Hans Boij begravs i dag

Thomas Nydahl

 

Hans Boij – minnen av en vän på begravningsdagen den 13 oktober 2023.

 

”Behåll din tänkarpose to the bitter end. Vad nu det kan heta på franska.” Hans Boij om E.M. Cioran i Nya Argus 10/2021

 

”Efter två års stängning har biblioteket vid Medborgarplatsen flyttat in i nya lokaler. Gick dit för att låna Antikt ideal. Två unga bibliotekarinnor (?) av asiatiskt ursprung visste inte vem Ekelund var. Och boken fanns ändå inte (…) Är dålig på ovationer. Gör sig inte i ensamhet.” (Ur privat brev 29/11-2020)

 

Så lite jag visste om medborgare Boij när vi började bekanta oss med varandra. Jag hade lärt känna poeten och dramatikern Anne-Marie Berglund och inlett en högoktaning och intensiv brevväxling med henne, när hon introducerade Hans och mig för varandra. Det bör ha varit under andra halvan av 1990-talet, då Anne-Marie och jag hade inlett vår 24 år långa brevväxling 1996. Anne-Marie satte oss i förbindelse, genom våra böcker. Hans var lika glad som jag för det.

 

Med Hans Boij kom jag in i en mycket otidsenlig människas liv. Han var kontorsvaktmästare, men framför allt var han en på gränsen till grafomani ständigt skrivande människa. I kollegieblock skrev han för hand, dikter, betraktelser, insändare, presskritik, dagböcker. Han saknade inte bara dator, han saknade också skrivmaskin. TV hade han ingen. En radio förgyllde hans enrummare på Assessorsgatan på Södermalm i Stockholm.

 

Han hade förvisso debuterat med Sviternas tal 1965 på Bonniers, medan jag själv fortfarande var en liten skolepåg i Malmö, vars enda poesi bestod av Beatlessånger och grundskolediktning ur lärarens hand. Men hans författarskap hade sedan kommit att utvecklas till ett av de mer omfattande och originella på Författares bokmaskin, som grundats 1972 för att ge fritt utrymme för en hel generation som aldrig släpptes in i storförlagens finrum.

 

Så sent som i januari 2023 formulerade han i brev sin dröm om att ge ut en samlingsvolym i Finland. Men att de sammanlagt 48 böckerna han publicerat skulle bli 50 hade han redan gett upp. Sista boken heter Volym 48, Senkommet och utgavs i oktober 2022. I dedikationen i mitt exemplar skrev han: ”Till slut en bok 2022. Idel självklarheter o missförstånd.”

 

Böckernas innehåll kan variera mycket. De näst intill dagbokspräglade anteckningarna ville han nog mest se som ett slags poesi. Å andra sidan använder han sig av underrubriker som ”Dikt och tanke”, medan andra volymer konkret sägs innehålla poesi/dikter. Också den särskilda form som inspirerats av haiku, kallad boijku, har stränga formmässiga regler. I bokform utkom de med den titeln 2003. Hans tecknade dialoger, länge publicerade i tidskriften Horisont, fick flera egna bokvolymer. Peter Björkman skriver i just den tidskriften bland annat:

 

”På 2000-talet är Boij kanske mest känd för sina huvud­fotingar  under rubriken Hjärnornas kamp, som regelbundet publiceras i Horisont, men också finns utgivna i tre tjocka volymer.”

 

Vid sidan av min dator på arbetsrummet har jag lagt fram två av hans böcker; Skenet från eldstaden från 2010 med genrebeteckningen Anteckningar, och tillagt på titelsidan, på engelska (!) Notes based on true stories och en inledande boijku (Öppna spisens glöd/IT-skärmens prototyp/ För urtidsfolken) samt Innan rönn i blomma står från 2018, med den vanligaste genrebeteckningen Dikt och tanke.

 

Detta är två volymer som redan med sina färglagda och fantasifulla omslag skiljer sig från de andra.

 

Ur böckerna citerar jag:

 

”Man kan sitta på Söder-Espressos servering i Söderhallarna en regnig lördagseftermiddag i juli månad 2007 och pränta rader som dessa – som ingen efterfrågar och som ingenting kan åstadkomma. Tänker man sig en dator och en blogg, är detta mitt sittande som att ro utan åror i regnet.” På sidan 48, Skenet från eldstaden

 

Och:

 

”Bengt Ohlsson tröstar sig med/ att alltid överlever någon./ Bara vilja finns kan man bygga/ upp ett Palmyra i plast.” På sidan 302, Innan rönn i blomma står

 

Hans gav ofta uttryck för sin stora besvikelse över uteblivna recensioner. Jag försökte övertyga honom om att det ödet drabbade de flesta poeter i vårt land. Ändå kunde hans böcker alltid ha citat på omslagens baksidor, med översvallande goda recensionsklipp. Så skrev till exempel Ingemar Leckius, Sven Christer Swahn, Eva Ström och Bertil Pettersson fint om honom.

 

Men den sista stora, starkt positiva recensionen, som gladde honom oerhört mycket, skrevs av poeten och dramatikern Stig Larsson i Expresssen, och handlade om Versus som kom 2012: ”När den är som bäst tar den för några sekunder liksom andan ur en – lite som hos Tranströmer eller Lennart Sjögren". 

 

Med Hans Boijs begravning i dag sätter jag punkt. En unik röst som förenade den lilla världen – enrummaren i Stockholm med DN-läsningarna – och den stora i form av ständiga noteringar om krigen, fascismen, övergreppen.

 

En kär vän har tystnat. Tack för allt Hans.

 

***

 

Från Författares Bokmaskin:

 

Hans Hugo Boij, född 1939 i Vasa, Finland. Bosatt sedan 1960 i Stockholm. Har efter två diktsamlingar på Bonniers (60-talet) utgett ett stort antal titlar på eget förlag. Dikter, aforismer, anteckningar, tecknade gubbar. Representerad 1989 i Kulturhusets höstsalong Konst på papper i Stockholm. Förekommer på Argus lyriska fabrik, www.lyriska.nu

Medverkar i Grupp 65 och Grupp 73 på W&W. Ett smärre antal kulturartiklar i Hufvudstadsbladet och Vasabladet under förra hälften av 70-talet. Behandlad i Finsk tidskrift 1/2 1992 av Tom Karlsson; intervjuad i Horisont 3/4 1997 av Anne-Marie Berglund. Husgud i ungdomen Henry Parland (se Henry sa det modernare 1982). Är inte uppkopplad.