Idag skulle vår älskade Tobbe ha fyllt 40 år. Det är så ofattbart länge sedan han togs ifrån oss, i en ålder av endast 28 år.
Tobias var mitt yngsta barn. Före honom kom Mikael, nu 53, och sedan hans fyra systrar. Alla sex hade Birgitta som mamma och mig som pappa.
Tobias var Tobbe för alla, inte minst där han arbetade som parkarbetare, skötte det lilla samhällets alla grönområden samt skolornas och daghemmens. Barnen älskade honom. Han blev överfallen varje gång han rullade in med traktorn.
Tobbe hade börjat på parkförvaltningen i en specialtjänst på grund av sin sjukdom, men skötte den så väl och blev så omtyckt att den omvandlades till ett fast arbete. Det var hans stora triumf.
Astrid betydde väldigt mycket för honom. Han var med oss i England vid ett par tillfällen, såväl i London som Birmingham och Dudley i Black Country.
Tobias fick tinninglobs-epilepsi som vuxen. Trots två stora operationer av hjärnan, vilka gjordes på sjukhuset i Lund, kunde anfallen inte tyglas. De tog istället hans liv.
Nog tänker vi alla särskilt mycket på honom idag och undrar vad han hade gjort numera, yrkesmässigt och annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar