Foto: Astrid Nydahl |
"Jag kan inte samtidigt leva mitt liv inom en bestämd kultur och beräkna dennas objektiva nedgång. Med andra ord: endast det man älskar går under. Allt annat förstår att utveckla sig desto kraftigare."Kan någon av oss stiga upp om morgonen utan att ta hänsyn till detta? För mig sitter insikten i själva hjärtat. Det är både en smärtsam och en nödvändig insikt.
4 kommentarer:
En bok jag tror du skulle ha stor behållning av att läsa vore "I pöbelns tid" som kom ut år 2000:
https://biblioteket.stockholm.se/en/titel/488935
Det är en bok som tar upp mycket av det du har skrivit kring (infantiliseringen av det allmäna samtalet, det tappade förtroendet för offentlighetspersoner) och jämför även med tidigare dekadensperioder (årtiondena innan franska respektive ryska revolutionerna) och det finns många beröringspunkter bl.a. språkets utarmning. Enligt författaren föregår dekadensen ungefär 50-70 år före de verkliga samhällsförändringarna tar vid. Det är väl lite dit vi är på väg mot idag med miljöproblemen som tornar upp sig och ingen lyckas lösa, skärpta motsättningar mellan samhällsgrupper som ska städas undan, framtidspessimism bland de styrande som helt saknar visioner m.m. Det dekadenta och pöblifieringen utgör helt enkelt ett frätmedel.
Tyvärr är boken tillgänglig antikvariskt eller på bibliotek, men ett utdrag finns i varje fall att läsa här:
http://www.shsweb.fi/forum/1/59921/
Tack från mig Karl, för länken.
Thomas: Insikten sitter i hjärtat. Som den alltid gjort.
Många stiger upp om morgonen, med helt annat i tankarna. Som alltid.
Men för de som stiger upp med den insikten - är inte valet enkelt egentligen...?
Tack till er båda.
Skicka en kommentar