onsdag 20 september 2017

Europeisk kakofoni och skånsk totaltystnad

Foto: Astrid Nydahl
Nej, jag orkar inte säga något idag. Det får bli andras röster. Först Pascal Bruckner: 
Once the equivalence between Judeophobia and Islamophobia is established, the next step is to put in place the principle of elimination—a subtle but effective process of symbolic expropriation. It is our turn, say the Islamic fundamentalists. In this way, Islam is able to present itself as the creditor of humanity as a whole: we are in its debt because of the wrongs inflicted since the Crusades, the wound of colonization, and the occupation of Palestine by the Zionists—and finally because of the bad image from which the religion of the Prophet suffers. How should we react to this semantic racket? By affirming that we must not misunderstand our debts. Europe has an obligation where Judaism is concerned, since it has been part of Europe’s history from its origins. Islam is part of the contemporary French and European landscape, yes, and thus has the right to our sympathy, to freedom of worship, to police protection, to appropriate places for prayer, and to respect. But it must in turn respect republican and secular rules, not claim an extraterritorial status with special rights, such as exemption from swimming and gymnastics for girls, prayer places within businesses, separate instruction, and various favors and privileges in hospitals. Believers must be protected, but so must unbelievers, apostates, and skeptics. I proposed as early as 2006 the creation of a vast support system for dissidents from Islam, just as we helped Soviet dissidents. We must advocate freedom of doctrinal criticism, too, just as we do for Christianity, Judaism, and Buddhism. The point is not to make Europe Islamic but to make Islam European, so that it is one religion among others and might, someday, help spread tolerance and a renewal of critical thought to the rest of the umma. This conception of a secular society that encompasses a large Muslim community—5 to 6 million individuals—distinguishes France from the Anglo-Saxon world, which tends to believe that it can protect itself from Islamist terrorist attacks through respect for cultural differences and noninterference in the internal affairs of communities. Yet this principle of noninterference didn’t prevent the terror attack in London that killed five in March 2017 or the Manchester massacre of May 2017 that killed 22. And British cities such as Bradford (where hundreds of copies of Rushdie’s Satanic Verses were burned in 1989, just as the Nazis burned “degenerate” books in Nuremberg in 1933) and Birmingham, ever more dominated by Muslim fundamentalists, have transformed into little emirates, stifling to friends of freedom. As for the United States, despite President Obama’s outreach to Islam in Cairo in 2009, the Muslim world still detests it, whatever it does, owing to the simple fact of its existence.

Foto: Astrid Nydahl

Sedan en mer än välkänd svensk professor på vänsterkanten som jag för en ovanlig gångs skull håller med:
På två år har Nordiska motståndsrörelsen (NMR) genomfört tre större demonstrationer. De har varit ”extremt lyckade” och ”samlat alltfler anhängare”, enligt NMR. Hur många tiotusentals polistimmar har slukats för att säkerställa en sådan framgång?
 Den fjärde demonstrationen, större än någonsin, planeras inom kort i Göteborg. Göteborgs polischef Erik Nord anstränger sig för att förklara att svensk demokrati står och faller med att denna demonstration får genomföras. Det är tondövt, inkompetent, barnsligt och farligt. Tondövt, därför att han inte tycks förstå att polisen är på väg att förlora sitt förtroende hos miljontals svenskar, särskilt i mångkulturella och segregerade miljöer där den bäst skulle behöva det. Inkompetent, därför att han inte begriper att demokratin, om den ska stå kvar, måste ha en poliskår som kan säkra demonstrationsfriheten och samtidigt förhindra rasism och hatbrott. Barnsligt, därför att han snarstucket och auktoritärt avvisar berättigad kritik med att kritikerna i hans ögon inte förstått ”rättsläget”.

Foto: Astrid Nydahl

Slutligen några röster om händelseutvecklingen i Burma, först Hans Rustad från Norge:
Suu Kyi beklaget «overdreven internasjonal oppmerksomhet om krisen vest i landet.»Hun sa hun er lei seg for at utenlandske diplomater i Myanmar har ønsket å fokusere på «en så liten del av våre problemer», og inviterte samtidig ambassadørene til å besøke landsbyer der folk ikke har flyktet. Slik vil de selv kunne se hvorfor folk «ikke går i strupen på hverandre» på disse stedene, ifølge fredsprisvinneren.(NTB) Hva kan denne «overdrevne» interessen komme av? Det vet nok Suu Kyi en del om med sin internasjonale bakgrunn. Vesten har et stort behov for å forstå og forsvare muslimer. Det er en merkelig psykologisk reaksjon: Radikale muslimer angriper Vesten. Vestlige ledere har et behov for å holde fast ved at islam betyr fred og ikke truer Vesten. Hvis de finner tilfeller der muslimer er ofre, og ikke overgripere, kan det styrke dem i deres tro på verdien av egen godhet. Hvis muslimer er ofre viser det at de ikke bare er overgripere.Derfor fyller historien om rohingyaene en viktig rolle i psyken til vestlige ledere.
Sist i dag citerar jag ur en alldeles vanlig telegrambunt:
Suu Kyis tal om att hjälpa rohingyer att komma tillbaka till Burma och ge dem flyktingstatus är ”tomma ord” enligt Martin Gemzell, Asienprogramchef på människorättsgruppen Civil Rights Defenders.Suu Kyi hänvisar till ett avtal från 1993 med Bangladesh som slår fast att alla rohingyer som kan bevisa att de kommer från Burma ska få återvända, men det är inte mycket värt enligt Gemzell.– Problemet är ju att sedan 1982 har rohingyerna förnekats alla möjligheter att få identifikationsdokument. Så det är egentligen en rätt så värdelös garanti, säger Gemzell till TT.I talet säger hon vidare att det inte skett några ”väpnade sammandrabbningar eller röjningsoperationer” sedan den 5 september, något som Gemzell betecknar som en ”uppenbar lögn”.
– Det är en uppenbar lögn, och frågan är varför hon sprider uppenbara lögner. Sedan är det ju ingen som släpps in i Rakhinestaten, så man kan inte med hundra procents säkerhet säga vem som har utfört våldet. Men det är helt uppenbart att våldsamheterna fortsatt efter den 5 september.
Även Amnesty riktade hård kritik mot Burma efter Aung San Suu Kyis tal, enligt The Independent.
– Suu Kyi demonstrerade i dag att hon och hennes regering fortfarande stoppar huvudet i sanden angående det fruktansvärda som pågår i Rakhine. Tidvis var hennes tal en blandning av osanningar och beskyllningar mot offren, sade James Gomez, Amnesty Internationals regionchef för Sydöstasien. 
Enligt Gomez finns det överväldigande bevis på att säkerhetsstyrkor är inblandade i systematisk etnisk rensning.
– Även om det var positivt att höra Aung San Suu Kyi fördöma brott mot mänskliga rättigheter är hon fortfarande tyst om vilken roll säkerhetsstyrkorna spelat i detta, fortsätter han.Att Suu Kyi inte kritiserar militärens roll i övergrepp mot civila är något som hon får kritik för även från annat håll.


tisdag 19 september 2017

Viktor Orbán talar "kristet". Den grundläggande frågan, av vilken annat avgörande beror

En gammal ungersk grund att bygga på?
Lyssna nu till detta tal och ställ er själva och era vänner den enda verkligt grundläggande frågan: Är det ett kristet Europa vi vill ha, bevara eller återskapa? 

Jag har redan mitt svar, det vet ni som följer mig. 

Det svaret lyder kort och gott: Nej, det är det inte, utan rakt tvärtom ett sekulariserat Europa, ett Europa där religioner varken har makt eller inflytande. Orbán talar. Vi ställer grundfrågan. Bara om vi förmår ställa den kan vi formulera en framtid.

Hur sedan förhålla sig till följdfrågan om folkvandringen från Afrika, Mellanöstern och Asien? Den är mycket viktig. Men den beror ytterst av svaret på den grundläggande frågan. 





Massa eller människa, kollektiv eller individ. Information om min nästa bok

Foto: Astrid Nydahl
Senare i höst ger jag ut en ny bok.

Den ska heta Ett huvud är mer än fyra hundra struphuvuden och ha underrubriken Anteckningar och dagböcker från Östersjökusten.


Valeriu Marcu (1899-1942)
Man kan förstås tycka att det är en konstig titel på en bok. Men det är det inte. Titeln är hämtad från den rumänske författaren Valeriu Marcu 1929. Han levde mellan 1899 och 1942. Judisk man på flykt genom Europa och de sista åren bosatt i New York, han stod Ernst Jünger nära under sina år i Berlin och var hans brevvän livet ut. Marcu skrev också en biografi över Lenin, Il Dramma del Dittatore Bolcevico. Med tanke på biografins titel är det inte svårt att förstå vilken infallsvinkel han hade.


Elias Canetti (1905-1994)
Nå, allt detta om min nya boks titel, Ett huvud är mer än fyra hundra struphuvuden. Poängen med dessa ord är enkel: en enda människa, en enda individ, och hennes tankar, betyder mer än fyra hundra människor som står och skriker i en massa. Demonstrationsmassan. Våldsmassan. De totalitära ismernas massa. De representerar "bara" en farlig idé, vilken de ofta är redo att gå i döden för. Elias Canetti var en av de stora som skrev om ämnet, bland annat i sin bok Massa och makt, som finns med bland ämnena jag skriver om.


Massa och makt. Foto: Thomas Nydahl

Kollektivismen är farligare än individualismen. Alltid. Den enskilda människan kan fortfarande hävda sitt oberoende och sin frihet. Det är den människan jag själv vill vara och texterna i den nya boken reflekterar väl denna hållning. Mot kollektivt hysteri, maktutövning och förtryck. För den enskilda människans rätt att tänka, skriva och handla utifrån en övertygelse och en moralisk-politisk inre kompass.


Bokens omslag
av Astrid Nydahl
Man kan säga att den nya boken ansluter till en hel svit tidigare utgivna, med titlar som Inre frihet, Solitär i nyspråkets tid, Långsamhetens nej, Kulturen vid stupet under det senaste årtiondet. 

Boken går nu att förboka och förbetala. Det innebär som tidigare ett lägre pris: 225 kronor inklusive frakt.

Om man köper boken när den levererats från tryckeriet senare i höst kommer priset att var högre: 275 kronor inklusive frakt.

Beställer gör man med ett enkelt mail till thomas.nydahl@gmail.com

Ur bokens reklamtext citerar jag:
Ni som läst mina tidigare böcker kommer att känna igen er. Det är förstås en bok där högt och lågt ryms på samma villkor. Det handlar om politik, kultur, historia och vardagar vid Östersjö-kusten. På samma sätt penetrerar jag frågor som har att göra med välfärd, invandring, islamism, vänster- och högerextremism, de totalitära ideologierna på politikens och religionens område, viktig litteratur från skönlitteraturens pärlor till facklitteraturens brännande ämnen.

Välkomna med beställningar! 

Teknisk information:

Boken trycks på bästa papper med ett vackert, läsvänligt typsnitt. 
Den är linnetrådsbunden för långtidsbruk, inga sidor lossnar eller ramlar ut.
Omslaget trycks i fyrfärg med matt lack.

Korrekturet når mig i månadsskiftet september-oktober.
Inköp av vadderade bokkuvert och porton sker kommande veckor. Därefter namnetikettering av kuverten.
Garanterad leverans till beställare före jul.

Bokens förord går att läsa redan nu, klicka här.

Har du fler frågor så bara hör av dig.