Kriget, krigen, KRIGET

Utanför Tel Aviv 15 juni. Foto från Times of Israel

Benjamin Netanyahu gick till historien som krigsledaren framför andra. Han är inte död än, så hur mycket större skada han kan orsaka vet ingen.

De krigsledare han angriper i Iran hör till den historiskt sett farligaste. De som drivs av religion och politisk sekterism. Vi känner till dem sedan länge. Liksom Benjamin Netanyahu har de andra krig bakom sig.

Kommer Israel att överleva krigen som orsakas av pogromen den 7 oktober 2023? Frågan ställs ofta, men få säger att Israel inte blir samma land, när och om freden kommer.

I allt väsentligt är Israel som vi kände det borta. Israels alla folk - judar från hela världen - måste rimligen göra sig av med Benjamin Netanyahu och hans av fascister impregnerade regering. Lätt för en utlänning att säga. Ändå tar jag mig friheten att ha en åsikt. 

Göran Rosenberg sade i Svenskan, det som är fasansfull läsning för varje Israel-vän:

"Projektet Israel är moraliskt dött. Och politiskt tror jag det håller på att kapsejsa. Frågan är om det ens kan upprätthålla fasaden av en demokrati längre, eftersom det tas över av auktoritära krafter."

Kanske kommer istället situationen i Israel att bli ännu svårare och hela regionen dränkas i eldhav och nukleära vapenattacker. Vi vet ingenting annat om framtiden än att den är nattsvart, så som varje dag är det hittills. Och finns det då ens ett Israel värt namnet kvar?

Brian Wilson för söndagen

Mellan London och Landön

 

Ett nattligt besök i fjärran

 

Det om dagen helt lokalt

 

Jag försvinner in i ett tidigt karibiskt område

 

Reggaemusikens rytm styr också matlagningen

 

Polisens brutalitet är fjärran det kommande

 

Alla väntar och ser sig över axeln, flackande blickar

 

 

London är nattens mardröm

 

Den skånska byn ibland dagens

 

 

På Landön tilltalar jag en ung kvinna med båt

 

Tio minuter senare vet jag, hon är min dotters granne

 

 

Inget av de nattliga besöken i fjärran

 

Kan mäta sig med de lokala

 

En lång flygresa blir en tung suck med benkramp

 

Istället för den lokala söndagsturens glädje

Balder med världsmedborgar-tema

 

Balder har kommit och gått i mitt liv. Nu är den tillbaka. Med ny redaktör.

Men den är sig lik. Mycket läsvärd men lite svajig som varje tidskrift måste få vara. 

Man blir inte förvånad över att samiska synpunkter är så synliga i detta tema, men lite uttjatat kan det te sig.

Nog blir jag mer skärpt av Maryam Moghaddam om förbjuden kärlek på film. Inte minst med tanke på de krigshandlingar som just nu utspelar sig.

 

Elina i småbåtshamnen.

 

Elina III lade idag till i Åhus småbåtshamn. Jag talade med kvinnan ombord och hon kunde berätta att båten var köpt i Finland. En sällsynt skönhet att skåda denna vackra sommardag. 

Fast båtens namn stavades Ellina, så fick den mig att tänka på bloggvännen Elina, född i Finland. Hon finns här. 

Dödshot och barnvänlighet

 

Dödshot mot ministrar hör inte hemma i en demokrati. Jag tror att de flesta av oss är överens om det.

Det finns en så kallad "radikalism" som egentligen bara är en av många extrema åsiktsgrupper.

Nu när våra nationaldagar är över kan vi kanske se tillbaka på de senaste händelserna och fundera på varför dödshoten alltid kommer från extremister av olika färg.

En märklig årsdag är det:

Idag för sju år sedan dog min pappa Gösta och idag för 23 år sedan föddes mitt barnbarn Alfons, som vid fem års ålder dog av neuroblastom.

Vi satt som vanligt i Åhus småbåtshamn. Smärtan dämpas där av värme och vänlighet. Två små barn ville vinka och hälsa på mig. Deras rara mamma gjorde det möjligt.

Meddelande från Skåne till Eckerö Åland:

Hej Guy och varmt tack för ditt postkort. Har du en mail-adress så att jag kan skriva till dig? 

Hälsningar från Thomas 

Svarta håĺ och förluster

 När man går till sängs, övertygad om att det det är för sista gången kan man unna sig ett glas gott vin. Precis så gör jag nu. 

Jag är ensam med mitt glas. En nära medlem av familjen närmar sig slutet i cancer. 

