Vem är makten?

Olseröd, vid Östersjön. Foto: Astrid Nydahl

Jag läser finlandssvenska Ny Tid. Det är alltid uppfriskande att få perspektiv från andra sidan Östersjön. Joel Backström skriver i sin artikel Tvåtusen år av dåligt samvete:

"Men vem är 'Makten'? Dess källa är kollektivet självt, vi alla, alla-och-ingen. Vi sitter på en makt mot vilken den starkaste buses makt är intet. Också när en diktator tar makten så är det vår makt han tar: genom att i lämpliga doser skrämma, smickra, muta, förvirra och på andra sätt manipulera olika grupper får han oss att spela sitt spel, eller snarare får han oss att låta honom leda vårt spel – tills vi en dag får nog och skoningslöst krossar honom, liksom vi tidigare under hans ledning skoningslöst krossade hans fiender. Om makten idag har dåligt samvete, så innebär det alltså att vi har dåliga samveten över vårt deltagande i maktens spel, över vårt uppgående i kollektivet."

Jag har funderat mycket på ämnet under årens lopp. Massan är i sig en makt. Massan, i alla tänkbara betydelser, innebär att en större samling individer rör sig i samma riktning. Makten den har är omöjlig att hejda, annat än med våld. Vi ser detta ske varje dag. Massan i Kiev utmanar den etablerade makten. Polisens våld mot den demonstrerande massan hotar med lidande och död. Men de två massorna står emot varandra. I Sverige är massan mest tyst. Tyst och inställsam. Lydig ända fram till vallokalerna där den - trots fyra år av gnäll i taget - förnyar sitt stöd för den politiska klassens makt. Inga ifrågasättanden annat än vid köksbordet eller framför tv:n. Ja, den politiska klassen utövar vår makt, det har Backström alldeles rätt i. Hur bryta den? Och vad ersätta den med?

***

Pete Seeger har lämnat oss, 94 år ung. Kan något passa bättre än att han sjunger Bob Dylans Forever Young?