtt, precis som jag.
10 kommentarer:
Var det inte Churchill som sa att demokrati var ett dåligt system men det bästa vi har.
TJ
En lekmans fundering: Tanken var god med euron (kanske). Effekten har dock blivit att de svagare länderna inte längre kan devalvera och på så sätt försvara sina ekonomier. Till det ska läggas ett enormt flöde från ekonomiska bärbara ekonomier till sämre fungerande, något som kan se ut som "solidaritet", men som stimulerar en massa dåliga beteenden, såsom ansvarlöshet till exempel, och stigande motsättningar och missnöje.
Den gemensamma valutan innebär dels att svagare ekonomier inte kan devalvera för att stimulera ekonomin, dels en inbyggd devalvering av de starkare ländernas valuta gentemot om de hade behållit mark eller gulden. En euro är värd lika mycket oavsett om det exporterande landet är Portugal eller Tyskland. Men den är värd mindre än vad en mark skulle vara eftersom den ekonomi den representerar är en blandning av starkare och svagare parter, och de svagara leder till en nedvärdering.
Att vi just nu befinner oss i en ohållbar situation är uppenbart. Vad som kommer att hända härnäst är oklart för mig. Den här sortens uttalanden är intressant tankeväckande.
I en sådan här prövningens tid blir det uppenbart hur ytlig förankringen är för euro-tanken (och därmed väl i förlängningen Europa-tanken).
"Om det är bra för oss så ska vi vara med". Längre eller djupare än så går det sällan. Det är ju uppenbart i alla diskussioner som går ut på hur illa det är att Sverige betalar mer än man får tillbaka i reda pengar. (Diskussioner som torde gå i motsvarande termer i andra nettobetalarländer).
Var det någon gång i den här krisen som någon sa att nu får vi tyskar/svenskar/danskar/nederländare se till att resa på semester i södra Europa, dricka grekisk retsina, handla portugisisk kork eller spansk konfektion? Så som vi en gång uppmanades att inte köpa sydafrikanska druvor?
Tror man på den europeiska modellen som bygger på starka fackföreningar, välfärdssamhällen och statlig styrning och utjämning via robinhoodtransfereringar skall man fördjupa samarbetet.
Man kan kalla det växtvärk, barnsjukdomar men man kan också avfärda det som socialistisk hybris.
Som konservativ ogillar jag dekret och påbud och sociala arkitekter som nu regerar oss från Bryssel.
Vi borde ha upprättat en bra fungerande konstitution i landet allraförst och sedan en nordisk union.
HUBERT
Tack till er alla för mycket tänkvärda kommentarer. Fler välkomnas. Har svårt att tänka mig en viktigare fråga för dagens Europa.
Från fredsprojekt till koloss - det var inte roligt för den vanlige medborgaren som betalar kalaset.FN, EU ska vi verkligen betala för båda?
Kanske skulle de starka länderna gå ur euron och låta de flämtande nationerna behålla euron?
För ett tag sen läste jag en ekonom som hävdade att i Nordamerika borde man inte ha två utan minst sju valutor!!!! Bob Dylan tyckte ju dessutom att det var trist att inte kunna växla till olika papperslappar när man korsar gränser i Europa!!!!!
kaj svensson
Att överhuvudtaget ha en centralbank är fel. Men Euron var ett riktigt ruttet skitprojekt från början. Det har aldrig funnits några starkt vägande ekonomiska skäl för denna monetära union. Allt handlade bara om att öka den politiska integrationen inom EU. Den bästa såväl politiska som ekonomiska analys jag läst av detta knasprojekt är en bok skriven av Phillip Bagus.
Han beskriver dels om hur Frankrike pressade tyskarna att gå med i denna monetära union eftersom D-marken och tyskarnas strama penningpolitik alltid tjänade som en påminnelse om hur oansvarigt andra centralbanker i länder som Frankrike, Italien, Spanien m.fl. alltid upprätt.
Centralbanker som alltid, för att lät pressa nya färska sedlar på beställning. Viktigt i sammanhanget är att påtala att när stater har svårt att finansiera sin ständigt svällande verksamhet och inte vill pålägga medborgarna direkta skatter då får centralbankerna order att trycka pengar i massor. Vi som medborgare får då en utspädd valuta, vilket innebär lägre köpkraft. Pengatryckandet som är Centralbankernas signum är alltså en form av dold beskattning av medborgaren.
Euron har tillåtit staterna att uppträda alltmer oansvarigt. Så länge D-marken fanns syntes det väl hur andra länder genom sitt pengatryckande urholkade värdet på sina valutor. Sedan Frankrike pressat tyskarna att gå med i Eurosamarbetet, ett villkor Frankrike uppställt för att öst- och västtyskland skulle tillåtas enas, har man kunnat pressa ut allt mer pappersvaluta och pungslå medborgarna i högre grad än tidigare. Detta är varje politikers våta dröm, mer makt åt dem och mindre åt medborgarna.
Det är totalt huvudlöst med en gemensam valuta när valutaområdet inte är optimalt. Ett optimalt valutaområde förutsätter i princip att de som lever inom valutaområdet kan flytta från ekonomiskt stagnerade delar av den gemensamma ekonomin till dynamiska delar. Europa är inte ett optimalt valutaområde främst p.g.a. de språkbarriärer som effektivt förhindrar arbetskraftens rörlighet inom euroområdet. Stagnerar Italiens ekonomi flyttar inte Italienarna till det mer välmående Tyskland och söker jobb för att vara konkret.
Euron är ett politiskt pajasprojekt och min förhoppning är att skiten snart nog går i sank. Denna bok av Phillip Baggus förklarar det mesta i saken på ypperligt vis:
http://mises.org/books/bagus_tragedy_of_euro.pdf
Jag röstade nej.
Men sen blev det ja och därmed den verklighet som vi har idag.
Att fundera på hur det eventuellt kunde ha varit om historian gått annan väg, är väl mindre... Intressant, om nuet ändå är som det är?
Jag älskar historia och tycker att det är en livsviktig och en just nu en katastrofalt eftersatt del, av att förstå det allerstädes oundvikliga nuet.
När historieinsikten är en del av allas "nu" - inte bara ett "oj det var bättre förr", som en del i nutidsdebatten; då ser det kanske ljusare ut igen. I mitt tycke.
Är jag optimist då? Jo.
Skicka en kommentar