Jag läser nya numret av Balder. Jag begrundar dagens händelser med besök av min son Mikael med fyllig rapport från Ukraina.

Med förlusten av Brian Wilson bekräftades vår samtids självklarheter. Allt och alla går mot slutet och vi måste visa dem respekt och tacksamhet. 

Bob Dylan finns kvar ett litet tag. Hans sånger är eviga 

Natten är lång men knappt påbörjad. 

Gårdagen

Det är dagen efter, i alla avseenden.

Att erkänna sig besegrad av sjukhuset är inte lätt. Men jag har inget val, och det är verkligen inte första gången.

Men att stiga upp mycket tidigt för att resa i en förfärlig och fallfärdig sjukbuss dit var som ett dåligt tecken.

Barnen, de svårt sjuka som förlorat sitt hår, fick mig att tänka på Alfons som dog av sin neuroblastom.

Vi var där i huset en hel dag och allt kunde skrivas in i nederlagens och förlustens bok.

Slicka såren? Omöjligt. 

Sjukhusbesöket i Lund

 

Tisdag på stora sjukhuset i Lund.

Inget att tala om, en förkrossande tystnad.

Smörgåsar och vatten. Fortkörning utmed E22. Vi satt också då som tysta möss. Hemkomna som trasor. 

Jackson Browne with David Lindley - Call It A Loan

Idag ligger jag i en maskin på sjukhuset i Lund. Jag stiger upp mycket tidigt, för att bli hämtad av en sjuktaxi som tar mig dit. Jag vet få artister som besjungit morgonen, så som Jackson Brown. Här sjunger han Call it A Loan tillsammans med legendaren, multi-instrumentalisten David Lindley. 

 

De förtjänar båda uppmärksamhet. Lyssna på sången, så ska jag försöka vara tillbaka på onsdag.

 

 

"Alltings slut" - gastkramande läsning

 

Det jag läser nu är så gastkramande att recensionen dröjer. Förlaget Augusti berättar:

 

Med "Alltings slut" av den internationellt erkände astrofysikern Katie Mack inleder Bokförlaget Augusti en utgivning av naturvetenskaplig sakprosa! Katie Macks bok har till dags dato översatts till minst 29 språk iom den svenska översättningen. Vi är mycket stolta över att kunna presentera den på förlaget.

 

Vi vet att universum hade en början. Ur big bang expanderade det från ett tillstånd av ofattbar densitet till ett skimrande flöde av energi och materia ur vilket det bildades allt från svarta hål till den lilla blå planet där livet såsom vi känner det kom att utvecklas.

 

Men vad händer med universum vid berättelsens slut? Och vad innebär det för oss, för solsystemet och för Vintergatan? Dessa frågor söker Katie Mack ett svar på i "Alltings slut [astrofysiskt betraktat]". På ett elegant och roande sätt tar hon läsaren med på en hisnande resa genom universums fem mest troliga ändstationer: den stora krossen, det stora rivet, värmedöd, vakuumförfall – som faktiskt kan inträffa i vilket ögonblick som helst – och studs (när två universum kolliderar med varandra). Det är en berättelse med stöd i den främsta forskningen inom astronomi, kvantmekanik, kosmologi, strängteori och flera andra områden.

 

"Alltings slut" är en färd till vårt vetandes allra bortersta gräns.

Lundells Vardagar - och mina

 

Mina egna Vardagar publicerades efter debuten med Smuts och före första prosaboken Fabrik, 1976.

Jag har läst Ulf Lundells Vardagar under åren, ibland med stort intresse. Senaste volymen, nummer 12, läste jag med stigande ointresse och långt innan den var utläst ställde jag den i bokhyllan.

Spridda tankar idag ute i strandskogen söder om Åhus. På väg hem hade jag bestämt mig för att köpa en bit rökt ål. När vi kom in i butiken dånade popmusiken. Ut igen och aldrig mer tillbaka dit, helg eller vardag. 

 

Ny tid, nytt kött

Vi tog till unika Foodmix idag. De har en färskdisk för kött. Den har aldrig gjort mig besviken. Idag köpte vi nästan två kilo kalvkött. Sönderskuren rejäl bit har jag kryddat med allt från örtkryddor, citron, lök, vitlök och några pepparsorter. Nu kokar hela härligheten i Carlsberg Pilsner, vilket ger en härlig vätska. I den finns också buljongtärningar, en halv urkramad citron och annat. Ingen har sett mig glad på länge. När jag fick sätta mig med köttet kom den - glädjen!