Fegheten breder ut sig. De skånska muslimerna uppför sig som svin, i de fall de som vill visa vem de är och hur mycket de hatar oss. En mig närstående äldre kvinna fick en nerdragen byxa och en arabisk mansröv körd upp i ansiktet här i närheten för att hon höll hastighetsgränsen.
Hans budskap gick inte att ta fel på. Vågar man säga ifrån? Men det är ingen självklarhet. Dubbelmordet på två svenska fotbollsälskare begicks av en islamist, alltså en muslimsk man som lovat döda oss "otrogna".
Jag försöker i rubriken hävda att säga ifrån är enda vägen. Det är inte lätt. Det är ingen självklarhet. Men minns att Sverige är vårt land. Inte deras. De vill med blod och eld hävda sina rättigheter i Mellanöstern. Men tror de på allvar att Sverige är arabiskt territorium? Ja, det tror de, och de lever verkligen efter den övertygelsen.
Vems fel är det? Det är den svenska överhetens fel. Men också det svenska folkets fel, eftersom vi i fria val lät dem driva den politik (som inte bygger murar/Löfvens ord) och som vill öppna våra hjärtan (Reinfeldts ord). Det skulle visa sig vara tomma och ogenomtänkta fraser som ledde till vårt lands utarmning och förfall.
Kan Sverige återhämta sig? Det är tämligen ovisst, men min gissning är att det inte kommer att gå. Någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar