Landsflyktig, ensam eller humorlös

Zenta Maurina 1897 - 1978

I Exilens tragik (1966) skriver Zenta Maurina:

"Att vara landsflyktig i Norden betyder landsflykt i högsta potens."

Jag funderar på vad hon egentligen menar med detta. I sitt eget hemland Lettland levde hon också i Norden. Som flykting i Sverige borde förutsättningarna för henne ha varit de bästa. Men det var de inte. Hon vantrivdes. Hon våndades. Exilen blev i alla betydelser också en ensamhetens tillvaro. Hon skrev:

"Den allmänt höga kulturnivån i Sverige har betingat en konformitet som träder i dagen även i det andliga (...) Lagom är ett svenskt ord som inte går att översätta, det betyder: inte för kallt, inte för varmt; inte för mycket och inte för litet, alltså just det rätta, en mittemellan temperatur (eller mängd)."

Och så en dräpande liten mening samma dag i sin dagbok:

"Utan humor måste svensken gå under i den långa mörka vintern."

Ja, jag sitter i den just nu. Denna mörka vinter. Snön yr sedan flera dagar och det blir allt svårare att ens ta sig ut. Smärtan tilltar i kylan. Besöket på kliniken ledde till dystra besked. Värdena är inte bra. Men jag lever inte i annan exil än den inre. Befriad från den svenska humorn. Och jag tänker på Maurinas ord om en hög kulturnivå i Sverige. Var det så ännu på 1960-talet? Jag vet inte, ty då var jag ett barn och en tonåring. Idag vet jag bättre. Kulturnivån idag är förfärande och förfäande låg. Det finns ingenting som tyder på en annan väg bortom de digitala dumheterna. Inte ens landets styresmän kan annat än jollra när tv-kamerorna riktas mot dem. Det är just så som hon också säger: konformt!

Det händer saker hela tiden: en familjemedlem får en stroke, en annan viker sig i influensans magkramper. Det ena går inte att jämföra med det andra. Själv stapplar jag fram, kryckberoende med nedslitna operationsväntande knän. En dotter fyller 35 och hon ska få en portugisisk fest. Orkar vi det i snöyran och obildningen. Det är ingen som vet. Det enda vi är säkra på, är att politikens olika kluster arbetar som de alltid gjort: med bedrägerier och truttrollande. De har just bedrägeriet gemensamt. Oss tilltalar de inte med ordet medborgare utan med väljare. Också in i demokratins mörkaste vrår är vi konsumenter. Om det verkligen funnes ett val vore saken en helt annan. Men det de kallar val är bara en söndagsunderhållning mellan lördagspizzan och måndagsförsörjningen. Med vaka och allt.