Hédi Fried skriver i DN idag:
Vi brukar ställa chanukian i fönstret. Under de sekler som har gått har mången jude fått sitt fönster inslaget och sitt hus vandaliserat på grund detta speciella ljus i fönstret. Ska vi vara rädda för samma sak i dag, i det upplysta Sverige? Risken finns. Men jag ställer ut mitt ljus i dag. Och tre i morgon, och fyra i övermorgon. Om du som läser detta, är den vän som jag tror att du är, ställer du också ut din chanukia. Du tänder också ett ljus i kväll och fortsätter i åtta dagar som en markering att Sverige inte tillåter skändning av sina egna medborgare. Sverige accepterar inte judehat.
 |
| Den är tänd i mitt fönster i Kristianstad. |
Jag har sedan 1992 alltid min i fönstret. Här är den, tänd med alla ljusen lite för tidigt. När jag då för 25 år sedan köpte den fanns den som elektrisk variant, jag valde den för att slippa risken att katten som då levde skulle välta den. Skulle någon slå sönder min fönsterruta av detta skäl skulle jag insistera. Men jag förstår Hédi Frieds rädsla, hon har varit med om riktigt fasansfulla saker. Med dagens våldsamma islamister i Sverige vet vi inte vad som kan hända. Den senaste veckan har givit oss exempel från såväl Göteborg som Malmö.
Om den judiska högtiden Chanuka kan man läsa mer här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar