Jag hade kommit till Tollarp - från redan då hemska Malmö - som en oskuld när jag blev ombedd att styra ett större projekt under Liv i Sveriges paraply. Det var Göran Palm som ansvarade, vem skulle ha tackat nej?
Ung var jag, men när det gällde det skrivna ordet var jag också orädd. Jag fick samarbeta med en gymnasieklass i Bromölla och en femteklass i Ängelholm. Det färdiga boken, som samlade projektet, döpte vi till Elvaårslandet.
Min son Mikael, elva år ung vid tillfället, fick göra omslaget.
