 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Ove Berglund är en flitig
översättare och utgivare av ungersk litteratur på sitt Brända böcker förlag.
Jag har vid flera tillfällen skrivit om sådana böcker här i bloggen. På mitt
läsbord ligger tre böcker jag tidigare inte nämnt, alla utgivna 2015. Det
gäller signaturen Carbonaros När en
bläckfisk flåsar i Kolozsvar (21 historier av Géza Szöcs med 21
illustrationer av Andrea Jánosi, i översättning av Rebeka Bereczky), Judit
Ágnes Kiss vars diktsamling bara heter 24
dikter (i översättningar av bl.a. Berglund, István Palotai och i enstaka
fall med hjälp av György Fenyö, Zoltan Gabulay och Ervin Rosenberg), samt
Dániel Varrós 23 dikter (i
översättning av Berglund med hjälp av Robert Måshult, György Fenyö och Tünde
Újvari).
Med de två sistnämnda böckerna fick jag redan ett
initialt problem: de är helt satta med kursiv stil, vilket inte bara gör dem
svårlästa utan också estetiskt bortstötande. Det är verkligen synd på poeterna
och deras dikter, eftersom sådana saker kan ställa sig i vägen för en verklig
läsupplevelse. Dessvärre kan inte Judit Ágnes Kiss erbjuda en sådan. Jag tycker
att hennes dikter är sällsynt platta och förutsägbart programmatiska, och de
blir inte heller bättre av nödrimmen som förekommer:
”Jag underkastar mig, ers
majestät,/ har jag fel så må mitt huvud rulla:/ mannen vill ha högstämd erotik/
medan kvinnan rätt och slätt vill knulla.” (ur Ballad om dubbelmoralen).
Hos Dániel Varró hittar jag dikter som låter
ungefär likadant och jag har svårt att uppbåda något verkligt intresse för dem.
Här rimmar ”elegant” på ”croissant” och jag känner att jag har lika lätt som
poeten att tillgripa fjärrkontrollen. Och när jag gjort det frågar jag mig om
det verkligen inte finns andra, mer angelägna, och rent poetiskt bättre
författare än dessa två att introducera på svenska? Brända böcker har tidigare
visat på både tradition och originalitet, så utgivningen av dessa två förvånar
mig en smula.
Kanske är dessa två urval inte rättvisa. Kanske är det något i översättningarna som brister. Jag ska inte uttala mig om det eftersom jag inte kan ungerska.
Men desto roligare är det då
att nämna Carbonaros bok! Redan
titeln skvallrar om något annorlunda och intressant: När
en bläckfisk flåsar i Kolozsvar.
Här finns det verkligen en
skruvad och fin humor. Illustrationerna är halva nöjet. De är gjorda av Andrea
Jànosi. Vad är det då för bok? Man skulle kunna säga att den består av folkliga
berättelser. Här tycks finnas både det gamla, muntligt traderade, och det helt
litterärt moderna. Det är en bok som jag kan rekommendera för var och en som
vill se lite grand av ungersk kultur på ett både lättsamt och underhållande sätt.
