fredag 14 september 2012

Fredagar, fridagar. Lars Vilks talar från New York och jag funderar på vem man lierar sig med - och varför

Tosteberga hamn. Foto: AN
Jag träffade en av mina gamla bygrannar - han berättade att de sålt huset och flyttat till grannbyn. Jag måtte vara döv och blind för den närmaste omgivningen för jag har varken hört eller sett några flyttbestyr. Vi talade om åldrandet och krämporna och som vanligt bjöd han mig på lite berättelser från förr. Det är värdefullt att lära känna byn genom de äldre människorna, de som levde här när det var ett utpräglat jordbrukssamhälle. Deras berättelser tar aldrig slut. Varje gång får jag en ny liten pusselbit av byns historia och människorna som levde här.

Jag skulle ut och cykla i solen och så pratade vi om ovädret som förväntades under fredagen. Bra, sa han, då får den bli en vilodag.

***

Torsdag kväll såg jag Lars Vilks föreläsning för SION i New York. Den innehöll väl inga direkta överraskningar och vad man än tycker om hans närvaro där - jag har inget att invända, det är bra att han låter sitt work in progress fortgå -  kan man konstatera att han talade med sin egensinniga humor i behåll. Damerna och herrarna åt ur handen på honom. Hans ironier undgick ingen, trots att hans engelska är rätt så bedrövlig. Jag skrattade gott vid flera tillfällen och min beundran för Lars Vilks fick sig sannerligen inga stötar av föredraget.

En helt annan sak är det med Geller-gänget. De tycks på fullt allvar tro att president Obama är kommunist och därtill mannen bakom Muslimska Brödraskapets maktövertagande i arabvärlden. Geller själv uttrycker det så här:
"Egypt was an ally, a good solid ally before Obama overtly and covertly worked to overthrow him with the Muslim Brotherhood"
Är klimatet i USA sådant, eller är det bara vulgärrepublikanernas världsbild som återspeglas i denna mening? Den visar att hon är oförmögen att förstå vad som utlöste de omfattande protesterna i Egypten, som efter långa och vindlande turer ledde fram till att Mubarak avsattes. De rörelser som underifrån leder till radikala förändringar kan man inte bortse ifrån. Geller tror förmodligen att allt som sker enbart äger rum uppe i det blå, i Vita huset och andra regeringsbyggnader. Med en sådan syn på sociala och politiska förändringar blir man oförmögen att förstå de strömningar som utlöses av fattigdom, sociala och kulturella spänningar och inte minst - som i fallet Egypten - konsekvenserna av långvarig korruption och nepotism. Att just Muslimska brödraskapet så skickligt kunnat suga upp detta missnöje säger något viktigt om den rörelsen. Just därför ska den inte underskattas. Den växer både i omfattning och inflytande i hela den muslimska, arabiska världen.

Läs därför Per Gudmundsons artikel här. Den ger en komplexare och betydligt mer användbar analys av de senaste dagarnas händelser. Salam Karams debattartikel i Svenskan ger också en hel del att fundera på, till exempel om skillnaderna mellan olika islamistiska grupperingar i just Egypten.

Som den konspirationsteoretiker Geller är har hon också skapat en ny term för medierna, ni ser det här:
"The enemedia never informs the American people how Obama worked from early on in his presidency to bring the Muslim Brotherhood to power."
Skulle argumenten tryta kan man alltid slå ihop två ord och skapa ett nytt: enemedia. Jag tycker att det är signifikativt för hur Geller-gänget fungerar, och hur de hanterar språket. Geller är i första hand en propagandist. Kanske är hon rentav en bra sådan. Men jag betackar mig för den sortens anti-islamister. Om man vill bekämpa rörelser och ideologier som hotar friheten kan man inte göra sig till spegelbilder av dem. Man måste stå fri, både i fysisk mening och i idémässig.

En viktig fråga att ställa sig när det gäller de blodiga angreppen på amerikanska beskickningar de senaste dagarna, är huruvida dessa alls kan kopplas till en "kränkande film" eller om de tvärtom var planerade sedan länge för att äga rum just på elvaårsdagen av 11 september-attackerna?

Ändå säger jag tack till Lars Vilks, det var en flott och knackig föreläsning du gav och jag ser gärna om den om jag vill bli på gott humör.