Rapport från kräftsäsongen heter Richard Swartz senaste och förmodligen sista bok. Jag köpte den av det enkla skälet att jag tycker mycket om det han skriver, och inte minst för att boken ansluter till Ostron i Prag, 2022, och Loppmarknad 2023.
Men någon recension skriver jag inte. Hur kan kan recensera en svårt sjuk författare som ganska nyligen förlorade sin hustru? Det kan – och bör – man inte göra.
Hans hustru Slavenka Drakulic föddes i Rijeka 1949, och avled i Sovinjak i Istrien för bara en dryg månad sedan. Henne läste jag mig till kunskap hos, framför allt under de grymma och förgörande krigen i Bosnien och Kroatien.
Under många års läsning av de två författarna lärde jag mig att de hade sina hem i Wien, Stockholm och Istrien. Kanske också på fler platser. I författarskapen blev det mycket tydligt och bidrog till rikedomen.
Nu har jag läst Rapport från kräftsäsongen två gånger. Det blir säkert en tredje.
En dråplig liten sak vill jag gärna citera. Terapeuterna Lena och Lotta är på besök. De har förstås med sig ett formulär där den sjuke ska besvara ett antal frågor. ”Har du på senaste tid kunnat genomföra ett fysiskt samlag” frågar en av dem efter att ha undrat ”Upplever du att dina familjemedlemmar tar del av din sjukdom?”
Författaren konstaterar att det är sjukhuset som ”belamrar terapeuterna med detta pappersarbete”. Han har inte bara en dödlig cancer, utan har också drabbats av ett slaganfall. I det läget är man som patient ”tämligen otillräknelig” konstaterar Swartz. Hans svarta och mycket fina humor var jag bekant med, och det är här, när döden redan klivit in i familjen, som den är som skarpast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar