 |
| Mobilfoto: T.N. |
I denna
stad verkade i många år som läkare Anthony Daniels. Han har arbetat i de starkt
nedslitna förstäderna, i ren brittisk slum, så väl som på fängelserna i
Birmingham. Som iakttagare och analytiker av detta samhälle har han utgivit en
rad böcker under preudonymen Theodore Dalrymple, från debuten med Coups and
Cocaine: Two Journeys in South America (1986) över titlar som If Symptoms Still
Persist (1996), Life at the Bottom: The Worldview That Makes the Underclass
(2001) till den senaste boken Not With a Bang But a Whimper: The Politics and
Culture of Decline (2008), totalt sexton titlar och en omfattande essäistik i
brittiska och amerikanska tidskrifter. Det är boken från 2001 som utkommit i
svensk översättning med titeln Livet på samhällets botten - världsbilden som
skapade underklassen (Fri förlag 2008, översättning av Erik Elmevik).
Det som gör Theodore Dalrymple intressant är hans synnerligen kritiska blick på
fenomen som de flesta människor rycker på axlarna åt eller kommenterar som om
de förmodligen inte går att göra något åt: de nedslitna förorternas brist på
kultur, smutsen och nedskräpningen, alkoholismens och narkotikans härjningar,
det fysiska våldet, publivet, alla de ensamma tonårsmödrarna, obildningen och
arbetslösheten. Men Theodore Dalrymple tycks mena något helt annat. Han säger
att människor väljer att leva så. Han säger att det är varje individs
förbannade skyldighet att göra något åt en till synes hopplös situationen. Hur
kan det till exempel komma sig att unga flickor som blivit gravida, så snart
första barnet blivit något år gammalt, hon återvänder till puben och blir
gravid med någon annan, totalt ansvarslös ung grabb som varken bidrar till
barnets försörjning eller till den unga kvinnans vardagsliv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar