fredag 22 december 2017

Intellektuella eller bara dvärgar på jättars skuldror

Foto: Astrid Nydahl

Vi är dvärgar som står på jättars skuldror. Det gäller oss alla, både män och kvinnor. Vi är dvärgar som står på jättars skuldror. 
(Sara Danius vid Svenska Akademiens Högtidssammankomst den 20 december 2017)

Jag har tuggat de där orden ett antal gånger. Först blir jag tagen av allvaret i dem. Det är klart att vi, i alla avseenden, är dvärgar i förhållande till det förflutnas intellektuella, nickar nog de flesta instämmande. Är det verkligen klart?

Tillåt mig tvivla. Varje epok i vårt upplysta västerland har haft sina despoter och därmed också sina lismande medlöpare. Svenska Akademien är väl på sitt sätt också ett exempel på medlöperi. Ingen kan på allvar hävda att vi har att göra med fria intellektuella. Det har vi lika lite som man hade med de despotiers intellektuella vi känner från 1900-talets blodiga instämmanden och hummanden. Tänk Heidegger! Och vidga tanken till att omfatta hela Europa och de olika totalitära lärorna. 

Vilka är då jättarna i sammanhanget? Jag inbillar mig att man här uteslutande syftar på de kvinnor som var föregångare – rösträttsaktivister lika mycket som innehavare av viktiga ämbeten. Akademien är ett utmärkt exempel på en institution där stadgarnas ”herrar” numera också omfattar livs levande kvinnor!

Vi befinner oss i en epok av nedgång och civilisatoriskt förfall. I den meningen är vi dvärgar, ty inget annat än hummanden tycks vi kunna erbjuda som motvikt. Det räcker inte långt inför de olika grupperingarnas fascister eller de i jihadismens fanor draperade islamisterna. Dvärgskapet kan vi kanske bära, men inga kommande generationer lär uttrycka någon tacksamhet.


1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

Tänk positivt, exempelvis så här: "Läget är dåligt, det finns alltså förbättringspotential!"