tag:blogger.com,1999:blog-25411810542211217122024-03-19T04:06:04.304+01:00NYDAHLS OCCIDENTExistens. Samhälle. Läsning.
"Det som förgör Europa är fegheten, den moraliska fegheten, oförmågan att försvara sig, samt den uppenbara moraliska dypöl som kontinenten inte förmått ta sig ur alltsedan Auschwitz." Imre Kertész i Den sista tillflykten (översatt av Ervin Rosenberg)Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.comBlogger5727125tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-89447142007265709572024-03-18T10:49:00.004+01:002024-03-18T10:49:36.312+01:00"Det fanns en tid då det tycktes mig meningsfullt att skriva"<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifsQ2YTnKhTUVGhgettsjkEnuJUnqbDxE4EVzu3Wu9L93o55ZcJTK8fD5ZNUDTJcIZnGIBttBuupgHdHgSPUkfw03Td1A1O8WWS0d2pHY_lYWWl1Mz73KJc52nqTdu2rC3UwLFalEAtUvgutAMVdaYdnPau2DgUS_ZtCQvi3HxYuUBaMLgg4W_xhfxQy0P/s640/Cioran%201.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifsQ2YTnKhTUVGhgettsjkEnuJUnqbDxE4EVzu3Wu9L93o55ZcJTK8fD5ZNUDTJcIZnGIBttBuupgHdHgSPUkfw03Td1A1O8WWS0d2pHY_lYWWl1Mz73KJc52nqTdu2rC3UwLFalEAtUvgutAMVdaYdnPau2DgUS_ZtCQvi3HxYuUBaMLgg4W_xhfxQy0P/w480-h640/Cioran%201.jpg" width="480" /></a></div> <p></p><p><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "Palatino Linotype", serif; font-size: 18pt; line-height: 36px;">E.M.
Cioran skrev ett helt liv. Hans efterlämnade skrifter är en av de stora
gåvorna till oss som ännu lever och kan läsa. Ändå ska man begrunda att
just Cioran skrivit: "Det fanns en tid då det tycktes mig meningsfullt
att skriva. Av alla mina vidskepelser tycks mig denna vara den mest
komprometterande och den mest obegripliga." (</span><i><span style="color: #333333; font-family: "Palatino Linotype", serif; font-size: 18pt; line-height: 36px;">Om olägenheten i att vara född</span></i><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "Palatino Linotype", serif; font-size: 18pt; line-height: 36px;">, översatt av Lasse Söderberg).</span><span style="color: #333333; font-family: "Palatino Linotype", serif; font-size: 18pt; line-height: 36px;"><br /><br /><span style="background-color: white;">Han
skrev också: "Att skriva böcker saknar inte kopplingar till arvsynden.
Ty vad är en bok om inte en förlust av oskulden, en aggressionshandling,
en repetition av vårt syndafall" (</span><i>Frestelsen att finnas till</i><span style="background-color: white;">).</span><br /><br /><span style="background-color: white;">Han upprepade det ofta. I en intervju med Fernando Savatar (</span><i>Entretiens</i><span style="background-color: white;">)
förklarar han varför han ändå skriver: "För att skriva, hur lite det än
är, har hjälpt mig att ta mig från ett år till ett annat, ty de </span><i>uttryckta</i><span style="background-color: white;"> besattheterna
förblir försvagade och delvis övervunna. Jag är säker på att om jag
inte svärtat ner papper så hade jag tagit livet av mig för länge sedan.
Att skriva är en utomordentlig lättnad."</span></span></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-63455318731461759192024-03-18T07:29:00.001+01:002024-03-18T07:29:44.156+01:00Hurra! Jag vann med 88%<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioKWVe9pVfo_bzJFpF5We7MJ2fHO0iuJBFfWTSpgVn6Vk0BwbTmcTk-21kc8ms8FLXzci6y0FTjDasP1nGayU7hA8JsTwlQwYTUVCwQvX5_Fd4PSpjPJFRKVSTk68-iDG2JTbhYuoJ38GrV3mw_G6r_Tb5HXe4vWVdS2Rg7CanPvucYDVi0D6u_c_PoK3S/s640/9.%20Svanar,%20Tosteberga.%20%E2%80%93%20Version%202.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="442" data-original-width="640" height="442" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioKWVe9pVfo_bzJFpF5We7MJ2fHO0iuJBFfWTSpgVn6Vk0BwbTmcTk-21kc8ms8FLXzci6y0FTjDasP1nGayU7hA8JsTwlQwYTUVCwQvX5_Fd4PSpjPJFRKVSTk68-iDG2JTbhYuoJ38GrV3mw_G6r_Tb5HXe4vWVdS2Rg7CanPvucYDVi0D6u_c_PoK3S/w640-h442/9.%20Svanar,%20Tosteberga.%20%E2%80%93%20Version%202.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Målfoto av Astrid Nydahl<br /></td></tr></tbody></table><span style="font-size: x-large;"> </span><p></p><p><span style="font-size: x-large;">Att ledarsvanen - känd för sitt hatiska våld - segrar är bestämt på förhand. Svan nummer två är en uppstoppad docka med ytterst liten och svag leksaksmotor.</span><br /></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-90076774923131460342024-03-16T09:00:00.004+01:002024-03-16T09:00:29.993+01:00infantiliseringen av västerlandet <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4dnD8KE2tRF0KiF7RfOMvRcISiX-81jkXSSZQ6du3UdGgAXqapdUFrr68n__VGm5THgZQ_aNxL_PaVQJGamu2XFrNm-j4TusGvXQ-2_39U6Hsfgm48vLXBGsCq6WZ89Z8ZdBNhJgQVN01tnRXKlDxALjzeaBviQryRG37R6Ddm_bSgfwz8QSMx4hcSWLL/s640/IMG_20220321_124250.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4dnD8KE2tRF0KiF7RfOMvRcISiX-81jkXSSZQ6du3UdGgAXqapdUFrr68n__VGm5THgZQ_aNxL_PaVQJGamu2XFrNm-j4TusGvXQ-2_39U6Hsfgm48vLXBGsCq6WZ89Z8ZdBNhJgQVN01tnRXKlDxALjzeaBviQryRG37R6Ddm_bSgfwz8QSMx4hcSWLL/w640-h640/IMG_20220321_124250.jpg" width="640" /></a></div><span style="font-size: x-large;"> </span><p></p><div class="" dir="auto"><div class="x1iorvi4 x1pi30zi x1l90r2v x1swvt13" data-ad-comet-preview="message" data-ad-preview="message" id=":r5:"><div class="x78zum5 xdt5ytf xz62fqu x16ldp7u"><div class="xu06os2 x1ok221b"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x xudqn12 x3x7a5m x6prxxf xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto"><div class="xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">”Anyone who admits to listening to ’classical music’ (in quotes, since neither ’serious’ nor ’classical’ music quite fits) runs the risk of being called a snob, of setting himself above the rest. A strange accusation: How do you set yourself above others by way of something they don´t even aknowledge?”</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">( Ur Adam Zagajewski: Slight Exaggeration, engelskspråkig utgåva 2017)</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Är det något infantiliseringen av västerlandet innebär – och ganska länge nu inneburit – så är det den <span></span>ensidiga och banala tillvänjningen i populärkulturens värld. Det gäller inte minst musiken. Idag är det omöjligt att besöka en butik, en frisör eller en vårdinrättning utan att matas av pop- och rockmusik. Det anses vara helt normalt. Den dagen någon sätter på en komposition av Bach i dessa utrymmen skulle jag gärna vilja vara där. Höjs det på ögonbryn? Stannar massan upp? Å nej, poängen är att den redan passiviserats i så hög grad att den skulle acceptera också Bach som ljudtapet, utan att ens överväga att det fanns en skillnad.</span></div></div></span></div></div></div></div><p></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-75717054025798399522024-03-15T10:15:00.007+01:002024-03-15T12:28:34.053+01:00<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7i0DxEr4_NjOMYYAw9O9IYG_lrnl_1NbDefk_8OJDAcu2fiGBM8sfkoU6DQpXXtxmf9DW0pTqiLcKwzXCqOKz4gZlBpMXa0pUFKJBbzm3Vg1wU3vQ5rXM0M1aw9NbLONoyI_Rk6y9-yMO-4pMPZGdehzn3XTqG49dXpj4Qt-P7840C-eOMr9X_KPzM0fN/s2450/Ska%CC%88rmavbild%202024-03-15%20kl.%2010.14.49.png" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1596" data-original-width="2450" height="416" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7i0DxEr4_NjOMYYAw9O9IYG_lrnl_1NbDefk_8OJDAcu2fiGBM8sfkoU6DQpXXtxmf9DW0pTqiLcKwzXCqOKz4gZlBpMXa0pUFKJBbzm3Vg1wU3vQ5rXM0M1aw9NbLONoyI_Rk6y9-yMO-4pMPZGdehzn3XTqG49dXpj4Qt-P7840C-eOMr9X_KPzM0fN/w640-h416/Ska%CC%88rmavbild%202024-03-15%20kl.%2010.14.49.png" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr></tbody></table><br /><div class="" dir="auto"><div class="x1iorvi4 x1pi30zi x1l90r2v x1swvt13" data-ad-comet-preview="message" data-ad-preview="message" id=":r30:"><div class="x78zum5 xdt5ytf xz62fqu x16ldp7u"><div class="xu06os2 x1ok221b"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x xudqn12 x3x7a5m x6prxxf xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto"><div class="xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Julia Musakovska skriver:<br /></span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"><br /></span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> In the shortlist of the Drahomán Prize - Mikael Nydahl (Sweden) with Swedish translation of the poetic collection Артур Дронь «Här var vi» (Gamla Lejonförlaget, 2023) - Artur Dron «Vi var här» (Ariel & ellerströms förlag, 2023).</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> Jag hade äran och nöjet att samarbeta med Mikael kring denna speciella sammanställning som redaktör och redaktör. Idén till en översatt bok föddes ur vårt samtal på Göteborgs bokfestival förra året. Glad att Mikaels översättningsexpertis och hans arbete med främjandet av ukrainsk litteratur uppmärksammas. Grattis även Arthur, igen och igen tack för dessa mäktiga dikter och för beskydd. Ser fram emot seger (åh, på alla sätt)!</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> Grattis till de andra finalisterna också:</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> Katarzyna Kotyńska med polsk översättning av Oksana Zabu зkos bok "Den längsta resan" (Komora, 2023) - Oksana Zabuzko. Den längsta resan (Agora, 2023);</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> Eero Balk med den finska översättningen av Serhi Rudenkos bok "Kamp för Kyiv" (Fabula, 2023) - Serhi Rudenka. Heroes Kyiv (januari, 2023).</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> Tack till grundarna av priset för den oerhört viktiga markeringen av översättare - människor som hjälper ukrainska röster att ljuda i världen och därmed Ukraina att synas och höras.</span></div></div></span></div></div></div></div><p></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-40452686333288384172024-03-14T12:28:00.002+01:002024-03-14T12:37:38.739+01:00Erbjudande: vårt stora bibliotek bortslumpas<p></p><div style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSQiW4mB0mhNLqbSZha0KQMpNJEYxpEDKTf8F-gSwF4S2Fte7-EVl-shcNRonRWpqBH2otCGWoW9fLKq_T6ZPg5QNNTfdgv91dDBzdAYGyHYXOGm9sf0na4HrPGSzVDVPObGYtbRmAlFKTRpIPyNyq6dGW86_pdGu8OqFA7bi4OehwRIhaIXgLaBZRJMGh/s640/5.+Biblioteket%252C+DSCN2691.jpg"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="640" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSQiW4mB0mhNLqbSZha0KQMpNJEYxpEDKTf8F-gSwF4S2Fte7-EVl-shcNRonRWpqBH2otCGWoW9fLKq_T6ZPg5QNNTfdgv91dDBzdAYGyHYXOGm9sf0na4HrPGSzVDVPObGYtbRmAlFKTRpIPyNyq6dGW86_pdGu8OqFA7bi4OehwRIhaIXgLaBZRJMGh/w640-h480/5.+Biblioteket%252C+DSCN2691.jpg" width="640" /></a></div> <p></p><br /><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzsbcuXt2xtT26ozrEb1dphyphenhyphenaElN-tYxHMiVj5NYo3qCZIXCYESAE8YmrtQXpY_2ort7-OqLGuJDkMYyuiYlXJ4b8CIr6zDwKb4zhjBXyoBMnPZCdPX6qXoyGQbhUgVd4p5IozYEJkgX4IWvA7MSDE2kVTxTa_uqtzi0W_-73_uhs-TxPvGq5Rx2UN1qeL/s640/DSCN9912%20(640x480).jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="640" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzsbcuXt2xtT26ozrEb1dphyphenhyphenaElN-tYxHMiVj5NYo3qCZIXCYESAE8YmrtQXpY_2ort7-OqLGuJDkMYyuiYlXJ4b8CIr6zDwKb4zhjBXyoBMnPZCdPX6qXoyGQbhUgVd4p5IozYEJkgX4IWvA7MSDE2kVTxTa_uqtzi0W_-73_uhs-TxPvGq5Rx2UN1qeL/w640-h480/DSCN9912%20(640x480).jpg" width="640" /></a></div><p></p><p><span style="font-size: x-large;"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x xudqn12 x3x7a5m x6prxxf xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto">Nu
ska hela rasket rivas! Vi måste vara ute ur huset siste maj. Vårt
mycket stora bibliotek måste avyttras (bilderna visar bara en liten del av det). Kvalitet till 100% av både fack-
och skönlitteratur. Se det som ett erbjudande.</span></span></p><p><span style="font-size: x-large;"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x xudqn12 x3x7a5m x6prxxf xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto"> </span></span></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-61319103655295322272024-03-13T10:54:00.002+01:002024-03-14T09:31:16.464+01:00Eros i Saranda<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhomNcHxennNsX-ZQATb2K_zpQZlQ30PwIcgS5IwnJdDd15siPxHmYu_EDXT7C5SR4dXBceqwNnod7vtgKdo7OXPX6JKSfdA_3XX7mzMBCh_B_iafyK7yDdd4lCV5YH60grFoAx0RWJc1T-J_bS3QfITOLP_zoMoyPZyNPDxoczD5pdv7jt0a9Xf673OCSw/s640/432317752_122119142684219270_6905442984965656504_n.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="423" data-original-width="640" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhomNcHxennNsX-ZQATb2K_zpQZlQ30PwIcgS5IwnJdDd15siPxHmYu_EDXT7C5SR4dXBceqwNnod7vtgKdo7OXPX6JKSfdA_3XX7mzMBCh_B_iafyK7yDdd4lCV5YH60grFoAx0RWJc1T-J_bS3QfITOLP_zoMoyPZyNPDxoczD5pdv7jt0a9Xf673OCSw/w640-h424/432317752_122119142684219270_6905442984965656504_n.jpg" width="640" /></a></div><br /> <p></p><div dir="auto"><div class="x1iorvi4 x1pi30zi x1l90r2v x1swvt13" data-ad-comet-preview="message" data-ad-preview="message" id=":Rlataql9l9aqqd9emhpapd5aqH2:"><div class="x78zum5 xdt5ytf xz62fqu x16ldp7u"><div class="xu06os2 x1ok221b"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x xudqn12 x3x7a5m x6prxxf xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto"><div class="xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Jag kom till Sarandabukten en mycket het julidag. Vi hade rest över bergen, vägarna försvann ibland framför bilen, kvar fanns bara grus och småsten och en getstig att komma vidare på. När klyftan vidgades och vi kunde se den lilla staden framför oss slog Korfu emot oss som en solhägring ute i vattnet. Men alldeles verklig låg den grekiska ön framför oss, när vi satt i hamnen och plaskade med fötterna. Varje natt stod balkongdörren öppen och suckarna hördes ut i bukten. </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Så såg lilla Saranda ut 1978. En håla mellan bergen och havet. Idag är det <a href="https://www.reseguiden.se/reseguider/lar-kanna-saranda-i-albanien-8398">en rätt stor stad</a>.</span></div></div></span></div></div></div></div>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-50150427763518836202024-03-12T10:34:00.002+01:002024-03-12T10:36:41.416+01:00Esa-Pekka Salonen dirigiert Jean Sibelius: "Rakastava" | IMF | NDR Elbph...<div style="text-align: center;"></div><div style="text-align: center;"></div><div style="text-align: center;"></div><div style="text-align: center;"></div><div style="text-align: center;"><iframe frameborder="0" height="270" src="https://youtube.com/embed/YwOcRZe-WeU?si=c7nWNbsrcjM1Ns2N" width="480"></iframe> </div><div style="text-align: center;"> </div><div style="text-align: left;"><span style="font-size: x-large;">Ur Svenska Dagbladet:</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-size: x-large;">"Esa-Pekka Salonen – vi som skriver om musik använder gärna
initialerna EPS – är kanske ett lite oväntat namn men en synnerligen
välförtjänt Polarpristagare. Det är lätt att glömma att han är en av vår
tids stora dirigenter, eftersom han har tillbringat så mycket tid i
Sverige och fortfarande talar perfekt svenska. Det dryga decennium han
ledde Sveriges Radios symfoniorkester (1984–95) har ingen i
Berwaldhallen glömt, och han är fortfarande en återkommande gäst.</span><p><span style="font-size: x-large;">Härifrån
tog den unge, pojkaktige finländarens karriär fart, som snart ledde
till chefskap och gästspel hos en rad av världens viktigaste orkestrar,
till exempel Philharmonia Orchestra i London. Särskilt viktiga har åren i
Kalifornien varit, där han varit en mycket drivande chef både i Los
Angeles och San Francisco. Det har nu också blivit hans hem. </span><br /></p></div>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-33710392164062652132024-03-12T09:53:00.002+01:002024-03-12T09:53:42.454+01:00Wolverhampton<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLl9QwbfxTFEAG3spT_hx19szlbxas_QQ7KjvkJAEiRjKrkakGzVxJg7R9jZExKfXlezy06ZshljbzuqK8rTTsFbElshQinkNaZyqKvSFXAPbt4OnhdMe-nFfyewrxLeUjswmSnC5ne7NBstz1DSKFZDpMA1v9OVWBdOsN6qIWIQbQQI9fkegQ8kIkyWYF/s800/B%20ham%2008%20167%20(600x800).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="600" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLl9QwbfxTFEAG3spT_hx19szlbxas_QQ7KjvkJAEiRjKrkakGzVxJg7R9jZExKfXlezy06ZshljbzuqK8rTTsFbElshQinkNaZyqKvSFXAPbt4OnhdMe-nFfyewrxLeUjswmSnC5ne7NBstz1DSKFZDpMA1v9OVWBdOsN6qIWIQbQQI9fkegQ8kIkyWYF/w480-h640/B%20ham%2008%20167%20(600x800).jpg" width="480" /></a></div><span style="font-size: x-large;"> </span><p></p><p><span style="font-size: x-large;">Simon, Tobbe och Astrid på besök i Wolverhampton. 2008. Bilderna hjälper mig minnas min döde son.</span><br /></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-18903479162719265672024-03-08T10:22:00.000+01:002024-03-08T10:22:24.888+01:00Pound och frågan om tillåtna fascister<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjosVgy9tl0s8zpKrU6LU-rAuF4XHYxVBOsG6IkTJpJfNyJX0oD2MyW0l5oru_PMhf-35DB-AOMN4AJhRVaMm-ge4e5hoEOeMkJHObQzW-Ocvje5sk79V4vbGyippxu8DCoANaQWEqGlxZeRkn-2W8s9__I_s9nTnAFhrOMrhmfmuBetY7qxgK-P5Z2BtQa/s640/Pound.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="481" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjosVgy9tl0s8zpKrU6LU-rAuF4XHYxVBOsG6IkTJpJfNyJX0oD2MyW0l5oru_PMhf-35DB-AOMN4AJhRVaMm-ge4e5hoEOeMkJHObQzW-Ocvje5sk79V4vbGyippxu8DCoANaQWEqGlxZeRkn-2W8s9__I_s9nTnAFhrOMrhmfmuBetY7qxgK-P5Z2BtQa/w482-h640/Pound.JPG" width="482" /></a></div><span style="font-size: x-large;"> <br /></span><p></p><div class="" dir="auto"><div class="x1iorvi4 x1pi30zi x1l90r2v x1swvt13" data-ad-comet-preview="message" data-ad-preview="message" id=":Rlataql9l9aqqd9emhpapd5aqH2:"><div class="x78zum5 xdt5ytf xz62fqu x16ldp7u"><div class="xu06os2 x1ok221b"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x xudqn12 x3x7a5m x6prxxf xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto"><div class="xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Får man läsa Pound? Ja, han är tillåten. Får man läsa andra "fascister"? Mindre lämpligt.</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Får man läsa samma generations Sovjetkramare? Alltid lämpligt. Älskade av alla.<br /></span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Men ska man läsa vår tids ryska litteratur får man söka den i exil. Också här i Sverige verkar riktigt bra ryskspråkiga författare.</span></div></div></span></div></div></div></div>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-63681255351306998682024-03-06T08:33:00.004+01:002024-03-06T08:33:47.898+01:00Fyra år sedan Anne-Marie Berglund dog<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBGHn7n0V-RvneAtS-4Wvcvzwxl-miN_tFcbzgzXYoBx6l6BBU2YzB2MNCmxNnyDfBgv_h2OaEyz6obaFiM7prLPIhyphenhyphenpG6KUBuTlZjHQW4RCJedNk4_tbi6qc9DZ-AfvEWQXe49Ig6YKR3OSsz7YV9WfjnVAe95gJimSUDKv6yEKuuZ6LclOjVFam2AXhU/s1118/Anne-Marie%20i%20Cascais.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1118" data-original-width="782" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBGHn7n0V-RvneAtS-4Wvcvzwxl-miN_tFcbzgzXYoBx6l6BBU2YzB2MNCmxNnyDfBgv_h2OaEyz6obaFiM7prLPIhyphenhyphenpG6KUBuTlZjHQW4RCJedNk4_tbi6qc9DZ-AfvEWQXe49Ig6YKR3OSsz7YV9WfjnVAe95gJimSUDKv6yEKuuZ6LclOjVFam2AXhU/w448-h640/Anne-Marie%20i%20Cascais.jpeg" width="448" /></a></div><br /><p><span style="font-size: x-large;"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x xudqn12 x3x7a5m x6prxxf xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto">
I dag är det fyra år sedan min kära vän Anne-Marie Berglund dog. Jag
saknar henne varje dag. Denna stora diktare och konstnär slets ifrån oss
av cancern. Bilden på henne i Cascais utanför Lissabon togs av hennes
livskamrat Hideo Matsumoto.</span></span></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-77180831913581963042024-03-06T07:32:00.000+01:002024-03-06T07:32:01.290+01:00Här ska vi slutförvaras<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi07MvlIaABwOFCQO5JsuAC2LPU9uqsfjf_2ih9IsCTlN90n78es0mDdc0qaonKRf2hcaiUjp_zMwpWDZ1B9T0LZRYuP3dx87siAXIfNUAgO__g2Lg6aPhnXhb1Vbdtd9bx6OaUFzSWP57GzPlXisbZ7pAtaF-nAoh6hnE4S5bm5nSzQczyQfLnih6_YvPv/s2598/Ska%CC%88rmavbild%202024-02-16%20kl.%2008.11.29%202.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1721" data-original-width="2598" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi07MvlIaABwOFCQO5JsuAC2LPU9uqsfjf_2ih9IsCTlN90n78es0mDdc0qaonKRf2hcaiUjp_zMwpWDZ1B9T0LZRYuP3dx87siAXIfNUAgO__g2Lg6aPhnXhb1Vbdtd9bx6OaUFzSWP57GzPlXisbZ7pAtaF-nAoh6hnE4S5bm5nSzQczyQfLnih6_YvPv/s320/Ska%CC%88rmavbild%202024-02-16%20kl.%2008.11.29%202.jpeg" width="320" /></a></div><span style="font-size: x-large;"><span style="white-space: pre-wrap;">Bakom de fyra fönstren på första våningen ska vi bo. Slutförvaras, i en lägenhet! Det som jag svor 1983 aldrig mer skulle hända. Nu händer det och jag förbannar det som filosofen von Wright kallade "omständigheternas diktatur".</span></span><p></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-63168529149283844342024-03-05T15:48:00.000+01:002024-03-05T15:48:05.607+01:00Är det över?<p><span style="font-size: x-large;">Någon gång måste allt få ett slut.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">I två årtionden har jag bloggat - denna och två avvikare i samma genre - men egentligen också plågats av ett tvångsmässigt skrivande.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">Är det över nu?</span></p><p><span style="font-size: x-large;">Det har jag svårt att tro, men jag ville tro det.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">Det mesta i mitt liv går mot ett slut. Hälsa, boende, vardagstillvaro.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">Det mesta i mitt liv rinner bort utan att det ens rör mig i ryggen.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">När jag med familjen lämnade Malmö 1983 var det av två skäl: jag hatade lägenhetslivet och allt det innebar av grannar, oljud och brist på stillhet, och för att stadslivet som sådant äcklade mig. Städer sökte jag mig till som studieobjekt. </span></p><p><span style="font-size: x-large;">När jag lämnar vårt hem - en stor, härlig och sliten gammal kvarn - efter 21 år är det inte av fri vilja. När jag då bosätter mig i en central lägenhet strider det mot allt det som är jag. Vad det får för konsekvenser vågar jag inte ens gissa.<br /></span></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-17311596070873565912024-03-05T00:00:00.005+01:002024-03-05T00:00:00.138+01:00Rören läcker, som livet<p><span style="font-size: x-large;">Allt fast förflyktigas. Så är det med rören här hemma. Så är det med själva livet. Jag har aldrig mått så dåligt som jag gör nu. Ser ingen anledning att stå emot. Det fasta får rinna bort bäst det vill.<br /></span></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-31828743912514824692024-03-04T00:00:00.008+01:002024-03-04T00:00:00.158+01:00Rader från Viby. Vin, vatten och hopp (-löshet)<span style="font-size: x-large;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiReVh1MTsrb9QAXWqWUCI9VfoLLYjzESrEK8labaARCNttspiEfIH39pm2MEusLUTShzyxS3IbL1aPBXhb0aDtJdcsigrBLefFDFYJa9WO6sNJUYY10IhysqfLMhOFD510IBMCcrlgxEYYOGpsa9J4kiOZ0iIs9AgUeH1WugAUrdfL3s_0IexGvSz_dmor/s2448/2.%20Thomas%20i%20skjorta%CC%88rmarna%20vid%20Aqvarellens%20ha%CC%8Allplats,%2030%20oktober%202022.%20%E2%80%93%20Version%202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1977" data-original-width="2448" height="516" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiReVh1MTsrb9QAXWqWUCI9VfoLLYjzESrEK8labaARCNttspiEfIH39pm2MEusLUTShzyxS3IbL1aPBXhb0aDtJdcsigrBLefFDFYJa9WO6sNJUYY10IhysqfLMhOFD510IBMCcrlgxEYYOGpsa9J4kiOZ0iIs9AgUeH1WugAUrdfL3s_0IexGvSz_dmor/w640-h516/2.%20Thomas%20i%20skjorta%CC%88rmarna%20vid%20Aqvarellens%20ha%CC%8Allplats,%2030%20oktober%202022.%20%E2%80%93%20Version%202.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: large;">Trasig, trött, berusad. En tid före hjärtstoppet. Kanske en höstdag- Så trasig är jag också nu, men jag tar en dag i taget, sedan midnatt. Foto: Astrid Nydahl</span><br /></td></tr></tbody></table><br />Thomas Nydahl, det är jag det. Denna måndag hade jag tänkt skriva om hur livet utan vin börjar. Men så hittade jag av en slump denna text från Sundsvalls Tidning, publicerad 2008, en hel evighet sedan. Det anges ingen författare bakom orden. Men så bra de passar att begrunda första nyktra dagen på evigheter.<br /></span><header class="article__head"><h1 class="article__title txt-headline txt-headline-4 txt-headline-6--large"><span class="prose-title"><br /></span></h1><div class="article__meta"><p class="article__pubdate txt-style-muted txt-ui txt-ui-2"><span style="font-size: x-large;"><time class="article__pubdate" datetime="2008-03-31T01:03:00.000Z">31 mars 2008 03:03</time></span></p></div></header><div class="article__preamble-wrapper"><div class="article__preamble txt-ui txt-ui--strong txt-ui-4 txt-ui-5--large"><p><span style="font-size: x-large;">Thomas Nydahl: Inre frihet. Dagböcker och anteckningar Occident</span></p><p><span style="font-size: x-large;"> </span></p></div></div><p><span style="font-size: x-large;">Leva
är att skriva, skriva att leva. Utan dagbok har ingen dag funnits, utan
en anteckning är livet förspillt. I det skrivna blir världen synlig.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Att skriva är att bemästra livet; inget skrivande är enkelt, allt har sitt pris: nödvändigheten att ändå göra det.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Författare
framställer ofta skrivandet som plåga. Det är ett ofelbart sätt att
göra skrivandet märkvärdigt, nästan mytiskt. Språket beskrivs som en
motståndare att besegra.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Så varför skriver de? För plågans skull? Vem tror det.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Skriva
är sinnlig njutning, sade, eller kanske skrev, Klaus Rifbjerg en gång.
Det gör skrivandet uthärdligt, språket lockande, stilen blir en moralisk
hållning (som Nabukov skrev): estetik och etik sammanfaller.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Om att
leva sin skrift, skriva sitt liv har Thomas Nydahl skrivit ännu en bok,
\"Inre frihet\". Han är en av dessa författare i litteraturens mediala
ödemarker som aldrig hamnar i tv-soffor, aldrig får Babel-besök men på
sin höjd inbjuds som föreläsare, respekterad i litterära kretsar, med
trogen om än liten läsekrets. Han har skrivit i olika genrer och
fördubblat sin litterära position med att också fungera som förläggare.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />I
\"Inre frihet\" skriver han om två uppbrott. Först lämnade han Judisk
Krönika, besvärad av vad han uppfattade som redaktören Jackie
Jakubowskis allt mer militanta Israelpolitik. Sedan med stor befrielse
Kvällsposten där han skrev länge.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Till slut tröttnade han på
kvällstidningsjournalistiken i allmänhet och Per Svensson i synnerhet.
Med honom samarbetade Nydahl länge men tycker sig se hur Svensson
förändrats sedan han flyttade från Kvällsposten till positionen som
Expressens kulturchef. Han blev en maktens man, med dåligt omdöme. När
Svensson lät Linda Skugge recensera en ny roman av Björn Ranelid fick
Nydahl nog och lämnade Kvällsposten, som i händerna på Bonniers i
praktiken delar kultursidor med Expressen.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Nu är Nydahl inte längre
så ung; ungdomens vänsterfrossa har gått över, litet drag av äldre,
missnöjd kverulant skymtar snabbt förbi här och var i den nya bokens
texter. Då och då drabbar det dagens vänster, de som betraktar Pol Pots
folkmord som tragedi (Åsa Linderborg) eller förvillar sig bort i
historierevisionism (Jan Myrdal).</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Ilskan är en av Nydahls tillgångar.
Och en välgörande motvikt till hans melankoliska dysterhet. Den finns
likt ett grundvatten i de dagböcker och anteckningar han samlat till
\"Inre frihet\". Det är ofta trista dagar där, i Viby, strax utanför
Kristianstad; mardrömmar; försök att avstå från vin utan några vita
perioder. Långa dagar, tysta nätter, ofta tycks det vara musiken som
håller livet igång. Musiken han lyssnar till, boken om den portugisiska
fadon han är på väg att skriva.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Där vandrar Nydahl omkring, läser
tidningar, förargar sig på något ibland, instämmer i annat; läser böcker
som lyser upp dysterheten; skriver, mycket på beställning, strax intill
deadline, annat för skrivandets egen skull.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />När han vandrar omkring
där och noterar, funderar, antecknar liknar han en annan poet, ur en
något äldre generation. Thomas Nydahls rader från Viby är nära
besläktade med de \"Rader från Hässelby\" Petter Bergman skrev, först i
Aftonbladet, sedan i bok. Det är alls inget dåligt litterärt sällskap.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Nydahl är kanske mer infallsrik. Hans anteckningar om den skånska dysterheten är också noteringar om världens tillstånd.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Om
fatwan mot Rushdie, islam som håller på att fräta sönder den
västerländska demokratin inifrån, krisen kring Muhammedbilder i
Jyllands-Posten som snart fyller honom med leda.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Nydahl är en
misantrop, om världen, om livet; någon gång blir hans anteckningar om
tillståndet litet grumliga av all dysterhet. Han öser vrede över Svenska
Akademiens Nobelpris till Harold Pinter, dömer på det hela taget ut
Akademien. Men noterar ett par dagar och sidor senare att han fått ett
välkommet stipendium av just denna akademi.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Sådant hör till genren: anteckningar ska vara osorterade för att bli intressanta, dagböcker spontana för att bli läsvärda.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Så
har Thomas Nydahl skrivit. Även om det inte är det mest uppmuntrande
sällskap att bokledes vistas i hans skånska vardag är det intressant, en
smula lärorikt och, framför allt, skrivet med beundransvärd öppenhet
och ärlighet.</span></p><p><span style="font-size: x-large;"><br />Det är sitt liv han antecknar. Och kan förmodligen inte vara utan skrivandet.</span></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-39238729048791338532024-03-03T00:00:00.002+01:002024-03-03T00:00:00.155+01:00Sista dagen med vin denna söndag. En reflektion kring möjligheterna att lyckas<p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_MbF1boMQbAUJgwcsQXFEp8AKlS_do5v70QdMrMxzsqpeWowaYD7nnuqcz_RWqQuPwK2cY6Pdmbw9RfDWw_RWlUm2IpEvYX40R4HH6X3s_4KNCUBU7BKEdL31MSBFwP4AFzln2ecZM0jRNraI-F528bMRUtMSmkES_5Ui89MICu1Oy0cTVwPOhb0io5Vw/s3216/Birmingham%20och%20Wales,%20maj%202012,%20N%20D%2090%20249.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2136" data-original-width="3216" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_MbF1boMQbAUJgwcsQXFEp8AKlS_do5v70QdMrMxzsqpeWowaYD7nnuqcz_RWqQuPwK2cY6Pdmbw9RfDWw_RWlUm2IpEvYX40R4HH6X3s_4KNCUBU7BKEdL31MSBFwP4AFzln2ecZM0jRNraI-F528bMRUtMSmkES_5Ui89MICu1Oy0cTVwPOhb0io5Vw/w640-h426/Birmingham%20och%20Wales,%20maj%202012,%20N%20D%2090%20249.JPG" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto: Astrid Nydahl<br /></td></tr></tbody></table> <br /></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 80px; text-align: left;"><span lang="EN-US" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">In my early 20s my first novel
was published, and for a few years I felt like I had cracked the code. Perhaps
I could actually make this work. Writing by day and drinking at night – a
seductive combination for someone who wanted to be seen but didn’t dare to
reveal his true self. Could it get any better? I had always kept my jar of
emotions firmly shut. Writing and drinking cracked it open and I felt free.</span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 80px; text-align: left;"><span lang="EN-US" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Gunnar Ardelius, The Guardian 27 december 2023 </span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 80px; text-align: left;"><span lang="EN-US" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 80px; text-align: left;">
</p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 20pt; line-height: 150%;">När alkoholismen
vaknade för en ny period av drickande var jag redan i mycket dålig form, mest
fysiskt efter hjärtstoppet och felaktig medicinbehandling, men också psykiskt.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 20pt; line-height: 150%;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 20pt; line-height: 150%;">Min dödslängtan kunde
bara växa. Det var som om en återhämtning var omöjlig. Så skulle den förbli.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 20pt; line-height: 150%;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 20pt; line-height: 150%;">Mitt mörkertal kan inte
beskrivas i siffror. Mitt mörkertal är i själva verket ett tillstånd, både på
en plats och i en kropp. Min hjärna kontrollerar självsvåldigt detta tillstånd.
Min makt finns bara över vinglaset. Om jag tömmer och fyller på det genast är
jag glasets fånge. Skillnaden mellan en vindrickare och en alkoholist är att
den senare låter glaset härska. Glaset bestämmer, alkoholisten följer snällt
med.</span></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-77728371770452745422024-03-02T00:00:00.003+01:002024-03-02T00:00:00.188+01:00Nyflätad och försjunken<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_XAHrSvMN8j4PfHhzLo1oBukiIPYue7Y_ADy65IBx2vetAXi-X4rBtKHOsIPxm6n_R_zaJ3xSgqkBSOqA1qxiZgVNVE1XM2JrbzttY9PhhFQcXzbJUdsexqOus32RPc1Dt_UDZA6Ooy1gmdEMnoWdSow_ERQ9s6aT-1an_2CyOJ0gw3WmZe1ZXZ4X7ipe/s1024/Catarina%20har%20fla%CC%88tat%20mig.%20Na%CC%88r%3F%20.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="768" data-original-width="1024" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_XAHrSvMN8j4PfHhzLo1oBukiIPYue7Y_ADy65IBx2vetAXi-X4rBtKHOsIPxm6n_R_zaJ3xSgqkBSOqA1qxiZgVNVE1XM2JrbzttY9PhhFQcXzbJUdsexqOus32RPc1Dt_UDZA6Ooy1gmdEMnoWdSow_ERQ9s6aT-1an_2CyOJ0gw3WmZe1ZXZ4X7ipe/w640-h480/Catarina%20har%20fla%CC%88tat%20mig.%20Na%CC%88r%3F%20.jpg" width="640" /></a></div> <p></p><div class="" dir="auto"><div class="x1iorvi4 x1pi30zi x1l90r2v x1swvt13" data-ad-comet-preview="message" data-ad-preview="message" id=":r29:"><div class="x78zum5 xdt5ytf xz62fqu x16ldp7u"><div class="xu06os2 x1ok221b"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x xudqn12 x3x7a5m x6prxxf xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto"><div class="xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">För många år sedan flätade min dotter Catarina mitt hår. Hon skickade bilden till mig igår och jag häpnar över allt som fanns före sjukdomen. Ett flätat hår på mig är ju närmast otänkbart!</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Jag minns när vi bodde på collaget i Birmingham 1998. Då var en dag ägnade "the spouces" och de satt i ett trapphus och gjorde afroflätor på varandra. </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Jag var den enda manliga spouce de kunde uppbringa. De nästan dog av skratt när jag bad dem göra afroflätor på mig med.</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Astrid var en av få <span></span>kvinnliga präster där, så hon var i väg hela dagen med alla de svarta, manliga prästerna. Alla skönheterna från Afrika och jag blev kvar. Vi hade mycket roligt!</span></div></div></span></div></div></div></div><p></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-91428479383748253372024-03-01T00:00:00.001+01:002024-03-01T00:00:00.259+01:00Cafe-Restaurante Martinho da Arcada i Lissabon, där jag begravde mina drömmar, alla...<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJefbCWvUeQYPSwKrd5xR0MXuzyV-Jt4ab4vCuzLF3rmyBPaSki9PQlUKjdAwinNs384JjkRn7f5OIhXRT5PctuMPxGU2vtRBQzq081HWZqqfc8yMWTdKtMJRnGeurgCfReNfQTRkuhD3GdjxI_w9_8hqLNbMbD-6np6Vw3eIpd__8Pw6dOrPQ0VhIP2y8/s435/7634287_nOptw.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="338" data-original-width="435" height="498" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJefbCWvUeQYPSwKrd5xR0MXuzyV-Jt4ab4vCuzLF3rmyBPaSki9PQlUKjdAwinNs384JjkRn7f5OIhXRT5PctuMPxGU2vtRBQzq081HWZqqfc8yMWTdKtMJRnGeurgCfReNfQTRkuhD3GdjxI_w9_8hqLNbMbD-6np6Vw3eIpd__8Pw6dOrPQ0VhIP2y8/w640-h498/7634287_nOptw.jpeg" width="640" /></a></div> <br /><p></p><div class="" dir="auto"><div class="x1iorvi4 x1pi30zi x1l90r2v x1swvt13" data-ad-comet-preview="message" data-ad-preview="message" id=":Rlataql9l9aqqd9emhpapd5aqH2:"><div class="x78zum5 xdt5ytf xz62fqu x16ldp7u"><div class="xu06os2 x1ok221b"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x xudqn12 x3x7a5m x6prxxf xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto"><div class="xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Det var där han hängde, Fernando Pessoa. Redan vid mitt första besök i Lissabon, 1983, besökte jag stället tillsammans med Carlos och Per. Det var högtidligt och ännu hade den stora turistanstormingen inte börjat. Man kunde i lugn och ro sätta sig vid ett av marmorborden, beställa in en lätt måltid och en flaska vin.</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Idag är det omöjligt, det är bokstavligt talat kö in och om man lyckas få en plats blir man utkörd så snart man ätit färdigt. Sådan är turismen i Pessoas spår. </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Är <span></span>du intresserad av att läsa om Pessoa finns det en rad artiklar i min blogg om honom. Här, avslutningsvis, bara några ord av honom själv:</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">"Att skriva är för mig att förakta mig själv, men jag kan ändå inte låta bli att skriva. Det är som en drog som jag känner vämjelse inför men ändå tar, en last som jag avskyr men ändå lever med".</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"><br /></span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Här sitter han själv tillsammans med Costa Brochado på Martinho da Arcada.</span></div></div></span></div></div></div></div>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-47954159728581684362024-02-29T00:00:00.013+01:002024-02-29T00:00:00.149+01:00Hatet - det folkligt eviga, och att bete sig trots allt...<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyC8h-CsF_KxGJXru_ENgVtBGYrDf9A9RQeYzh2mHWlClUl5B5axGoZdMtU4H-JbLa8_c_xnn6Y8wqd-bseUBAbYTRZXgmBXwvRxDm5bHKe-R5Kj9TmN0_4t5ulrJHsbC69U8FqmO9jbbSY0jtjm67xWVVQOiHiX8mAh0VECEZocqJh4G3uL-BiKC18XMl/s1830/8.%20Thomas,%20Korsholmen.%20%E2%80%93%20Version%202.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1830" data-original-width="900" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyC8h-CsF_KxGJXru_ENgVtBGYrDf9A9RQeYzh2mHWlClUl5B5axGoZdMtU4H-JbLa8_c_xnn6Y8wqd-bseUBAbYTRZXgmBXwvRxDm5bHKe-R5Kj9TmN0_4t5ulrJHsbC69U8FqmO9jbbSY0jtjm67xWVVQOiHiX8mAh0VECEZocqJh4G3uL-BiKC18XMl/w314-h640/8.%20Thomas,%20Korsholmen.%20%E2%80%93%20Version%202.jpg" width="314" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto: Astrid Nydahl långt före hjärtstoppet<br /></td></tr></tbody></table> <p></p><h1 class="qds-1tgcnxf" color="default"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x xudqn12 x3x7a5m x6prxxf xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto" style="font-weight: normal;"><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Jag tar varje dag som den plåga den är.</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Onsdagen blev inget undantag, det kommer varken torsdagen eller fredagen att bli. Sonen Hansson var på besök. Vi samtalade. Vi uppförde oss, varken underdånigt eller hatiskt. Vi är ju människor, trots de stora nederlagen, så varför skulle vi bete oss illa. "Det är som det är" heter det. Just det är vårt problem. Vi kommer varken framåt eller bakåt, vi får bara acceptera sura fakta.</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"><br /></span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">*** <br /></span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Den <span></span>17 januari 1920 skriver Franz Kafka i sin dagbok:</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div></div></span><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x xudqn12 x3x7a5m x6prxxf xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto" style="font-weight: normal;"><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div style="margin-left: 80px; text-align: left;"><span style="font-size: x-large;"> "Somliga förnekar eländet genom att hänvisa till solen, han förnekar solen genom att hänvisa till eländet."</span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixWvgB0NwLoyG_VDDjnRpe34kulvfrWsi2tBhZ2idVPglagnDUwToLj3JTZeWqeLnUDYX7FD1QeLgImXrlWbQpkjgoXGo0jSoSoMlAOBDjI5KA0Gf_1FnOO9sSDeF_KekvGGbeOrJIcG-lm0lED2uCf0PRiTG1npbv2g8mTOKZUI-f8snEBaBwtG04sTUI/s931/60af5d9f3b298-1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="931" data-original-width="601" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixWvgB0NwLoyG_VDDjnRpe34kulvfrWsi2tBhZ2idVPglagnDUwToLj3JTZeWqeLnUDYX7FD1QeLgImXrlWbQpkjgoXGo0jSoSoMlAOBDjI5KA0Gf_1FnOO9sSDeF_KekvGGbeOrJIcG-lm0lED2uCf0PRiTG1npbv2g8mTOKZUI-f8snEBaBwtG04sTUI/s320/60af5d9f3b298-1.jpg" width="207" /></a></div>En god vän uppmärksammade mig tidigare på vad Kafka skrivit efter en pogrom riktad mot Prags judar 1920.</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Nå, när Kafka skriver en rad som den ovan i sin dagbok ser jag att också det som var mycket privat bör läsas av oss efterlevande. Kan man balansera förnekelserna av eländet respektive solen? Det måste i så fall vara den balans som är svårast att uppnå. Just nu, så brukar vi säga... just nu är situationen svår. </span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;"> </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a"><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-size: x-large;">Man får utgå ifrån att det ryska hatet mot Ukraina och dess folk bygger på samma stinkande grund. Hat mellan folk är som en gigantisk version av det individuella hatet.</span></div></div></span></h1><p></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-29188347135667087532024-02-28T00:00:00.003+01:002024-02-28T08:19:28.568+01:00Marianne Sandels om Vasco Graça Moura - långläsning för er som har livsgnistan kvar<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLtzLS-ablijuh5SrXTWYTyeTfuUQgEAAY8mri2DPmyzKmKbQB-BwaPndAsNecQzgkoXBiBOHYabPEOcT2DZx3B6YscwFiGW64nkwdUCzekr06un2nHm28bB24OW5UZ2DJSEdMlmAaWhT_3xJsu0fAKkDkAndMIlihqb0FzOAaOFrMwwSNdmUPRWR4SD1u/s680/mos2m.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="453" data-original-width="680" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLtzLS-ablijuh5SrXTWYTyeTfuUQgEAAY8mri2DPmyzKmKbQB-BwaPndAsNecQzgkoXBiBOHYabPEOcT2DZx3B6YscwFiGW64nkwdUCzekr06un2nHm28bB24OW5UZ2DJSEdMlmAaWhT_3xJsu0fAKkDkAndMIlihqb0FzOAaOFrMwwSNdmUPRWR4SD1u/w640-h426/mos2m.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"> <span style="font-size: small;">Mosteiro dos Jerónimos (Hieronymus-klostret) i Lissabon<br /></span></td></tr></tbody></table><span style="font-size: small;"> </span><br />
<p></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Söndagen den 27 april 2014 spreds snabbt
nyheten i Portugal att en av landets största personligheter, Vasco Graça Moura,
hade gått bort under förmiddagen. Premiärministern Pedro Passos Coelho sade
under dagen att han med stor ledsnad hade mottagit beskedet om sin vän: ”Det
civila samhället och detta lands kultur är i sorg.”</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Efter revolutionen den 25 april
1974 – vars fyrtioårsjubileum nyligen har firats i Portugal – blev det tillåtet
att bilda en PEN-klubb i landet och som medlem i denna kom Vasco Graça Moura
första gången till Sverige år 1980. Redan då väcktes hans intresse för Gunnar
Ekelöf och Tomas Tranströmer, som han har översatt i antologier med min hjälp.
Dessutom tar han på ett nära nog magiskt sätt upp Ekelöf i sin diktsvit ”Uma
carta no inverno”, publicerad på svenska i ”Ett vinterbrev och andra dikter” år
2000 av förlaget Ariel. Detta förlag och Occident – bägge i Skåne –
samt framför allt Almaviva i Uppsala har publicerat översättningar av hans
lyrik och en roman.</span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrwogEmx8C-RvVlCDi0i_ZrZV-71cEXIBVb9hZKl_GEu6cWa2_Rs2DGOhQZnbT1xd6DopACiTfsHfymlhyphenhyphenX5RpvqJzTIPwoz_QdpxqHZVXJx_KZq-Cwv2mBznRXIHDixQYnrlWBOWS4a83l7VtZ25OTWUdfSI8UDl528x_wFclEagZWpZOQaRzgT5wCfc3/s480/Vasco%20portra%CC%88tt%202.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="319" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrwogEmx8C-RvVlCDi0i_ZrZV-71cEXIBVb9hZKl_GEu6cWa2_Rs2DGOhQZnbT1xd6DopACiTfsHfymlhyphenhyphenX5RpvqJzTIPwoz_QdpxqHZVXJx_KZq-Cwv2mBznRXIHDixQYnrlWBOWS4a83l7VtZ25OTWUdfSI8UDl528x_wFclEagZWpZOQaRzgT5wCfc3/w426-h640/Vasco%20portra%CC%88tt%202.jpg" width="426" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Vasco Graça Moura</span></td></tr></tbody></table><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"><br /></span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span><p></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Legendarisk genom sin arbetsförmåga
på olika plan väckte Vasco Graça Moura ändå stor uppmärksamhet när han i
januari 2012, strax efter sin 70-årsdag, accepterade att bli chef för Portugals
viktigaste kulturinstitution, Centro Cultural de Belém. Det var uppenbart att
han redan då var svårt sjuk i cancer. Emellertid fortsatte han också i frenesi
med sitt skönlitterära arbete och stora engagemang i olika debatter i pressen.
Den 23 april, Bokens Dag – Cervantes och Shakespeares dödsdag – publicerades
hans sista krönika i Diário de Noticias. Där tog han upp Portugals ställning
som land inom Europa och EU i perspektivet av den allvarliga krisen mellan
Ukraina och Ryssland.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">För många är Vasco Graça Moura
välkänd som en stor kärlekslyriker. Här följer en dikt i ett mörkare tonläge,
kanske förebådande hans svåra sjukdom. Den ingår i antologin ”Vintergatan
asfalteras i vitt”, Almaviva 2012.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Vanitas</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">och plötsligt var musan där</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">i tystnadens immiga spegel.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">hon var gjord av måne, brons och
alabaster.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">inåtvänd kammade hon sitt hår</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">och av dimma var hennes blick,</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">obeveklig i dröm och verklighet.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">det är musan som skall döda mig,
tänkte jag,</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">ta mitt hjärta, min röst i beslag,</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">allt som jag inte ville förlora</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">och till mitt fördärv hade hon
långt innan</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">svurit att slita mig i stycken.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">det var musan som skulle stöta
dolken i mig</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">och mäta ut sin tid efter det blod</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">som vällde fram ur mig. och jag
förlorade.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">till mitt fördärv förändrades på
nytt</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">den oberörda musans tillstånd</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">och den sällsamma glansen blev
livlös,</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">gjord av måne, brons och alabaster,</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">som i en övergiven krater,</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">när musan i sin spegel visar natten
</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">och stirrar på oss med ögon utan
pupiller.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>(övers:
Marianne Sandels)</span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">***</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"><br style="mso-special-character: line-break;" />
<br style="mso-special-character: line-break;" />
</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Har du inte läst honom tidigare
väntar ett storslaget författarskap. Vasco Graça Mouras gärning är omfattande:
som politiker satt han i EU-parlamentet, han har haft en rad viktiga poster och
tjänster i hemlandet och när han senast blev chef för Belém Cultural Centre
vägrade han lyda de nya språkdekreten, och kommer säkert mest att kommas ihåg
för att han stod upp för det portugisiska språket i alla dess olika
uttrycksformer - till glädje inte minst för brasilianarna som värnat och värnar
sitt. Jag kommer att minnas Vasco som den milde man han var när Per Helge och
jag träffade honom i Lissabon på 1980-talet, och för hans generositet på det
rent privata planet - och som en poet jag läst alltsedan jag såg de första
svenska översättningarna.</span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">*** <br /></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Här en avslutande text skriven av Graça
Moura, som jag publicerade i en av mina Lissabon-böcker:</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span lang="PT" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: PT; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Era già
l’ora che volge il disio </span><span lang="EN-US" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span lang="EN-US" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"><br />
</span><span lang="PT" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: PT; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Al navicanti e e’ntenerisce il core </span><span lang="EN-US" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span lang="PT" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: PT; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Lo dí
c’han detto ai dolci amici addio</span><span lang="PT" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span><span lang="EN-US" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span lang="EN-US" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">1995, då jag översatte den här
passagen till portugisiska, gav jag termen <i>disio</i> det värde som närmast
motsvarade den, det vill säga <i>desejo</i> (åtrå). Kort efteråt anmärkte
Luciana Stegagno Picchio till mig att hon inte förstod varför jag inte hade
översatt ordet till <i>saudade</i>. Jag gav henne helt rätt, och redan till den
andra tryckningen av ”min” <i>Divina Comédia</i> ändrade jag den ursprungliga
översättningen. </span><span lang="PT" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: PT; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Den kom att lyda så här:</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span lang="PT" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: PT; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Era hora
em que a saudade aos navegantes </span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span lang="PT" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: PT; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Regressa e
os enternece já de cor<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span lang="PT" style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: PT; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">O adeus de
amigos doces dito antes<span style="mso-spacerun: yes;">
</span></span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">(Det var den tid då sjömännens
längtan</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">kommer åter och fyller deras
hjärta med</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">ömhet vid minnet av ljuva
vänners avsked) </span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Men först nu, i mitt försök att
sätta samman en bibliografi till den här texten, slår det mig att António
Sérgio redan 1913, i sin polemik mot Pascoaes rörande begreppet <i>saudade</i>,
hade sagt exakt samma sak: ”Om vi förflyttar oss till Italien möter vi
begreppet <i>disio-saudade</i> exempelvis hos Dante, i Canto VIII av <i>Skärselden</i>.”<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Sérgio, vars ton är nog så ironisk vad gäller
Pascoaes och den dåtida ”portugisiska renässansens” dimhöljda, spekulativa
fantasifoster, hade tagit sig för att rådfråga en hel rad lexika över andra
språk för att visa att det finns motsvarigheter till ordet <i>saudade</i> i
dessa. Och han frågar: ”Hur skulle en portugis från det tjugonde seklet förstå
att man kan vara utlänning och känna ’saudades’?”</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Den frågan,
huruvida portugisiskan har eller inte har ensamrätt till ordet och den känsla
det svarar mot, är av mycket gammalt datum, men sysselsatte framför allt
författare under första hälften av 1900-talet, vilka också sökte utröna vad
ordet vill säga.</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Carolina
Michaëlis de Vasconcellos framhåller år 1914 den ”fullständiga samstämmigheten”
mellan <i>saudade</i> och tyskarnas <i>Sehnsucht</i>, och hon ser redan i kung
Dom Sancho I:s kompositioner en uppdelning ”av känslan <i>saudade</i> i dess
två främsta beståndsdelar: <i>cuidado</i> och <i>desejo</i>” (<i>omsorg,
noggrannhet; vård, försorg, försiktighet; ängslan</i> respektive <i>önskan;
åtrå, längtan; lust, begär</i>), varpå hon gör en genomgång av
trubadurdiktningen och förklarar ordets etymologi (från latinets <i>solitates</i>,
vilket gav upphov till <i>soedade, soìdade, suïdade</i>). </span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">1950 uttalar
sig Joaquim de Carvalho myndigt: ”Grundläggande fakta inom känslolivets
psykologi räcker för att inskärpa att <i>saudade</i> är ett tillstånd benäget
att uppstå inom vilken människas psyke som helst.” Några år senare, 1955,
navigerar Sílvio Lima i samma vatten i sina ”Reflexões sobre a consciencia
saudosa”<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>och skriver att saudadebegreppets
särskilda, essentiella eller egna temporalitet inte bara är <i>retrotensa</i>
och <i>protensa</i>, vilket Joaquim de Carvalho hävdade, utan: ”Det är
bådadera, odelbart och samtidigt, eller snarare, alldenstund saudadebegreppets
’pathos’ utspelas i det levande jagets ständigt flytande nu, är det <i>retrotensa,
intensa </i>och <i>protensa</i>. Det längtande medvetandet är också
förväntansfullt och väntat(…)”. </span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Bland oss är
temat <i>saudade</i> väl definierat alltsedan 1400-talet av kung Dom Duarte,
vår förste teoretiker inom ämnet: <i>saudade</i> är för honom ”en hjärtats
känsla som härrör från sensualiteten, inte från förnuftet”, vilket han därefter
utvecklar så här: ”<i>’suidade’</i> är egentligen en känsla som fyller hjärtat
då det finner sig skilt från någon eller några personer som det med innerlighet
älskar, eller som det ser sig tvunget att snart skiljas från. Och denna härrör
från de tider och platser där det mycket fröjdats i välbehag. Jag säger
innerlighet och välbehag därför att de är känslor som hör hjärtat till, varur i
sanning ’a suidade’ föds, snarare än ur förnuft eller sans.”</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Efter
1500-talet, under vilket ”a saudade” fann några av sina starkaste litterära
uttryck, möter vi fler beskrivningar av denna känsla. Duarte Nunes de Leão
definierar den som ”det längtansfyllda minnet av något”, och Gaspar Frutuoso
ger den en klart maneristisk touch: ”minha solitaria vida, meus cansados
cuidados, meus alongados desejos, minhas saudades crescidas” (”mitt ensamma
liv, mina trötta omsorger, mina dröjande önskningar, mina stora ’saudades’.”)
