torsdag 30 januari 2014

Landsflyktig, ensam eller humorlös

Zenta Maurina 1897 - 1978
I Exilens tragik (1966) skriver Zenta Maurina:
"Att vara landsflyktig i Norden betyder landsflykt i högsta potens."
Jag funderar på vad hon egentligen menar med detta. I sitt eget hemland Lettland levde hon också i Norden. Som flykting i Sverige borde förutsättningarna för henne ha varit de bästa. Men det var de inte. Hon vantrivdes. Hon våndades. Exilen blev i alla betydelser också en ensamhetens tillvaro. Hon skrev:
"Den allmänt höga kulturnivån i Sverige har betingat en konformitet som träder i dagen även i det andliga (...) Lagom är ett svenskt ord som inte går att översätta, det betyder: inte för kallt, inte för varmt; inte för mycket och inte för litet, alltså just det rätta, en mittemellan temperatur (eller mängd)."
Och så en dräpande liten mening samma dag i sin dagbok:
"Utan humor måste svensken gå under i den långa mörka vintern."
Ja, jag sitter i den just nu. Denna mörka vinter. Snön yr sedan flera dagar och det blir allt svårare att ens ta sig ut. Smärtan tilltar i kylan. Besöket på kliniken ledde till dystra besked. Värdena är inte bra. Men jag lever inte i annan exil än den inre. Befriad från den svenska humorn. Och jag tänker på Maurinas ord om en hög kulturnivå i Sverige. Var det så ännu på 1960-talet? Jag vet inte, ty då var jag ett barn och en tonåring. Idag vet jag bättre. Kulturnivån idag är förfärande och förfäande låg. Det finns ingenting som tyder på en annan väg bortom de digitala dumheterna. Inte ens landets styresmän kan annat än jollra när tv-kamerorna riktas mot dem. Det är just så som hon också säger: konformt!

Det händer saker hela tiden: en familjemedlem får en stroke, en annan viker sig i influensans magkramper. Det ena går inte att jämföra med det andra. Själv stapplar jag fram, kryckberoende med nedslitna operationsväntande knän. En dotter fyller 35 och hon ska få en portugisisk fest. Orkar vi det i snöyran och obildningen. Det är ingen som vet. Det enda vi är säkra på, är att politikens olika kluster arbetar som de alltid gjort: med bedrägerier och truttrollande. De har just bedrägeriet gemensamt. Oss tilltalar de inte med ordet medborgare utan med väljare. Också in i demokratins mörkaste vrår är vi konsumenter. Om det verkligen funnes ett val vore saken en helt annan. Men det de kallar val är bara en söndagsunderhållning mellan lördagspizzan och måndagsförsörjningen. Med vaka och allt.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Thomas

Jag har läst två av dina rekommendationer nyligen, dvs din blogg bär frukt. Kertesz Mannen utan öde, fantastisk, ett mästerverk, och Möller/Silbersteins bok om Juholt. Svart fars, mycket bra. Tack för lästipsen.
TJ

Sven-Ove Johansson sa...

Nu är det väl inte bara ”identiärer” som har problem med en accelererande förändringstakt. Även de som rider på tidsandans vågtoppar tycks ha svårt att inte hamna i exil...

Identiära hållningar
eller
Moderna former av frånvaro

Vänstern ordnade en överklassafari till Saltsjöbaden för sina yngre medlemmar. Vad som kunde förefalla vara en enkel provokation och upptågsmakeri kan ha en mer grundläggande orsak. Under 70-talet förekom i Aftonbladet en artikel på kultursidan som handlade om ett antal olyckliga som omvänts till socialismen och för vilka artikeln uppmanade till medlidande/medömkan. Klasshatet har inom socialismen en stark genetisk komponent och de olyckliga hatade in situ/i tomrum (utan påverkan/betingning av yttre omständigheter). Vem var klassfienden? Var det Wallenbergar'n, kungahuset, Svenska Arbetsgivareföreningen eller kanske regeringen? Inget passade den givna formen och de olyckliga drev omkring oförmögna att identifiera klasshatets objekt. En överklassafari kan därför vara en nödvändig hjälp för att fixera ett sådant objekt.

Vår samtid har i globalisten en motsvarighet till socialismens olycksbarn på 70-talet. Världen tycks alltid vara frånvarande. Var än globalisten befinner sig, befinner sig världen någon annanstans. Varje plats blir ett skrymsle, en håla eller annat vittnesbörd om alltings frånvaro. Detta är en källa till frustration och lidande hos globalisten som önskar se sina sinnesorgan spridda som sporer över världen för att skänka en gudalik, allestädes närvaro. Det har därför föreslagits att världen skall komma till Sverige (dåvarande utrikesminstern Jan Eliasson). Hur detta skall gå till angavs inte i detalj; kanske har FN för avsikt att låta sjösätta en ny Noaks ark med ankomst till Göteborgs hamn?

Alla tings närvaro på det ålderdomliga sättet:

Gotländsk sommarnatt (text Arthur Nilsson)

Stilla faller sommarskymning
kring en gammal, gammal gård,
som från dagens slit och oro
somnar in i nattens vård.
Mödans barn har funnit vila
efter dagens långa id
och kring gården sänkes sommarnattens frid.

Men ur tystnaden och dunklet
hör jag gångna släktens steg
skynda över stigens stenar
bort mot äng och åkerteg.
Medan gårdens goda väsen
vakta arv och minnesskatt,
vävas drömmarna i stilla sommarnatt.

Låt oss vandra genom ängarna,
när natten faller tyst,
stiga lätt på alla blommor små,
som dagen stilla kysst.
S:t Hansnycklarna de öppna
med sin doft en hemlig port
till en värld, som blott vår dröm och längtan sport.

Stiga drillarna i natten
från en ensam näktergal,
där han bidar vännens svar
om tro och bo i grönan dal.
Låt oss gå den gamla stigen
under hasselvasst och ek
mot en dag som gryr i sommarvindens smek.