Hemkommen från sjukhuset börjar jag en 8 dagar lång behandling med annan antibiotika. Sängliggande studerar jag så mycket jag orkar. Läsa och lära - en paroll som gäller hela livet, utom när hjärtat har stannat eller mental medvetslöshet slagit till. Nog är det trösterikt med den egna sängen och de egna dofterna.
Men allt jag erfor i rum nummer 8 på Urologikliniken, CSK:s sjätte våning med vidunderlig utsikt över Kristianstadsslätten, tar jag med mig i det försvagade minnet och kanske nedtecknar en dag. Tack för hälsningar och goda ord.
***
Man ska aldrig ropa hej. Just som jag tagit första tabletten och lagt ut denna blogg ringer läkaren. En kollega till henne, hjärtspecialist, har ropat att jag omedelbart ska avstå den nya medicinen. Den är särskilt farlig för hjärtsjuka. Den förlänger QT-tiden och hjärtat kan helt sonika stanna igen.
Det gick alltså inte att utmana det ödet.Tack och amen!
1 kommentar:
Kanske läkare nummer ett ( kronologisk etta, således... ) skulle ha tagit hjälp av AI?
Det kanske kommer.
FASS fanns för i tiden, vad jag minns!
Lycka til!
Skicka en kommentar