Under 1600-talet återvänder António de Sousa de Macedo och Dom Francisco Manuel
de Melo till ämnet. Därefter är det fram till slutet av 1800-talet ingen som
utarbetar några teorier om ordet. Men det kan i förbigående nämnas att Camilo
Castelo Branco i en kuriös text som ingår i <i>Cousas leves e pesadas</i> (<i>Lätta
ting och tunga</i>) sarkastiskt iscensätter ett samtal mellan flera författare
från det förflutna som diskuterar vem som var först med att teoretisera över
begreppet <i>saudade</i>.</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Detta teoretiserande återupptas
inte förrän under första hälften av 1900-talet, av Pascoaes och Leonardo
Coimbra, och av Eduardo Lourenço mot dess slut, ibland i form av polemik (som
den mellan António Sérgio och Pascoaes) varvid särskilt de tekniskt ”kyliga”
bidragen från Carolina Michaëlis, Joaquim de Carvalho och Sílvo Lima
framträder. Det kan i sammanhanget påpekas att Pascoaes, som till en början
inte avlägsnar sig mycket från den allmänna meningen (”åtrån till det älskade
Tinget eller Väsenet, vilken gjorts smärtsam av dess frånvaro”), småningom
överskrider gränsen till rena bakåtsträveridillet, som när han skrivet ”Det
Portugisiska Folket skapade ’a Saudade’, därför att den är den enda fulländade
syntesen mellan det ariska blodet och det semitiska” …</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Vilket innebär
att saudadefrågan kom att dryftas som en fråga om nationell identitet först
under 1900-talet, det sekel under vilket vi helt tappade fotfästet i
förhållande till omvärlden. Till skillnad mot vad som är fallet med
teoretikerna, löper temat <i>saudade</i> genom all vår poesi, alltsedan
medeltidens Cancioneiros, och i en del prosa utan filosofiska pretentioner, med
början i Bernardim Ribeiros levnadsteckningar.</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><i><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Saudade</span></i><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> inbegriper
bilden av en situation i det förflutna och en längtan efter att denna skall
upprepas. I denna pendelrörelse återskapar <i>saudade</i> i viss mån denna
situation i fantasin för att projicera den på nuet, på samma gång som om den
vore och inte vore förgången, och även som om den både skulle och inte skulle
upprepas. Denna något motsägelsfulla psykologiska mekanism har inget speciellt
samband med den ”portugisiska folksjälen”. Den är en egen inre dialektik hos
envar som hänger sig åt ett sökande i det förgångna i hopp om att finna eller
framkalla en upprepning av en del av det. Därvid inbegriper <i>saudade</i>
också en reorientering av varaktighetsbegreppet.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">I den portugisiska kulturen
förfogar begreppet <i>saudade</i> över ett eget ord som språket ger oss och som
är mer översättligt till andra språk än man i allmänhet föreställer sig; för
övrigt, om vi beaktar etymologin bakom ordet ”nostalgi” (från grekiskans <i>nostos</i>,
återvändo, + <i>algia</i>, smärta), ser vi att vi inte har förirrat oss
särskilt långt. Närmast skulle man i <i>saudade</i> kunna se en blandning av <i>nostalgi
</i>och <i>nostomani</i> … Det är bara det att <i>saudade </i>i den
portugisiska kulturen har blivit föremål för otaliga förklaringsförsök och
yrkanden i en skala av värden som löper från de mest vardagliga (”att känna <i>saudades</i>
efter någon eller något”) till de mer egentligt litterära och filosofiska. Och
på det sistnämnda planet antar <i>saudade</i> stundom värden som gör anspråk på
att vara ontologiska, i det att ordet presenteras såsom motsvarande själva
essensen i ”den portugisiska känslan eller sättet att vara”. </span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Mig förefaller
det inte riktigt så. Fruktbarare vore det förvisso att medge att begreppet <i>saudade</i>
och dess specifika kulturella uttryck har nått oss från judiska idéer som sedan
upptagits av kristendomen och som har att göra med minnet av det förlorade
fosterlandet (det jordiska Jerusalem gentemot det himmelska) inför världens och
livets flöde och längtan efter att återse det. Det är så det ekar i de
platonska versraderna hos Camões, ”Sobre os rios que vão”, ehuru <i>saudade</i>
vid många andra tillfällen uppvisar drag som är mindre metafysiska eller
skatologiska och mer existentiellt förbundna med livets omedelbara och
känslomässiga påtaglighet. Men även Camões skriver mer mänskligt ömsinta saker,
vilket man kan se på många ställen i <i>Lírica </i>och i inledningen till
sonetten ”Que me quereis perpétuas saudades”. Troligtvis är det så <i>saudade</i>
fungerar överallt, även under andra namn och omskrivningar.</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> Hur som
helst, begreppet <i>saudade</i> är alltid förbundet med tanken på ett ”förlorat
paradis”, med en person, ett ting eller en situation som givit upphov till
något gott som sedan förflyktigats och som man skulle vilja vinna åter. ”Med <i>saudade</i>
inte bara återfår vi det förflutna som paradis; vi uppfinner det”, skriver
Eduardo Lourenço, vars filosofiska utläggning och antropologiska begrundande av
det portugisiska ödet har fått honom att tilldela <i>saudade</i> en särskild
roll, som ett slags vårt varas kött, som han får att delta i drömmen medan han
avvisar att det skulle finnas något typiskt i vårt sätt att vara i världen. Han
ser <i>saudade</i> som en kategori av människans tidsuppfattning: ”<i>saudade</i>,
nostalgi eller melankoli är modaliteter, modulationer i vår relation som
varelser begåvade med minne och känslighet till tiden.” Och han tillägger:”<i>Saudade</i>
ingår i bådadera på ett så paradoxalt och märkligt sätt” att den förvandlats
”till en gåta och en labyrint, till sinnebilden för portugisernas märkliga och
paradoxala förhållande till sin tid”. Genom att sammanbinda <i>saudade</i> med
nostalgi och framför allt melankoli, återför oss Eduardo Lourenço till den
europeiska kulturens skapande och saturnaliska<b> </b>sköte. Men vad gäller
formerna för dess uttryck, anar han att sången och det diktade ordet var dess
första bärare, det vill säga, <i>saudade </i>var något <i>sjunget</i> innan det
blev något tänkt.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">I vilket fall
skulle jag föredra att i alldagligare termer säga att <i>saudade</i>, sedd i
relation till ett portugisiskt öde, även löper risken att fungera som ett
alibi, en dålig betalares ursäkt för alla krämpor och laster som vi varit
behäftade med i århundraden och är oförmögna att rätta till, och som förvisar
Portugal till en jumboplacering i Europa på de flesta områden. Själva nostalgin
till imperiet, i sig själv upplevd som en projektion av den dubbla impotensen i
en aktiv pseudopricip från vilken mycket gagn ännu borde tillkomma oss, är en
form av <i>saudade</i> som numera överförts till idén om ett det portugisiska
språkets ”imperium” med nästan sebastianska eller messianska konnotationer.
