Botho Strauss säger i Kopistens misstag: "Jag kan inte samtidigt leva mitt liv inom
en bestämd kultur och beräkna dennas objektiva nedgång. Med andra ord: endast
det man älskar går under. Allt annat förstår att utveckla sig desto
kraftigare." Kan någon av oss stiga upp om morgonen utan att ta hänsyn till
detta? För mig sitter insikten i själva hjärtat. Det är både en smärtsam och en
nödvändig insikt.
Sedan en av
mina riktigt gamla vänner idag sagt att "det fria ordet är en tom
illusion" som man använder för att förtrycka andra människor, var jag
tvungen att ta fram några böcker och orientera mig mot en helt annan
verklighet.
Den
kulturrelativistiska synen på livet ser i mina ögon bara ut som ett slags
västerländsk bortskämdhet. Det fria ordet är i själva verket det dyrbaraste vi
har. Om jag betraktar det som en tom illusion glömmer jag också bort alla som
förföljs, torteras och dödas för att de, muntligt eller i skrift, försökt
använda sig av ordet. Man kan också släppa sådana tankegrodor om man tror att
framtiden avgörs av huruvida man är "snäll" eller ej. Frihetens
fiender lär inte i framtiden, lika litet som i det förflutna, bry sig om den
kategorin. Liksom 1990-talets totalitära ideologier kommer dagens att krossa
varje försök till formulering av just det fria ordet.
Jag vill
bort från denna vidriga samtid. Den är förljugen, falsk och självbedragarens
tid. Jag ser hos Botho Strauss mycket som jag kan nicka igenkännande åt.
I Kopistens misstag skriver han: "De
flesta nu levande skriftställare har som om det vore en självklarhet gjort upp
i godo med makthavarna, det gamla sättet att skriva har försonats med den
moderna tiden. Nu har, oförhappandes, en vägran att finna sig i ett sådant
'aggiornamento' kommit in i själva arbetet, och den författare som följer sitt
skrivandes förtrollade stig har knappast något annat val än att långsamt men
säkert avlägsna sig från sin tid."
Precis så!
Det ges inget val. Jag avlägsnar mig, bit för bit. Genom att stryka namn i
adressboken och steg för steg avstå från den mediala offentligheten kan jag
också bättre värdera utsagor om det fria ordet. När jag beslutade mig från att avstå från varje medverkan i svensk dagspress var det en
av flera tankar som mognat.
Den
västerländska förmätenhet som gör varje frihet till något man kan ha eller
mista vänder jag mig med hela mitt väsen emot.
(Ur min nya bok Solitär i nyspråkets tid)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar