Under tisdagen blev hon inlagd vid det nybyggda Queen Elizabeth-sjukhuset i Birmingham, West Midlands. Där har redan ett antal män försökt komma in under förespegling av att vara släktingar till henne. De avvisades av polis.
Det gör mig väldigt upprörd att tänka att det bland de pakistanska muslimerna i Birmingham - om vilka jag bland annat skriver i min nya, kommande bok - finns män som drivs av ett sådant hat mot friheten och de fria kvinnorna att de vill fullborda talibanernas attentat och verkligen se till att Malala Yousafzai dör.
Det är så sanningen ser ut min goda svenska vänner, ni som talar om "islamofobi" och "rasism". Ert slagordsmaskineri har hakat upp sig och vägrar se hur verkligheten ser ut för de människor som plågas av islamismen. Hellre lyssnar jag till alla de kvinnor som nu går ut på Islamabads gator i sympati med Malala Yousafzai. På deras plakat står det att de betraktar flickan som en "fredens ambassadör för det progressiva Pakistan". Kvinnorna som demonstrerar bär inga slöjor eller niqabs. De låter sitt hår falla fritt. I många andra städer, och i andra länder förekommer liknande solidaritetsmöten och allmänna bönestunder bland de kvinnliga studenterna, för Malala Yousafzai.
8 kommentarer:
Synd att hon inte "hann" få Nobels fredspris. Håller med dig helt i den här texten.
Instämmer i det du skriver- har sett och lyssnat på program om henne via CNN och BBC.
Svensk TV håller sig aom vanligt på efterkälken.
Håller med Gabrielle B: Men Malala Yousafzai kan väl tilldelas Nobels fredspris postumt?
Det skulle ge Norge en liten rosknopp ... efter alla deras märkliga val av fredsprismottagare.
Men hon lever väl? Jag läste imorse att skadorna inte var livshotande.
Ja, hon lever och det kan man läsa om i artikeln jag länkar till.
Bilderna från transporten av flickan till sjukhuset talar sitt tydliga språk: ambulansen måste ledsagas av polisbil!
Thomas, är det för sent att lägga till några rader om detta i boken?
Johanna, boken ligger sedan en och en halv vecka på tryckeriet. Ibland önskar jag att jag skrivit en bok som kunde uppdateras en gång i veckan. Det händer hela tiden dramatiska saker i Birmingham-regionen som har både med denna sak och andra att göra.
Jag visste att hon lever. Med "hann" avsågs bara Nobel-beslutsfattarnas tideräkning.
Jag sätter också mitt hopp till kvinnorna, det är de som måste frigöra sig från förtrycket, när de gör det tvingas världen att förändra sig.
Skicka en kommentar