Mycket troligt är att analfabeten och den obildade har upplevt <i>saudades</i>
på ett vardagligare sätt än den bildade. Eller deras har inte varit desamma som
hans, ty han snärjer sig i en närvarons och frånvarons dialektik som förvandlar
den gängse känslan. Eller även när han har <i>saudades </i>och bygger något på
dem, hämtar han hos de andra en stor del av det material han använder sig av
och tolkar det <i>pro domo sua</i>.</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Essäisten André Aciman, som mig
veterligt inte är bekant med de data som framlagts här, vidareutvecklar på sätt
och vis Sílvio Limas framställning. Aciman är en egyptisk jude från Alexandria
som numera lever och undervisar i USA. Hans familj tvingades lämna Egypten på
50-talet, under Nassers tid. Han har ägnat sig åt att återskapa sin barndomstid
i sina böcker, varav den senaste, <i>False Papers</i>, har en vältalig
undertitel: <i>Essays on Exile and Memory</i>. I en text som för en tid sedan
publicerades i <i>The New Yorker</i> (10.7.2000) talar Aciman apropå en dikt av
Wordsworth om attityden att stärka eller förtäta nuet genom att erfara det som
ett minne, erfara det från framtiden som ett ögonblick i det förflutna. Den som
genomför denna övning minns inte det förflutna utan sig själv som i det
förflutna föreställer sig framtiden; och det man ser eller väntar sig är inte
framtiden utan ens framtida jag som söker det ben som man begravt i det
förflutna. Aciman benämner detta ”arbitrage”, en term som han hämtar från
finansvärlden och som består i att köpa värden på en marknad för att sälja dem
på en annan, varvid man förutser förväntade vinster och konkretiserandet av
beslut, även om dessa vinster inte kommer att förverkligas utan förblir enbart
virtuella, men i själva verket har det han beskriver mycket att göra med hur
mekanismerna och tiden fungerar i en <i>saudade</i> som föregriper, spekulerar
och fantiserar om förväntningar, önskningar och uppenbarelser projicerade på
framtiden och även reversibla i fråga om tid och plats. Den som känner <i>saudades</i>
i nuet, återupplever sig existentiellt i ett förflutet där han föreställer sig
en framtid, och det som ”lever” i denna framtid är han själv i sökandet efter
att återvinna det förflutna.</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Men i dessa virtuella zoner
—eller områden som upplevs som sådana — är det bäst att inte teoretisera mer. I
denna <i>dossier</i> finns samlade tillräckligt många om än korta exempel som
löper från den enkla beskrivande och psykologiska analysen till konstruktionen
av en inramande och grundläggande teoretisk arkitektur, stundom svag för att
inte säga överspänd, som i fallet Pascoaes. Vad gäller den litterära
användningen av begreppet <i>saudade</i> föredrar jag att ge ett personligt
exempel som är mer existentiellt förbundet med känslorna, med vardagens
känsloliv och dess brister. I en roman som jag arbetar på, och vars avslutning
jag skjuter framför mig, kanske därför att jag känner …<i>saudades</i> efter
ett lyckligt slut, utarbetar en av huvudpersonerna vid ett tillfälle en katalog
över de <i>saudades</i> han känner gentemot en kvinna, för att både han och hon
alltid ska kunna placera sig med utgångspunkt från dem och röras av en övning i
vilken de när som helst kan sammanfatta sig. Dessa <i>saudades</i> är inte
mindre än sju till antalet, även om det ska erkännas att min figur särskiljer
några av dem utan att bekymra sig nämnvärt om precisionen men däremot om
intensiteten:</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Den första <i>saudade</i>
är längtan efter ett intensivt men stilla välbefinnande, en känsla som
översvämmar kropp och själ och får dem att känna att allt är på sin plats, att
allt är bra här och nu och i förhållandet mellan de två, att allt är musik och
ljus, att harmonin finns i en inre förståelse som kommer av en ständig spänning
av ömhet, intelligens, sensibilitet och åtrå.</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Den andra <i>saudade</i>
är längtan att få se och höra på nära håll, att vara sida vid sida, att ha ögon
som utbyter blickar, ansikten som ses, betagna skratt, ord som sägs eller är
som om de blivit sagda, gester som görs eller bara antyds, och känna att detta
är naturligt och avsiktligt i de budskap som lämnas genom vart och ett av dessa
medel, liksom man har den naturliga förmågan att gissa och tyda allt man
verkligen vill säga.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Den tredje <i>saudade</i>
är den som är bunden till de viktigaste stunderna i livet, resor och landskap,
människor man lär känna, saker som berättas, förtroenden som med ens blivit
nödvändiga, drömmar och föraningar, uttryck som överraskar, ljuseffekter,
blommor, ljud från land och hav, musikstycken som så många gånger hörts om
natten, färger och smaker, känslor i vilka det inre och det yttre förenas på
ett unikt sätt och delas så som man inte kan tro att det kan ha hänt någon
annan och där det som redan hänt förblir närvarande och alltmer intensivt och
aktivt.</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> Den
fjärde <i>saudade </i>är beröringens: händer som trycker varandra och stryker
över huden, smekningar som vågar sig fram, munnar som möts, sensationer som man
kan utantill och vill ha outtömliga, kroppar på randen till att explora av
iver, så mycken hunger och törst, frihet och blygsel, otålighet och skygghet,
återhållsamhet och löfte, allt i färd att förnyas och bli gränslöst i varje
ögonblick, uppfyllt av en ljuvlighet som inga ord förmår beskriva.</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Den femte <i>saudade</i>
är det praktiska vardagslivets, idéer och projekt, försök och förvissningar,
saker som har betydelse, vikt och mått, tjocklek, rytm, konkret existens,
reella verkningar, saker som skapas därför att båda ror åt samma håll och är
medvetna om detta, saker som är ömsesidigt föranledda och fullkomnade,
kombinationer av risktagande och sunt förnuft som man känner ger resultat tack
vare ens bemödanden och en glädje över det allvar med vilka de sätts i verket.</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 21.3pt;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Den sjätte <i>saudade</i>
är den som gör att den ene alltid talar med och är en del av den andra, andas
och existerar i henne, åder mot åder, fiber mot fiber, vävnad mot vävnad,
muskel mot muskel, att ständigt visa henne sin kärlek på de mest varierande
sätt och apropå de mest skilda situationer, med effekter av ljus och skugga,
lidelse och yra, oro och glädje, utan att någonsin vilja eller kunna skilja
denna kärlek från det egna livet eller förmå vara lycklig på annat sätt.</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"><br />
<br />
<br />
</span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Den sjunde <i>saudade</i>
är den överflödande blandningen av alla de föregående och skapar en dimension i
vilken var och en av dem leder till och återvinner alla de andra, som om man
tittade i ett kaleidoskop, eller som om man befann sig inne i det och vore en
aktiv del av detta universum av samverkande reflexer, av ljusglimtar,
spegelspel, färgrika former stadda i ständig förvandling, förtrollande spiraler
som ändå är oföränderligt förankrade i tingens hjärta och det egna: det är en <i>saudade</i>
som fungerar som en sorts markör i tiden, den glider bakåt och framåt, virvlar
åt alla håll, återupplever de föregående, uppfinner de kommande, flätar samman
dem med varandra, klamrar sig fast vid förhoppningar, skräms av tillfälligheter
och lider, lider, lider av blotta tanken på att befinna sig på dagars avstånd
från den älskade, eller timmars, eller att aldrig mer kunna mötas. </span><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><i><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Palatino Linotype"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;">Översättning: Hans Berggren,
2005.</span></i><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-font-kerning: 0pt; mso-ligatures: none;"></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Palatino Linotype",serif; font-size: 18pt; line-height: 150%;"> </span></p>
<style>@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Palatino Linotype";
panose-1:2 4 5 2 5 5 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870265 1073741843 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Aptos;
panose-1:2 11 0 4 2 2 2 2 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:swiss;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:536871559 3 0 0 415 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Aptos",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Aptos;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Aptos;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Aptos;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-font-kerning:1.0pt;
mso-ligatures:standardcontextual;
mso-fareast-language:EN-US;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-ascii-font-family:Aptos;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Aptos;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Aptos;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style><p><style>@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Palatino Linotype";
panose-1:2 4 5 2 5 5 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870265 1073741843 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Aptos;
panose-1:2 11 0 4 2 2 2 2 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:swiss;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:536871559 3 0 0 415 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Aptos",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Aptos;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Aptos;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Aptos;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-font-kerning:1.0pt;
mso-ligatures:standardcontextual;
mso-fareast-language:EN-US;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-ascii-font-family:Aptos;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Aptos;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Aptos;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-45532834719744681692024-02-27T00:00:00.017+01:002024-02-27T00:00:00.141+01:00När man tvekar mitt i beslutsamheten<p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS67zFsniz9mXxV9R0yr5L5lkcQPm9QewQS8Ypo8Oiv6cX3xoESAHZgkWxPsy4sKeW4IUhMAjDu2MnZtS9w-W9MXbHNBlVI7CuhTR2xvOQnJGqnSGdJ9NbFH9H_BnN9ZIvhjc3rhPUdGuUU7eVRx95Cn_cshuwTcI_n8FbILti24Sd7XIY_tajTFr-TbSV/s271/images.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="186" data-original-width="271" height="439" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS67zFsniz9mXxV9R0yr5L5lkcQPm9QewQS8Ypo8Oiv6cX3xoESAHZgkWxPsy4sKeW4IUhMAjDu2MnZtS9w-W9MXbHNBlVI7CuhTR2xvOQnJGqnSGdJ9NbFH9H_BnN9ZIvhjc3rhPUdGuUU7eVRx95Cn_cshuwTcI_n8FbILti24Sd7XIY_tajTFr-TbSV/w640-h439/images.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Miguel Torga, portugisisk poet och läkare (1907-1995)<br /></td></tr></tbody></table> </p><p><span style="font-size: x-large;">Jag genomgår min värsta livskris sedan 1991.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">Den går mycket djupare än vad det yttre kan visa. Min beslutsamhet består i ett bestämt nej till att låta mig avvisas från mitt hem sedan 21 år.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">Men min tvekan kommer sig av att vi är två människor som ser olika på ekonomiskt/praktiska/existentiella livshändelser.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">Allt jag förlorat i mitt liv hade räckt. Jag vill inte också förlora mitt hem, med allt vad det innebär.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">När grävskoporna kommer för att riva? Då ställs jag inför en ny utmaning (så heter det ju på nysvenska). Jag är varken en syltrygg eller en nysvensk. Jag är en skåning som vet vad min förfäder gått igenom. Det får räcka tills vidare.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">Önskar att jag vore en Miguel Torga. </span><br /></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-50371193178087831502024-02-26T00:00:00.001+01:002024-02-26T00:00:00.143+01:00Förtrollningen vid Tejo<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLdA3fyHn9abfoXQc3taNkji-r-fS3Y7wBMWOF46yY9uQvp0-7hnd77Qwv3k92caJl9OurecuGKCrAvfWkxQ66HcRcTv-c5YUYqlo8_BgciZ4CWcGTMkQ-bQ8sTnPM06Lx9qSGvZlNcd7IFLXlFOml_vUlHIzq3ixnsJeyoQ94HT1c62U8HqqqdWfKu4Gy/s640/EPSON001%204.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="409" data-original-width="640" height="410" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLdA3fyHn9abfoXQc3taNkji-r-fS3Y7wBMWOF46yY9uQvp0-7hnd77Qwv3k92caJl9OurecuGKCrAvfWkxQ66HcRcTv-c5YUYqlo8_BgciZ4CWcGTMkQ-bQ8sTnPM06Lx9qSGvZlNcd7IFLXlFOml_vUlHIzq3ixnsJeyoQ94HT1c62U8HqqqdWfKu4Gy/w640-h410/EPSON001%204.JPG" width="640" /></a></div> <p></p><p><span style="font-size: x-large;">Förtrollningen vid Tejo ägde rum i slutet av april 1983. Efter den var jag en annan människa.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">Det handlade om mentalitet. Lissabon var ännu en ganska melankolisk stad, fado-kvarteren gjorde sitt till, och vi kunde sitta länge och väl vid borden, både på den här sidan Tejo, och i Casilhas där flodbåtarna lade till. Fast där var det fler verkstäder och industrier än restauranger och människorna tycktes på väg bort någonstans. Och så luktade det fiskrens överallt.<br /></span></p><p><span style="font-size: x-large;">Jag tog de här bilderna hade aldrig anat vilken betydelse de skulle få för mig.</span><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmNtSG1WKayVbv1oVL3GCEtntEDKF3_NoVj5OYovJRAghzKZfYAC20Hl4GFm645ilCGWcOmSe-vRiMi6PvcaoNhEeF7BryAtiV3BHEkr4t8OBd_TRiI-Xm2TcyTYFSZto-WF8KTa-k9wv5MpLmc-rLIsPr6wCKtT4Y_ahcpEde_0fYlGs8IzL_cRVvxKR6/s640/EPSON001%205.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="431" data-original-width="640" height="432" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmNtSG1WKayVbv1oVL3GCEtntEDKF3_NoVj5OYovJRAghzKZfYAC20Hl4GFm645ilCGWcOmSe-vRiMi6PvcaoNhEeF7BryAtiV3BHEkr4t8OBd_TRiI-Xm2TcyTYFSZto-WF8KTa-k9wv5MpLmc-rLIsPr6wCKtT4Y_ahcpEde_0fYlGs8IzL_cRVvxKR6/w640-h432/EPSON001%205.JPG" width="640" /></a></div><br /><p><br /></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-41739783618819921312024-02-25T11:11:00.002+01:002024-02-25T11:11:20.193+01:00<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuT14ODyl-sTy3I0Kwwgif7K2nIjH_ePVlnnzpKeMy6VTiU18LlYe6iMLFLqVmYV0_MF1xx9YqvsVKKlZYBubr3F7dWzB08Zan5QNL-Fe7b0cHbj16wsn8PtKZi4wDggA0j-NTjgRHh2EuWMTE_vBGsry5DxFSLCZdyb_g8JbozCj077QVA_EW9001C9Ac/s720/347398415_10231444649205704_1344601261454337803_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="528" data-original-width="720" height="470" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuT14ODyl-sTy3I0Kwwgif7K2nIjH_ePVlnnzpKeMy6VTiU18LlYe6iMLFLqVmYV0_MF1xx9YqvsVKKlZYBubr3F7dWzB08Zan5QNL-Fe7b0cHbj16wsn8PtKZi4wDggA0j-NTjgRHh2EuWMTE_vBGsry5DxFSLCZdyb_g8JbozCj077QVA_EW9001C9Ac/w640-h470/347398415_10231444649205704_1344601261454337803_n.jpg" width="640" /></a></div><br /> <p></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-38700904357602339372024-02-25T07:17:00.005+01:002024-02-25T07:17:39.038+01:00“Så fort jag började dricka blev jag alkoholist. Jag drack omedelbart som en alkoholist."<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNrENpUrx5Rk_iiONaPwYRCXoHZKUzDIb6-2zG3n20XL9JjeCacdqwFsakshbLNB7J0ig0B-jMfqgm_f7LyTh7L-dY264UbAKxT87EvjoI3OVIyjPjQmutO6_Vc5D8ANn5dDZA64JgF1mINFMLPUV6d1Ra-YBgG7GjNBTrwHsPC6oJ221oi8oB8swpkEV7/s640/SCAN0658.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="539" data-original-width="640" height="540" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNrENpUrx5Rk_iiONaPwYRCXoHZKUzDIb6-2zG3n20XL9JjeCacdqwFsakshbLNB7J0ig0B-jMfqgm_f7LyTh7L-dY264UbAKxT87EvjoI3OVIyjPjQmutO6_Vc5D8ANn5dDZA64JgF1mINFMLPUV6d1Ra-YBgG7GjNBTrwHsPC6oJ221oi8oB8swpkEV7/w640-h540/SCAN0658.JPG" width="640" /></a></div> <p></p><p><span style="font-family: "palatino linotype", serif; font-size: 16pt; line-height: 32px;">Marguerite Duras visste vad hon talade om när ämnet var alkohol. I <i>Vardagens ting</i> (Interculture, översättning av Katarina Frostenson) samtalar hon sig fram till en text, tillsammans med Jérôme Beaujour.<br /><br />“Jag
har levt ensam med alkoholen hela somrar” inleder hon det avsnittet
med. Och berättar att alkoholen “får ensamheten att ljuda och till slut
gör den så att man föredrar den framför allt annat.” Hon drack så mycket
att hon runt 51 års ålder fick skrumplever. Så levde hon vit i tio år.
För att kunna sluta röka var hon tvingad att gå tillbaka till alkoholen.
“Så fort jag började dricka blev jag alkoholist. Jag drack omedelbart
som en alkoholist. Jag gick om alla andra. Jag började dricka på
kvällen, sedan drack jag mitt på dagen, sedan på morgonen, och sedan
började jag dricka på natten. En gång per natt och sedan varannan
timma.”<br /><br />Hon berättar varför hon aldrig provat på andra droger
(bortsett från Aspirin) och menar att alkoholmissbrukarna, också
“rännstensalkisen“, är intellektuella människor. “Alkoholen får en att
tala” säger hon. “Det är andligheten driven till logikens vanvett, det
är förnuftet drivet till vansinnets gräns som försöker förstå meningen
med detta samhälle, meningen med detta Orättvisans Rike - och som alltid
slutar med samma förtvivlan. Ett fyllo kan vara vulgärt, men är sällan
oanständigt.”<br /><br />Men det är ingen tröst hon finner i alkoholen.
Däremot menar hon att alkoholen “har uppfunnits för att uthärda
universums tomhet”.<br /><br />Alkoholens frestelse är det farligaste som
finns för en alkoholist. Redan bilden av en flaska vin kan återuppväcka
drickandet. Duras säger att hon börjar en ny drickande period av ett
enda glas vin. Och hon vet vilken drivkraften är: “Dö på något sätt,
varje dag…”</span></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-86150427475194839182024-02-25T00:00:00.002+01:002024-02-25T00:00:00.136+01:00När ord inte behövs<p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCmuZ0HeeeYJKu69q3J6Kbc_dx9ThiSQHVeosbIp2RUFZ2GikOUaRHEy5eoU8vqGjKS2c6kKB6GoFcVkbrQX_xievGOdNpEjs-Loh4TpXNxodp2o-nW6_F-hPQrluOXGfddcBxDVzFg-1WR4idmRY7sEe5qUc7YWAbQHALMf6wRdz_wJHLtCKpvQrTH4gz/s960/428610335_965253288507207_7915927429896616391_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="960" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCmuZ0HeeeYJKu69q3J6Kbc_dx9ThiSQHVeosbIp2RUFZ2GikOUaRHEy5eoU8vqGjKS2c6kKB6GoFcVkbrQX_xievGOdNpEjs-Loh4TpXNxodp2o-nW6_F-hPQrluOXGfddcBxDVzFg-1WR4idmRY7sEe5qUc7YWAbQHALMf6wRdz_wJHLtCKpvQrTH4gz/w640-h640/428610335_965253288507207_7915927429896616391_n.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://www.hoffsten.com/">https://www.hoffsten.com/</a></td></tr></tbody></table><br /> </p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2541181054221121712.post-7591684698063912522024-02-24T00:00:00.010+01:002024-02-24T00:00:00.139+01:00Bifanas på skånska<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqlWhuR2BB8JafZNcO3_0rQPGLmtL5LXrzKM62hJsrg-KCLNhclwKwhHSPtp6G9x4v7hXVW0BBPcuQVtPavKn2cl3zNHD2tmB9PsavfMCK1Lzko0wvga-zagLcp9OOP-p3hpBqN4rKMCoOwz4uG4rc379l5Ahw9bt5lginEzgIKE2BuLiO_zcq7A54TnmU/s617/bifanas-pao.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="370" data-original-width="617" height="384" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqlWhuR2BB8JafZNcO3_0rQPGLmtL5LXrzKM62hJsrg-KCLNhclwKwhHSPtp6G9x4v7hXVW0BBPcuQVtPavKn2cl3zNHD2tmB9PsavfMCK1Lzko0wvga-zagLcp9OOP-p3hpBqN4rKMCoOwz4uG4rc379l5Ahw9bt5lginEzgIKE2BuLiO_zcq7A54TnmU/w640-h384/bifanas-pao.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bifanas, genrebild</td></tr></tbody></table><span style="font-size: x-large;"> </span><p></p><p><span style="font-size: x-large;">Idag serverar min nästa äldsta dotter Bifanas, när gästerna kommer för att fira hennes 43-årsdag.</span></p><p><span style="font-size: x-large;">Det blev ett rejält långt telefonsamtal där jag fick friska upp hennes minne med receptdetaljer. Men en viktigt sak har jag lärt mig under åren: det finns inte två serveringar i Lissabon som gör sina bifanas på exakt samma sätt. </span></p><p><span style="font-size: x-large;">Men grunden är viktig: marinaden, den gärna heta som köttskivorna helst ska ligga i över natten. Resten är en smaksak. Men idag är nätet fullt av fina recept på denna enkla klassiker! <a href="https://www.google.com/search?q=bifanas+recept&client=firefox-b-d&sca_esv=9b92f6e0a86a4776&ei=kY_YZZKAM7nLwPAPwsymkAU&udm=&oq=bifanas&gs_lp=Egxnd3Mtd2l6LXNlcnAiB2JpZmFuYXMqAggCMgUQLhiABDIFEAAYgAQyBRAAGIAEMgUQABiABDIFEAAYgAQyCxAuGIAEGMcBGK8BMgUQABiABDILEC4YrwEYxwEYgAQyBRAAGIAEMgUQABiABEioJFCuCliuCnABeAKQAQCYAY4BoAGJAqoBAzAuMrgBAcgBAPgBAcICBBAAGEfCAhQQLhiABBiXBRjcBBjeBBjfBNgBAYgGAZAGCLoGBggBEAEYFA&sclient=gws-wiz-serp">Prova dessa</a>! </span></p><p><span style="font-size: x-large;">Själv äter jag ännu hellre<a href="https://www.tasteatlas.com/prego"> Prego, Spiken</a> kallad, som är samma maträtt fast med nötkött. </span></p><p><span style="font-size: x-large;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCr3_VWOhuUFkJhLi_JluXXxGpBNoveEhCq5OF5-X_JQKM7Jf603w6senSYbyG0caweni50CkYkoGOPqWaAHoaDqNnVRYy1mZi0zh73OHdqpVP1lTpW8_P77h2MYaCIQ7WxAApqbe5iqdUMjAaOCmLYKcCcnO719Jvj5Rx459BQyPlqV0xAUn8d2N5xXag/s1920/prego.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1397" data-original-width="1920" height="466" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCr3_VWOhuUFkJhLi_JluXXxGpBNoveEhCq5OF5-X_JQKM7Jf603w6senSYbyG0caweni50CkYkoGOPqWaAHoaDqNnVRYy1mZi0zh73OHdqpVP1lTpW8_P77h2MYaCIQ7WxAApqbe5iqdUMjAaOCmLYKcCcnO719Jvj5Rx459BQyPlqV0xAUn8d2N5xXag/w640-h466/prego.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Prego genrebild<br /></td></tr></tbody></table><br /> </span><br /></p>Inre exilhttp://www.blogger.com/profile/06915212859675783722noreply@blogger.com0